Vårt högaktade Tronföljarpar, Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland med gemål Hans Kunglig Höghet Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland samt vår arvprinsessa Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Estelle, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Östergötland [Copyright kungahuset.se].
Det finns här anledning att påminna om att dopet är en av de allra viktigaste händelserna i en människas liv. Genom dopet, ett heligt sakrament, upptas en människa i den kristna kyrkans gemenskap. I vår egen Kyrka har vi ock den ordningen att dopet ger medlemskap i Svenska Kyrkan.
Låt oss i detta betänka vår Frälsares Ord ur Markusevangeliets 10 kapitel och versarna 13-16:
"Och man bar fram barn till honom, för att han skulle
röra vid dem; men lärjungarna visade bort dem.
När Jesus såg detta, blev han misslynt och sade till
dem: "Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör
sådana till.
Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot
Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.
Och han tog den upp i famen och lade händerna på dem och välsignade dem"
Dock döpte han dem icke. Dop av barn synes mig vara en obiblisk sedvänja.
SvaraRaderaHerr Rune,
SvaraRaderaAtt barnadop skulle vara en obiblisk sedvänja håller jag icke med om. Biblen säger ingenting explicit om barandop eller vuxendop utan här har vi att hålla oss till kyrkans tradtion.
Grunden för dopet är Missionsbefallningen [Matteus 18-20]:
"Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände." ".
Att märka i texten är att "döpande" i ordning kommer före "lärande". Något om ålder säges alls icke här.
I den kristna tradition som bekänner sig till barnadopet ser vi dopet såsom en gränslös gåva från den Högste, som ges utan motprestation. Enligt mitt förmenade stödjer nämnda ordningsföljd i Missionsbefallningen detta synsätt. Denna tradition är ock den dominerande inom de lutherska, katolska och ortodoxa trosinriktningarna.