Herr O'Neills titel

Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, med tillkommande gemål Herr Chris O'Neill

Riksmarskalken, excellensen Lundqvist, låter idag kungöra att frågan om titeln för Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, tillkommande gemål Herr Chris O'Neill nu avgjorts av Konungen. Konstitutionen stipulerar intet om titlar för det Kungliga Husets medlemmar och gemåler, utan nämnda frågeställning utgår från tradition och praxis och lyder helt under Konungens suveränitet.

I nu aktuella situation har Konungen haft att utveckla den praxis, som motiveras av den år 1980 förändrade Successionsordningen. Enligt den praxis som Riksmarskalken refererar till skall medlem av det Kungliga Huset vara svensk medborgare samt icke inneha en ansvarsställning inom näringslivet. Utifrån denna praxis upphöjdes Hans Kunglig Höghet Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland, i kunglig värdighet då han förmäldes med Kronprinsessan. Hertigen av Västergötland avstod i samband med detta från civila ämbeten.

En god utgångspunkt för den praxis, som Konungen tillämpar, är Regeringsformen av år 1809 och dess 40 paragraf:

Hvarken Svea rikes kronprins eller arffurste eller prinsar af det konungsliga huset skola hafva något lifgeding eller civilt embete; dock kunna efter gammalt bruk titlar af hertigdömen och furstendömen dem tilläggas, utan rättighet till de landskap, hvilkas namn de bära.

Att en medlem av det Kungliga Huset icke får besätta civila ämbeten är helt i enlighet med den sunda maktdelningsprincipen. Då Herr O'Neill avser, att även efter förmälningen med Hertiginnan av Hälsingland och Gästrikland, fortsätta med sin framgångrika affärverksamhet synes Konungens förordning, i detta avseende, vara mycket gott. Det Kungliga Husets medlemmar måste, för upprätthållandet av Monarkins förtroende, vara ovälda och stå fria från varje tanke att de skulle kunna nyttjas för specifika affärsintressen. Med denna utgångspunkt synes det därför högst rimligt att Herr O'Neill icke upphöjes i kunglig värdighet såsom Prins och Kunglig Höghet.

Dock skall här framhållas att Herr O'Neill, enligt kungörelse från Hovet, tydligt deklarerat att han i sin verksamhet kommer att avstå sådana affärer som angår svenska intressen. Detta ställningstagande från Herr O'Neill synes mycket klokt och väl övervägt vilket hedrar den blivande Prinsessgemålen.

Vad så gäller Hertigtiteln, som ej heller denna tillkommer Herr O'Neill, synes en utgångspunkt vara att Herr O'Neill icke kommer att övergå i svenskt medborgarskap. Om vi drar oss tillminnes Hertiginnan av Hälsingland och Gästriklands brutna förlovning med en viss herr Bergström, vilken genom sitt leverne drog största skam över sig, var Konungens avsikt att denne tilltänkte gemål skulle förlänas Hertigtiteln. Även herr Bergström avsåg att kvarstanna i civilt ämbete varav framgår att den praxis, som tillämpas, kräver att en svensk Hertig ävenledes är svensk medborgare, vilket även detta måste anses såsom rimligt.

Nu återstår att se om herr O'Neill kommer att förlänas till Riddare av Nordstjärneorden i samband med förmälningen. Då Herr O'Neill är utländsk medborgare finnes intet hinder för detta. I den ordning som nu gäller kan nämligen utländska medborgare, vid sidan av det svenska Kungliga Husets medlemmar, alltfort erhålla Serafimerorden och Nordstjärneorden, dock är det så att Serafimerorden enligt praxis endast förlänas medlemmar av regerande Kungliga Hus och utländska statschefer eller därmed jämställda personer. En icke alltför vågad förmodan säger att herr O'Neill kommer att förlänas Nordstjärneorden.

Slutligen må framhållas att Herr O'Neills titulatur icke har den ringaste påverkan på eventuella avkomlingars arvsrätt till den svenska Tronen. Enligt Successionsordningen, av år 1980, har alla ättlingar till Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, arvsrätt så länge ifrågavarande avkomlingar är sprungna ur äktenskap som vunnit Konungens och Regeringens gillande, vilket erhölls genom regeringsbeslut av den 25 oktober 2012.