Gratulationer på Högtidsdagen

Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland.

[Copyright Kungahuset.se ]

Denna dag framföres från detta forum de allra hjärtinnerligaste gratulationer till vår högaktade Konung, Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, på hans 66:e födelsedag.

Leve Konungen!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Arvstorhertigen av Luxemburg förlovad

Deras Kungliga Högheter Storhertigen och Storhertiginnan av Luxemburg flankerar de nyförlovade Arvstorhertig Vilhelm och Grevinnan Stéphanie.

Förliden vecka förkunnade det luxemburgska hovet att fölovning ingåtts mellan Hans Kunglig Höghet Arvstorhertig Vilhelm, Arvstorhertig av Luxemburg, Arvprins av Nassau och Prins av Bourbon Parma och Grevinnan Stéphanie de Lannoy.

I detta sammanhang må nämnas att Arvstorhertigen genom sin farmoders moder, Hennes Majestät Drottning Astrid, Belgernas Drottning, Prinsessa av Sverige, har en svensk härstamning. Således är Arvstorhertigen barnbarns barnbarns barn till Konung Oscar II, Sveriges och Norges Konung vilket ock gör honom till femmänning med vår högaktade Kronprinsessa.

Arvstorhertigens tillkomande gemål, Grevinnan Stéphanie de Lannoy, tillhör en av Belgiens mest aktade adelsätter. Hennes föräldrar är Greve Filip de Lannoy och Grevinnan Alix de Lannoy född della Faille de Leverghem.

Ätten de Lannoys vapen

Från detta forum framföres de allra hjärtinnerligaste gratulationer till Arvstorhertigen och hans tillkommande gemål.

Återupprättandet av den tyska Monarkin

Röster höjs nu allt mer för återupprättandet av den tyska Monarkin. Senast i raden är Prins Filip Kyrill av Pruessen, tillhörande en morganatisk gren huset Hohenzollern, vilke förespråkar en restauration. Prinsens uttalande skall se mot bakgrunden av de händlese som tvingade den förre förbundspresidenten, herr Wulff. Prinsens menar, mycket riktigt, att ett monarkistiskt statskick leder till ett mer harmoniskt samhälle vilket uttryckes genom följande ord:

"En Fursterlig familj ger ett land stabilitet."

Prins Filip Kyrill, Prins av Preussen

Det senaste året har ock Monarkin uppmärksammats allt mer i Tyskland. En viktig händelse var Prinsen av Pruessens högtidliga och storslagna bröllop i Potsdam, en av det preussiska Kunungahusets verkliga stamorter. Detta var torde vara den första händelsen av fursterligt format inom huset Hohenzollern sedan den högst beklagliga novemberrevolutionen kastade Monarkin över ända.

Prinsen av Preussen, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, huset Hohenzollerns överhuvud, förekommer ock i allt fler officiella sammanhang. Ett exempel på detta är firandet rörande 300-års minnet av Konung Fredrik II:s födelse. Prinsen lägger och stor vikt i att upprätthålla huset Hohenzollerns hitoriska tradtioner vilket icke minst märks i upprätthållandet av familjens stamborg, Burg Hohenzollern.

Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen och Prinsessan Sofia, Prinsessa av Preussen, Prinsessa av Isenburg flankerade av den förutvarande tyske förbundspresidenten, Herr Wulff med hustru, vid en middag på förbundspresidentens residens i Berlin.

Hertiginnan av Östergötlands dop

Hovet har nu låtit publicera en särskild avdelning på sitt forum för att delgiva information om Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Estelles, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Östergötland dop, vilket äger rum i Slottskyrkan, på Kungliga Slottet, den 22 maj.

Vårt högaktade Tronföljarpar, Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland med gemål Hans Kunglig Höghet Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland samt vår arvprinsessa Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Estelle, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Östergötland [Copyright kungahuset.se].

Det finns här anledning att påminna om att dopet är en av de allra viktigaste händelserna i en människas liv. Genom dopet, ett heligt sakrament, upptas en människa i den kristna kyrkans gemenskap. I vår egen Kyrka har vi ock den ordningen att dopet ger medlemskap i Svenska Kyrkan.

Låt oss i detta betänka vår Frälsares Ord ur Markusevangeliets 10 kapitel och versarna 13-16:

"Och man bar fram barn till honom, för att han skulle röra vid dem; men lärjungarna visade bort dem.

När Jesus såg detta, blev han misslynt och sade till dem: "Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.

Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.

Och han tog den upp i famen och lade händerna på dem och välsignade dem"

Den norska rättegången

Så kan vi då konstatera att den första rättegångsveckan i målet mot den för massmord och terrorhandlíngar misstänkte arrestanten Breivik avslutats.  Från den rapportering som förekommit synes det som att arrestanten getts mycket stort utrymme att agera i rättsalen vilket genom såväl bilder som tal delgivits allmänheten, såväl i Norge som i fjärran länder. Arrestanten har ock vid skymfat såväl domstol som målsäganden genom en hälsning som för tankarna till nationalsocialismen utan att nämnvärt näpsas av domaren.

Från vad som förekommit måste dessvärre stora betänkligheter riktas mot det norska rättsväsendet som tillåtit att denna rättegång utvecklats till ett spektakel vars främsta syfte verkar vara att tillfredställa sensationslysten massmedia. Såsom angivits i tidigare anmärkningar i denna fråga på detta forum kan knappast rättegången anses uppfylla grundläggande krav på rättsäkerhet.

Att det förvisso är av största vikt att för allmänheten klarlägga sakförhållandena kring de fasansfulla och djupt tragiska illdåden är en sak men det måste rimligen kunna ske utan att det hela urartrar till ett mediaspektakel på sätt som skett. Att i tid och otid exponera arrestanten leder ingen vart. Traditionella skriftliga rättegångsreferat hade varit att föredra.

Risken finns att andra personer, vilka är behäftade med samma personlighetsstörningar som arrestanten Breivik, innefattanded total avsaknd av empati, tvångsbeteende och vanföreställningar, låter sig inspireras att söka efterlikna arrestantens i fullståndig dårskap begågna illdåd. Här tar i sanning norska rättsvårdande myndigheter på sig ett stort ansvar när de låter rättegången fortgå på det sätt som sker.

Än finns tid att stämma i bäcken. Domstolen bör från och med nästa rättegångsdag förbjuda all fotografing och all ljudupptagning inom domstolens väggar vilken icke syftar till att ge målsägandena och deras biträden möjlighet att följa rättegången från annan lokalitet. Samtidigt måste det säkerställas att ett representativt urval från media och nyhetsbyrårer, vid sidan av den allmänhet som kan beredas plats i rättegångssalen, ges tillfälle att följa rättegången och skriftligen referera densamma.

Rättstatens principer får icke rubbas

Idag har rättegången mot arrestanten Breivik inletts i Oslo. Av den rapportering som förekommit i media kan icke annat än oro uttryckas inför det faktum att rättegången synes utvecklas till ett massmedialt spektakel istället för en lagföring mot en illgärningsman som skall näpsas med rättvis laga dom.

En grundprincip för rättsäkerheten är att var och en skall betraktas såsom oskyldig intills dess laga dom har fallit. Det kan förvisso tyckas något övermaga, för den som icke är fullt insatt i rättstatens principer, att i detta fall, där någon tveksamhet om skuldfrågan icke torde råda, hävda ovannämnda grundprincip. Dock i andra fall som icke är glasklara kan den praxis som nu skapas bli ödesdiger.

Utifrån grundprincipen att var och en skall betraktas såsom oskyldig intills dess laga dom fallit kan två skarpa invändningar görs mot den lagföring som nu äger rum:

1. Det är högst olämpligt, att på sätt som sker, direktsända rättegångsförhandlingen i etermedia. Här torde det räcka med att ett antal åhörarplatser upplåtes till allmänhet och journalister. Journalister vilka genom det skrivna ordet har att upplysa om förhandlingens fortskridande. Dock skall självklart alla målsägande, eller deras representanter, beredas tillträde till förhandlingen.
2. Ett rent rättsvidrigt förfarande är att domstolen synes vilja att från den direktsända rapporteringen utesluta de delar där arrestanten Breivik själv skall redogöra för sina förehavanden. Detta handlingssätt är icke värdigt en rättstat. Likhet inför lagen måste gälla och då är det enda rimliga att, såsom på det högsta anmärkes i föregående punkt, helt avstå från direktsänd rapportering från förhandlingen.

Alldeles oavsett de rent rättsäkerhetsaspekterna på den direktsända rapporteringen finns det än fler skäl att ifrågasätta densamma. I ett inslag som visades under dagen fick vi alla se hur arrestanten, skymfade både målsägandena, domstolen och hela det norska folket, genom att i rätten göra en hälsning som för tankarna till nazismen. Det finns icke den ringaste anledning, att på sätt som nu sker, ge arrestanten Breivik tillfälle att inför en mycket stor mediapublik propagera för sina vanvettiga sak.

Norska rättvårdande myndigheter gör genom sitt oövertänkta, och i värsta fall av massmedia framtvingade, agerande rättsäkerheten och rättstaten en stor otjänst. Även om de begågna illgärningarna är de mest fasansfulla som genomförts i Norge sedan kriget måste ändå alltid rättstatens principer upprätthållas.

Denna rättegångs huvuduppgift är icke att vara ett mediaspektakel utan att ge arrestanen en rättvis dom och att i det fall han befinnes skyldig, vilket utifrån föreliggande sakförhållanden och arrestantens medgivande rörande illdådshandlingarna som sådana synes vara självklart, näpsa densamme med strängast möjliga straff.

Den nordkoreanska tragedin

Den blodsbesudlade kommunistiska nordkoreanska diktauren torde vara världens allra mest avskyvärda stat. Ingen annanstans förtrycks den arma befolkningen på ett sätt som sker här. Nordkorea är ett talande exempel på kommunismens yttersta konsekvens och visar med all tydlighet att kommunismen icke är något annat än den röde satans egen lära.

I denna kommunistiska förtryckarstat firas nu 100-års minnet av den avskyvärde skaparen av tyrraniet Nordkorea, massmördaren Kim Il-Sung. Storartade hyllningscermonier genomförs trots att folket svälter och lever i största armod. För första gången har nu ock den nye tyrannen, Kim Jong-Un, offentligt brukat sin smutsiga kommunistiska tunga för att i ett tal sprida lögner och avskyvärdheter.

I sitt lögnaktiga tal lär icke den unge nye ledaren, vilken icke är något annat än en kommunistisk slyngel som torde styras och gå i äldre kommunistiska folkmördare ledband, med ett ord ha berört det debackel som skedde för någon dag sedan då ett teknologiskt projekt, uppsändandet av en satellit i propagandisktisk syfte, föll platt och enbart visade på undermålig teknologi. Detta debackel är ytterligare ett exempel på att kommunismen förmår platt och intet.

Det är hög tid att vår värld slutgiltigt befrias från kommunismens bojor och att folken i de sista kvaravarande kommunisttyrranierna, Nordkorea och Kuba, får njuta frihetens sötma. Av allt att dömma torde tyrraniet Kuba ha inlett sin svanesång då det kappalunda torde överleva den åldrige dikatorn Castros hädangång. Utvecklingen i Kuba är tydlig och här finns stort hopp om att de blodbesudlade avskyvärda kommunistiska fanorna snart kommer förpassas till historiens stinkande avskrädeshög.

I Nordkorea är situtation dock alltfort nattsvart. Förtrycket håller fortfarande det arma svältande folket i sitt järngrepp. Här måste nu omvärlden, mer än tidigare och mycket tydligare, skrida tillverket för att befria det arma nordkoreanska folket. Ett särskilt ansvar har här regimen i Peking, ock denna en totalitär regim som fortfarande i teorin betecknar sig som kommunistisk men som i praktiken icke är det, ett stort ansvar.

En total blockad av Nordkorea måste inledas och det går heller icke att utesluta att militära maktmedel måste tillgripas och detta innan Nordkorea möjligen lyckas att få de kärnvapen, som man så energiskt sucktar efter, operativa. Här borde det internationella samfundet snarast föranstalta om förstörande av Nordkoreas kärnanläggningar med de medel som krävs.

De norska illdådens rättsliga efterspel

Då nu rättegången rörande de fasansfulla och djupt tragiska norska illdåden står inför dörren är det naturligt att detta ämne nu åter hamnar på pressens förstasidor. Det intressanta i detta torde icke vara själva skuldfrågan, även om arrestanten Breivik nu fått för sig att åberopa nödvärn, utan straffutmätningen, där allmänheten med fog förväntar sig att illgärningsmannen skall näpsas med strängast möjliga straff.

En i frågan avgörnade sak utgörs av huruvida arrestanten Breivik kan ha anses ha varit vid sina sinnens fulla bruk då illgärningarna begicks. Har har en utredning givit vid handen att arrestanten icke skall anses som fullt tillräknelig medan en annan, och senare undersökning, anser att arrestanten icke varit behäftad med sinnessjukdom vid tillfället för vansinnesdåden. Den springande punkten i det hela är att om arrestanten anses lida av sinnesrubbning så synes vederbörliga myndigheter ha möjlighet att styra över en frigivning medan det i motsatt fall råder oklarhet om det är möjligt att kvarhålla arrestanten efter avtjänat straff.

I det allmänna rättsmedvetandet torde det vara en självklar sak att var och en som begått den typ av illdåd och missgärningar, som det aktuella fallet innehåller, aldrig någonsin mer bör få njuta frihetens sötma. Det stora problemet, som Norge försatt sig i, är här att strafflagen icke känner något egentligt livstidstraff. Måhända finns det lagrum som ändock på något sätt kan förhindra en frigivning men detta är långt ifrån någon självklarhet.

Det hela visar hur viktigt det är för varje stat som vill kalla sig rättstat att ha ett mycket strängt straff i sina lagrum. I vårt eget land har vi förvisso ett livstidsstraff men här finns ock i alla fall en möjlighet till benådning. För de allra grövsta förbrytelserna skulle ett livstidstraff utan möjlighet till benådning vara mycket önskvärt. I Förenta Staterna har denna straffsats på sina håll tillämpats som alternativ till dödsstraffet, vilket är ett för varje rättsamhälle förkastligt straff då ett felaktigt domslut aldrig kan rättas efter straffets verkställande.

Att, som i Norge, icke ha något livstidsstraff ger endast de vatten på sin kvarn som hävdar att dödsstraffet borde finnas i straffskalan. Om det icke kan försäkras att arrestanten Breivik förhindras att någonsin mer ges förmånen att njuta friheten kommer ropet på dödstraffet att bli högre och de som önskar att arrestanten Breivik, likt förädaren Quisling, skall ställas inför en exekutionspluton på Akershus att bli fler.

Tronföljdsprinciper

Under de senaste årtiodena har vi beskådat hur principerna för tronföljd förändrats i det att fullt kognatiskt tronföljd nu tillämpas i alltfler av de europeiska Monarkierna. Denna utveckling, som kan ses som en följd av tidsanda, är icke något att invända emot då den på intet sätt avviker från arvsmonarkins grundprinciper. Senaste exemplet är Storbrittanien där ett arbete syftande till full kognatisk tronföljd initierades av försteministern, herr Cameron, i slutet av föregående år. Ock i Spanien diskuteras en förändring i riktning mot full kognatisk tronföljd.

De principer för tronföljd som har tillämpats är följande:

Agnatisk tronföljd
Enligt denna princip har endast män varit arvsberättigade till tronen. Intill år 1980 gällde denna princip i vår egen Succesionsordning. Agnatisk tronföljd har ock varit den dominierande principen i exempelvis de tyska Monarkierna.

I Europa tillämpas agnatisk tronföljd i följande Monarkier:

• Furstendömet Lichtenstein

I Europa tillämpas agnatisk tronföljd i följande ännu icke återupprättade Monarkier:

• Konungariket Preussen vilken arvsföljd ock gäller den tyske Kejsaren
• Kejsardömet Ryssland
• Konungariket Bayern
• Konungariket Bulgarien
• Konungariket Frankrike
• Konungariket Italien
• Konungariket Montenegro
• Konungariket Sachsen
• Konungariket Serbien
• Konugariket Würtemberg
• Storhertigdömet Baden
• Storhertigdömet Hessen
• Storhertigdömet Mecklenburg-Schwerin
• Storhertigdömet Mecklenburg-Strelitz
• Storhertigdömet Oldenburg
• Storhertigdömet Sachsen (Sachen-Weimar-Eisenach)
• Hertigdömet Anhalt
• Hertigdömet Braunschweig
• Hertigdömet Sachen Altenburg
• Hertigdömet Sachsen-Coburg och Gotha
• Hertigdömet Sachen-Meiningen
• Furstendömet Lippe
• Furstendömet Reuss äldre linjen
• Furstendömet Reuss yngre linjen
• Furstendömet Schaumburg-Lippe
• Furstendömet Schwarzburg-Rudolstadt
• Furstendömet Schwarzburg-Sonderahusen
• Furstendömet Waldeck-Pyrmont

Vid återupprättandet av ovanstående Monarkier får det anses sannolikt att tronföljden kommer att förändras i riktning mot full kognatisk tronföljd.

Kognatisk tronfölj med manlig företrädesrätt
Enligt denna princip har tronen kunnat ärvas av såväl män som kvinnor. Dock har här manliga ättlingar haft företräde framför kvinnliga. Denna företrädesrätt kan vara utformad på olika sätt. Inom exempelvis den nu gällande brittiska ordningen har söner till en Monark företräde framför döttrar medan barn till en Monark alltid har företräde framför andra arvsberättigade oavsett om de är män eller kvinnor. I den ryska tronföljdsordningen är det istället så att en kvinna endast är arvsberättigat om det saknas manliga arvsberättigade.

I Europa tillämpas kognatisk tronföljd med manlig företrädesrätt i följande Monarkier:

• Konungariket Spanien
• Konungariket Storbrittanien
• Furstendömet Monaco

I Europa tillämpas kognatisk tronföljd med manlig företrädesrätt i följande ännu icke återupprättade Monarkier:

• Kejsardömet Österrike och Konungariket Ungern
• Konungariket Grekland
• Konungariket Portugal
• Konungariket Rumänien (sedan 2007 enligt deklaration av Konung Mikael, dessförinnan agnatisk tronföljd)

Full kognatisk tronföljd
Enligt denna pricip gäller alltid förstfödslorätt oavsett man eller kvinna.

I Europa tillämpas full kognatisk tronföljd i följande Monarkier:

• Konungariket Belgien (sedan 1991, dessförinnan agnatisk tronföljd)
• Konungariket Danmark (sedan 2009, dessförinnan kognatisk tronföljd med manlig företrädesrätt)
• Konungariket Nederländerna (sedan 1993, dessförinnan kognatisk tronföljd med manlig företrädesrätt)
• Konungariket Norge (sedan 1990, dessförinnan agnatisk tronföljd)
• Konungariket Sverige (sedan 1980, dessförinnan agnatisk tronföljd)
• Storhertigdömet Luxemburg (sedan 2011, dessförinnan agnatisk tronföljd) 

Politisering av våldet

I Göteborg utfördes en bestialisk misshandel av en oskyldig man. Några yngre vederstyggliga slynglar, vilka helt synes sakna all empatisk förmåga, tillfogade här mannen så allvarliga skador att denne dessvärre ännu ligger i koma. Den inträffade händelsen är synnerligen allvarlig och så avskyvärd att ord saknas att beskriva den. Här måste statsmakten handla mycket resolut och tillse att de skyldiga, i de fall de är straffmyndiga, näpses med mycket kännbara straff. I det fall de icke är straffskyldiga måste samhället tillse att de insättes på lämplig uppfostringsanstalt och icke på lång tid tillåtes att vistas fritt i samhället.

Ingenting kan motivera denna typ av våld. Var och en har alltid ytterst ett ansvar för sina handlingar den som icke tar detta ansvar måste tåla att stå för konsekvenserna.

Det dystra är nu att de avskyvärda handlingarna har väckt ondsinta extremistiska ytterlighetsrörelser att söka slå mynt av det inträffade. Såväl vederstyggliga nazistiska krafter, vilka i detta fall kallar sig nationaldemokrater, som lika avskyvärda kommunistiska krafter, vilka benämner sig rättvisepartiet socialisterna, har idag utnyttjat en annan människas olycka för att få uppmärksamhet för sina avgrundsideologier. Politisering av detta slag är i sanning vedervärdigt och visar endast på hur ondskefulla de nämnda rörelserna, nationaldemokraterna och rättvisepartiet socialisterna är. Dessbättre synes ordningsmakten ha förhindrat öppet våld mellan dessa vansinnesrörelser.