Feminismen, en primitiv och synnerligen endimensionell ideologi, som på samma sätt som marxismen söker en enda förklaring på samhällsproblematiken, visar sin tramsiga dumhet allt oftare och i sammanhang där det icke borde förväntas.
I en debattartikel bygger en ledande centerpartist, fru Jonäng, ett försvar för förra statsrådet Olofssons exekverande av den så kallade "Nuonaffären". Det må vara att kritiken mot förra statsrådet Olofsson är orättvis men man tar sig för pannan när fru Jonäng bygger sin argumentation med hjälp av härskartekniker vilka utifrån artikelns implicita mening ses såsom manliga attribut.
Grunden för det feministiska tramset består i att mannen, såsom kollektiv varelse, anses vara behäftat med vissa förkastliga egenskaper. Argumentationen bygger på samma infantila logik, som tillämpas inom marxismen, och där en människas kollektiva egenskaper kategoriseras utifrån klass. I den svartvita och fullständigt onyanserade värld som målas upp av feminister och marxister fokuseras diskursen till begreppen "könsmaktsordning" och "klassförtryck".
Att människan främst av allt är en individ i besittning av individuella egenskaper och att människovärdet utgår från detta förhållande är inget som anhängare av primitiva utopiska idéer förmår att ta till sig.
Att den svartvita och endimensionella verklighetsbilden förfäktas av vänsterkrafternas anhängare är intet att förvånas över i det att deras tankegods i grunden utgår från den kvasivetenskapliga marxistiska teoribildningen. Förfärande är dock, när en representant för det i grunden hedervärda Centerpartiet, förfaller till denna illa övervägda och ovärdiga argumentation. Fru Jonäng påstår, med ord som lika väl kunde varit ultrafeministen, och den från den kommunistiska idétraditionen stammande, Schyman:
"Slutsatsen är att Maud Olofsson blivit offer, som så många andra kvinnor, för ett systematiskt beteende på grund av kön"
För den som sökt ta del av den understundom något högljudda diskursen, i nämnda ärende, från ett måhända något mera vidsynt perspektiv är det otvivelaktigt att det icke enbart är förra statsrådet Olofsson som fått utstå både spott och spe. Vare sig Statsministern eller statsrådet Borg har undgått onyanserad kritik vilket gör att fru Jonängs hela resonemang faller alldeles platt till marken.
Det är i sanning högst sorgesamt att den ultrafeministiska farsoten, där män tilldelas kollektiva egenskaper utifrån sitt kön och icke sina individuella färdigheter, kommit att utbreda sig på det sätt som sker.
I en debattartikel bygger en ledande centerpartist, fru Jonäng, ett försvar för förra statsrådet Olofssons exekverande av den så kallade "Nuonaffären". Det må vara att kritiken mot förra statsrådet Olofsson är orättvis men man tar sig för pannan när fru Jonäng bygger sin argumentation med hjälp av härskartekniker vilka utifrån artikelns implicita mening ses såsom manliga attribut.
Grunden för det feministiska tramset består i att mannen, såsom kollektiv varelse, anses vara behäftat med vissa förkastliga egenskaper. Argumentationen bygger på samma infantila logik, som tillämpas inom marxismen, och där en människas kollektiva egenskaper kategoriseras utifrån klass. I den svartvita och fullständigt onyanserade värld som målas upp av feminister och marxister fokuseras diskursen till begreppen "könsmaktsordning" och "klassförtryck".
Att människan främst av allt är en individ i besittning av individuella egenskaper och att människovärdet utgår från detta förhållande är inget som anhängare av primitiva utopiska idéer förmår att ta till sig.
Att den svartvita och endimensionella verklighetsbilden förfäktas av vänsterkrafternas anhängare är intet att förvånas över i det att deras tankegods i grunden utgår från den kvasivetenskapliga marxistiska teoribildningen. Förfärande är dock, när en representant för det i grunden hedervärda Centerpartiet, förfaller till denna illa övervägda och ovärdiga argumentation. Fru Jonäng påstår, med ord som lika väl kunde varit ultrafeministen, och den från den kommunistiska idétraditionen stammande, Schyman:
"Slutsatsen är att Maud Olofsson blivit offer, som så många andra kvinnor, för ett systematiskt beteende på grund av kön"
För den som sökt ta del av den understundom något högljudda diskursen, i nämnda ärende, från ett måhända något mera vidsynt perspektiv är det otvivelaktigt att det icke enbart är förra statsrådet Olofsson som fått utstå både spott och spe. Vare sig Statsministern eller statsrådet Borg har undgått onyanserad kritik vilket gör att fru Jonängs hela resonemang faller alldeles platt till marken.
Det är i sanning högst sorgesamt att den ultrafeministiska farsoten, där män tilldelas kollektiva egenskaper utifrån sitt kön och icke sina individuella färdigheter, kommit att utbreda sig på det sätt som sker.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar