Kungligt besök i Coburg

Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, och Drottning Silvia, Sveriges Drottning, samt Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, anländer till slottet Callenberg strax utanför Coburg.

Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, och Drottning Silvia, Sveriges Drottning, samt Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, gästade förliden lördag, den 15 juni, Coburg där de deltog i en middag med anledning av Hans Höghet Prins Andreas, Prins av Sachen-Coburg och Gotha, 70:e födelsedag.

Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, och Drottning Silvia, Sveriges Drottning, flankerar Hans Höghet Prins Andreas, Prins av Sachsen-Coburg och Gotha. Invid Drottningen synes den belgiske tronföljaren Hans Kunglig Höghet Prins Filip, Hertig av Brabant, Prins av Belgien.

Prinsen är överhuvud för Hertighuset Sachsen-Coburg och Gotha, en gren av Furstehuset Wettin. Huset Sachsen-Coburg och Gotha saknar motstycke i det att det uppsatt Monarker på många troner av vilka kan nämnas Storbrittanien, Belgien, Bulgarien och Portugal. Från Huset stammar och vår högaktade Konungs moder Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Sibylla, Prinsessa av Sverige, Prinsessa av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertiginna av Västerbotten. Konungens moder var äldre syster till Prinsens fader Hans Höghet Prins Fredrik Josias, Prins av Sachsen-Coburg och Gotha, Härigenom är vår högaktade Konung kusin med Prinsen.

Det Herterliga Sommarresidenset Callenberg utanför Coburg där middagen hölls.

 

Lantgreve Moritz av Hessen hädangången

Det tyska Furstehuset Hessens överhuvud Hans Kunglig Höghet Lantgreve Moritz, Lantgreve av Hessen har gått hädan den 23 maj innevarande år. Huset Hessen, eller Huset Brabant, tillhör Tysklands äldsta och förnämsta Furstehus. Huset har varit uppdelat i ett antal linjer, Lantgreve Moritz tillhörde en yngre gren av huset Hessen-Kassel, vilken år 1875 övertog huvudmannaskapet för denna gren, även kallad Kurlinjen i det att man upphöjdes till Kurfustar år 1803. hus år 1875.

Lantgreve Moritz adopterats ock av det sista överhuvudet för den storherterliga grenen Hessen-Dramstadt, Hans Kunglig Höghet Prins Ludvig, Prins av Hessen-Dramstadt, varigenom Lantgreven år 1968 blev överhuvud för denna gren. Då Lantgreve Mortiz fader avled år 1980 förenades så åter huset Hessen, som varit delat sedan år 1567, under ett överhuvud.

Hans Kunglig Höghet Lantgreve Mortiz, Lantgreve av Hessen, Överhuvud av Huset Hessen.

Biografi

Lantgreven var det förstfödde barnet till Hans Kunglig Höghet Lantgreve Filip, Lantgreve av Hessen och hans gemål, Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Mafalda, Prinsessa av Hessen, Prinsessa av Savojen. I nämnda äktensp föddes ytterligare tre barn Hans Höghet Prins Henrik, Prins av Hessen samt Hennes Höghet Prinsessan Elisabeth, Prinsessa av Hessen, (f. 1940).

Lantgrevens fader, Lantgreve Filip kom under det tidiga 1930-talet att förledas av de mörka krafter som då tillförskansade sig makten i Tyskland. Lantgreve Filip blev 1930 guvernör i Hessen-Nassau och senare ock i Hessen-Kassel. Lantgreve Filip kom dock såsmåningom till insikt om de mörka krafternas natur vilket ledde till en brytning med den vederstyggliga nationalsocialistiska regimen. Tyrannen Hitler såg icke heller med blida ögon på det faktum att Lantgreve Filips svärfader, Hans Majestät Konung Viktor Emanuel III, Konung av Italien, i juli år 1943 lät arrestera diktaorn Mussolini. Lantgreve Filip arresterades i september 1943 och tillbringade resten av kriget i koncentrationslägren Flossenburg och Dachau. 

Ävenledes Lantgrevens moder, Prinsessan Mafalda, kom år 1944 att arresteras och fördes härefter till koncentrationslägret Buchewald där hon omkom i sviterna efter det hon ådrog vid ett bombanfall mot nämnda lägers ammunitionsfabrik.

Huset Hessen drabbades således svåra förluster under andra världskriget. Det föll härefter på Lantgrevens och hans faders lott att återställa och vidmakthålla Husets Hessens tillgångar. I denna strävan, kom Lantgreven, som år 1980 blev Huset Hessens överhuvud, att bli mycket framgångsrik. Genom ett målmedvetet arbete kunde stora delar av det historiska arvet läggas in i den Hessiska Husstiftelsen, vilken idag inrymmer såväl sköna och värdefulla konstsamlingar som ett flertal slott och herresäten. För sin gärning såsom befrämjare av konst erhöll Lantgreve Mortiz år 1999 Förbundslandet Hessens högsta utmärkelse, Georg-August-Zinn medaljen.

Lantgreven ingick år 1964 äktenskap med Hennes Höget Prinsessan Tatiana, Prinsessa av Sayn-Wittgenstein-Berleburg. Prinsessan är bror till Hans Höghet Prins Rickard av Sayn-Wittgenstein-Berleburg, vars gemål är Hennes Kungflig Höghet Prinsessan Benedikte, Prinsessa av Sayn-Wittgenstein-Berleburg, Prinsessa av Danmark. Lantgreveparet kom under äktenskapet att välsignas med fyra barn, Hennes Höghet Prinsessan Mafalda, Prinsessa av Hessen,  (f. 1965), Hans Kunglig Höghet Lantgreve Donatus, Lantgreve av Hessen, (f. 1966),  Hennes Höghet Prinsessan Elena, Prinsessa av Hessen, (f. 1967), samt Hans Höghet Prins Filip, Prins av Hessen, (f. 1970). Äktenskapet upplöster år 1974, dock kom vänskapen med gemålen att bestå.

Lantgreven, en person som var i besittning av en aktningsvärd bildning och ett skarpt intellekt, var ock en person med fasta åsikter och ryggade icke för att stå upp för sin sak. Visst är att han kommer att saknas av många.

Deras Kungliga Högheter Lantgreve Donauts av Hessen och Hennes Kunglig Höghet Floria, Lantgrevinna av Hessen, Grevinna Faber-Castell.

Lantgreven efterträds såsom överhuvud för Huset Hessen av sin son Hans Kunglig Höghet Lantgreve Donatus, Lantgreve av Hessen. Vid återupprättandet av Monarkin i Tyskland torde det tvivelsutan vara så att Lantgreve Donatus blir landsfurste i Förbundslandet (Bundesland) Hessen, vilket härvid torde bli ett Storhertigdöme.

Anfäder

Följer vi Lantgrevens anfäder fyra generationer bakåt finne vi icke mindre än åtta Monarker. Detta förhållande gör att Lantgreven i allra högsta grad var nära knuten till den europeiska historien. De åtta Monarkerna var:

Lantgrevens farfader Hans Kunglig Höghet Lantgreve Fredrik Karl, Lantgreve av Hessen, vald Konung av Finland.

Lantgrevens farfader var Hans Kunglig Höghet Lantgreve Fredrik Karl, Lantgreve av Hessen och vald Konung av Finland mellan den 9 oktober och den 14 decmber 1918. Då Lantgreve Fredrik Karl avsade sig sina finska rätttigheter och icke heller i egentlig mening uppsteg på tronen torde Huset Hessen icke ha företräde vid återupprättandet av Monarkin i Finland. Vid återupprättande av Monarkin i Finland torde ett mer näraliggande alternativ vara en personalunion med Sverige.

Lantgrevens morfader, Hans Majestät Konung Viktor Emanuel III, Konung av Italien.

Lantgrevens morfader var Hans Majestät Konung Viktor Emanuel III, Konung av Italien. Härigenom var Lantgreven kusin med en av de två italienska tronspretendenterna Hans Kunglig Höghet Prins Viktor Emanuel, Prins av Neapel, Hertig av Savojen.

Lantgrevens farmoders fader var Hans Majestät Kejsar Fredrik I, Tysk Kejsare, Konung av Preussen. Genom detta förhållande var lantgreven syssling med husets Hohenzollerns tidigare överhuvud Hans Kejeserliga och Kungliga Höghet Prins Louis Ferdinand, Prins av Preussen.

Lantgrevens morfaders fader var Hans Majestät Konung Umberto I, Konung av Italien.

Lantgrevens mormoders fader var Hans Majestät Konung Niklas I, Konung av Montenegro.

Lantgrevens farmoders farfader var Hans Majestät Kejsar Vilhelm I, Tysk Kejsare, Konung av Preussen.

Lantgrevens farmoderes mormoder var Hennes Majestät Drottning Victorria, Drottning av Förenade Konungariket, Kejsarinna av Indien. Detta gör att Lantgreven var brylling med Hennes Majestät Drottning Elisabeth, Drottning av Förenade Konungariket och Nordirland. Vidare innebär denna relation att Lantgreven ävenledes, på två linjer, var brylling med vår högaktade Konung, Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland.

Lantgrevens morfaders farfader var Hans Majestär Konung Viktor Emanuel II av Italien.

Begravningen

Lantgreven begravdes i Kronberg im Taunus den 3 juni under närvaro av överhuvudena för ett stort antal Furstehus samt en mångfald av andra medlemmar av dessa hus.

Hans Majestät Konung Simeon, Bulgarernas Konung, Hennes Majestät Drottning Sofia, Drottning av Spanien, samt Hans Majestät Konung Konstantin, Hellernas Konung, vid Lantgrevens begravning.

Hans Kunglig Höghet Hertig Carl, Hertig av Würtemberg, Hans Kunglig Höghet Prins Viktor Emanuel, Prins av Neapel, Hertig av Savojen, samt Hans Kunglig Höghet Prins Mikael, Prins av Sachsen-Weimar-Eisenach, vid Lantgrevens begravning.

Hans Kunglig Höghet Hertig Frans, Hertig av Bayern, vid Lantgrevens begravning

 

Tyska Furstehus
Bland de överhuvudena från de främsta tyska Furstehusen må nämnas:

• Överhuvudet för Preussens Konungahus, Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen
• Överhuvudet för Sachsens Kounungahus, Hans Kunglig Höghet Markgreve Alexander, Markgreve av Meissen
• Överhuvudet för Bayerns Konungahus, Hans Kunglig Höghet Hertig Frans, Hertig av Bayern
• Överhuvudet för Würtembergs Konungahus, Hans Kunglig Höghet Hertig Carl, Hertig av Würtemberg
• Arvtagaren till Hannovers Konungahus och tillika Braunschweigs Hertighus, Hans Kunglig Höghet Arvprins Ernst August, Prins av Hannover, Prins av Storbrittanien och Irland
• Överhuvudet för Badens Storhertighus, Hans Kunglig Höghet Markgreve Maximilian, Markgreve av Markgreve av Baden
• Överhuvudet för Sachens Storhertighus, Hans Kunglig Höghet Prins Mikael, Prins av Sachsen-Weimar-Eisenach
• Överhuvudet för Sachsen-Coburg och Gothas Hertighus, Hans Höghet Prins Andreas, Prins av Sachsen-Coburg och Gotha
• Överhuvudet för Lippes Furstehus, Hans Höghet Furst Armin, Furste av Lippe
• Överhuvudet för Waldeck och Pyrmonts Furstehus, Hans Höghet Furst Wittekind, Furste av Waldeck Pyrmont
• Överhuvudet för Schaumburg-Lippes Furstehus, Hans Höghet Furst Alexander, Furste av Scahumburg-Lippe

Andra Furstehus
Bland de närvarande från de främsta tyska Furstehusen märktes:

• Hans Majestät Konung Simeon, Bulgarernas Konung
• Hans Majestät Konung Konstantin, Hellernas Konung
• Hennes Majestät Drottning Sofia, Drottning av Spanien
• Hans Kunglig Höghet Prins Viktor Emanuel, Prins av Neapel, Hertig av Savojen
• Hans Kunglig Höghet Prins Konstantin, Prins av Nedeländerna, Prins av Oranien-Nassau, Junker av Amsberg
• Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Sarvath, Prinsessa av Jordanien.

Ömsom vin och ömsom vatten i förslag till ny namnlag

I det förslag till ny namnlag som för en kort tid sedan framlades av Namnlagskommittén återfinns såväl sådant som är gott men dessvärre ävenledes sådant som är förkastligt. Namnet är en synnerligen viktig del av en människas identitet varav följer att det måste vårdas och följa den sedvana som växt fram genom århundradena.

Gott i förslaget är att det urminnes bruket av patronymikon, det vill säga namn som utgår från faderns förnamn följd av "-son" respektive "-dotter", förenklas. Här ges föräldrar oinskränkt rätt att ge sina barn patronymikon. Även det sällsynta skicket med matronymikon, d.v.s. när moderns namn tas i anspråk, får tillämpas utifrån samma ordning som patronymikon.

Om lämpligheten i detta sistnämnda kan diskuteras. Ser vi till vår historia användes matronymikon i några fall under medeltiden då modern ansågs tillhöra en mer framstående släkt än fadren. Den mest ymniga användningen av matronymikon torde dock vara den där barn gavs namn efter modern då faderns namn var okänt. Att matronymikon ges lika vikt som patronymikon har igen grund i vår tradition och sedvana utan här synes förslaget vara ett utslag av föga genomtänkt feminism.

I detta sammanhang må nämnas att patronymikon intill skiftet mellan 18- och 1900-talet var det allt dominerande namnskicket. För klarhets skull måste ock tydligöras att patronymikon icke är ett släktnamn, som går i arv led efter led, utan ett namn som tillkommer enbart den som bär det. Då sedvanan med patronymikon övergavs kom patronymikon att omvandlas till släktnamn vilket är förklaringen till att många idag bär släktnamn såsom Andersson, Johansson, Petersson och Svensson, för att nämna några av de vanligaste.

Att aningslösa föräldrar ger sina efterkommande fantasifulla och ibland direkt anstötliga namn , i synnerhet förnamn, som kan lända de efterkommande till skada är en dumhet som dessvärre kunnat observeras i större omfattning under senare år. I detta avseende föreslås en skärpning varigenom namn som "påtagligt avviker från rådande språknormer" icke längre tillåts. För att råda bot på den förfärande brist på konsekvens, som blivt följden av att namnfrågor hanteras av ett stort antal Länsrätter överflyttas ansvaret till Skattemyndigheten vilken har att inhämta råd från Institutet för språk och folkminnen. I ovannämnda avseenden synes förslaget leda i rätt riktning.

Berömvärt i förslaget är ock att det icke länger med enkelhet går att upptagan namn vilka burits av utdöda adelsätter. Denna ordning är icke blott och bart en klandervärd fåfänga utan ock en stöld från de som en gång burit namnet.

Direkt förkastligt i förslaget är att skyddet för mer än 2000 "vanliga" släktnamn, förvisson burna av flertaliga släkter, försvinner. Att samma släktnamn bärs av olika släkter är ingen grund för att bärandet av rätten till namnet ges till vem som önskar det. Detta är, för att tala klarspråk, ren stöld och fullständigt oacceptabelet. Här må framföras en förhoppning om att Riksdagen rättar denna allvarliga anomali i Namnlagskommitténs förslag.

En annan förfärande del i förslaget är att maka/make skall kunna överföra tidigare makes/makas namn till nya maka/make. Även detta är att betrakta som ren stöld och är något som lagen alltfort strängeligen måste förhindra.

Återuppbyggnaden av Berlins Stadsslott inledd

 

Berlins Stadslott

 

Huvudresidenset för de besittningar som regerades av Huset Hohenzollern var Berlins Stadslott. Slottet påbörjades rean under 1400-talet och erhöll sin slutgiltiga form i under 1700-talet under den skicklige arktiteken Anderas Schlüter. Här residerade Kurfurstarna av Brandenburg, Konungarna av Preussen och slutligen och Kejsarna av Tyskland. Även om de sistnämnda i det dagliga föredrog andra slott, exempelvis nyttjade Kejsarna Fredrik I och Vilhelm II gärna Nya Palatset (Neues Palais) i Potsdam, var och förblev Berlins Stadslott huvudresidenset där ock viktiga statsakter skedde.

 

Berlin Stadslott, som efter den sorgesamma så kallade novemberrevolutionen 1918, förvandlades till museum även om det allfort nyttjades för representationsändamål kom efter nationalsocialisternas maktövertagande att ignoreras alltmer. I den svulstiga omvandling av Berlin till staden "Germania", vilken tyrannen Hitler planerade skulle Stadsslottet endast erhålla en mycket undanskymd plats.

 

Under andra värlskrigets slutskede skadades Stadsslottet svårt, dock på intet sätt så mycket att en renovering skulle ha varit möjlig. För den historielösa och avskyvärda kommunistiska marionettregimen i Östtyskland, som satts upp av tyrannen Stalin, fanns dock ingen plats för en återuppbyggnad. Istället lät man år1950 spränga slottet - ett oförlåtligt skamdåd. Istället lät man på platsen för slottet uppbygga det så kallade "Palast der Republik", en högborg för det människofientliga kommunistiska förtrycket. Denna byggnad, uppförd av asbest, betong och glas, kom i högsta grad att förfula Berlins historiska stadskärna.

 

Berlins Stadslott såsom det kommer att te sig efter återuppbyggnaden. I bakgrunden Berlins Domkyrka vilken ock är ätten Hohenzollerns gravkyrka.

 

År 2003 fattades så ett beslut att återuppbygga Berlins Stadsslott efter det att Palast der Republik nedrivits. Efter det att rivningsarbeterna avslutats år 2008 vidtog ett intensivt planeringarabete som nu, glädjerikt nog, kommit fram till den punkt som innebär att byggnadsarbetena kan påbörjas.

I närvaro av Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, och Prinsessan Sofie, Prinsessa av Preussen, Prinsessa av Isenburg, lade den tyske förbundspresidenten herr Gauck, den 12 juni, den första grundstenen för Berlins Stadslott.

Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, och Prinsessan Sofie, Prinsessa av Preussen, Prinsessa av Isenburg i samband med grundläggningen av Berlins Stadsslott.

I samband med nända historiska händelse lät den preussiska tronens och den tyska kejsarkronans rättmätige arvtagare, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Fredrik Georg, Prins av Preussen, uttala följande:

"Detta är en alldeles särskild dag, Ju mer jag betänker det hela ju mindre kan jag tro att detta äntligen sker."

Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prinsen och Prinsessan av Preussen förevisas vid ett besök i Kronprinspalatset, tidigare denna månad, en modell av Berlins Stadsslott

Tivelsutan kommer Berlin genom återuppbygganden att helt återfå sin gamla historiska kärna från tiden före det att mörkrets makter, först nationalsocialismen och där på kommunismen, våldförde sig på staden. Detta är ett viktigt steg i uppgörelsen med den skamliga hisoria, som nämnda mörkermakter åsamkade Tyskland mellan åren 1933 till 1989. Ett naturligt nästa steg är att återupprätta den tyska Monarkin.

 

En så kallad animerad bild utvisanande Berlins historiska stadskärna efter återuppbyggnaden av stadsslottet utifrån prespektivet slottsbron.

 

 

En så kallad animerad bild utvisande Berlins återuppbyggda Stadsslott utifrån perspektivet Lustträdgården.

Sveriges Radios opartiskhet

Var och en som tagit del av detta Forum vet att dess inställning till det populistiska och utopiska, av rasistiska undertoner befläckade, nationalistpartiet Sverigedemokraterna är synnerligen kritiskt. Icke förty må ändå framföras en oro inför det beslut som idag fattats av Granskningsnämnden rörande ett inslag i radiokanalen P4, som är en av Sveriges Radios kanaler. I inslaget användes det värderande ordet "främlingsfientlig" om nämnda parti.

Även om detta Forum icke i sakfrågan motsätter sig epitetet "främlingsfientlig" är frågan av en principiell natur. Sveriges Radio, som är en del av det som ofta benämnes "public service", verkar under den av Riksdagen stipulerade förutsättningen att vara opartisk. Således måste nämnda media avhålla sig från värderande omdömen. Görs ett endaste undantag kan dammluckorna öppnas varigenom en ström av partiskhet, om än det ena och än det andra, kan komma att genomsyra de program som produceras, vilket kommer att leda till ett ifrågasättande av den ordning som nu gäller.

Opartiskheten är hela grunden för att Sveriges Radio skall ha ett existensberättigande. Förloras detta grundläggande existensberättigande äventyras ock utsändandet av så kallade "smala program", vilka aldrig produceras inom ramen för det kommersiella medieutbudet. Följden blir ett fattigare medieutbud.

Högtidligt bröllop

Från detta Forum framföres hjärtinnerliga lyckönskningar till Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsningland och Gästrikland, och hennes gemål Herr Christopher O´Neill, Kommendör av Nordstjärneorden, vilka denna dag ingått äktenskap vid en högtidlig akt i Slottskyrkan. Akten må betecknas såsom synnerligen finstämd och värdigt ett kungligt bröllop. Att Herr O´Neill, som förvisso icke inträdde i det Kungliga Huset men väl i den Kungliga Familjen var mycket rörd gick icke att ta miste på.

Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsningland och Gästrikland, med gemål Herr Christopher O´Neill, Kommendör av Nordstjärneorden (copyright kungahuset.se)

Många höga fursterliga gäster återfanns. Främst bland gästerna fanns hela det Kungliga Huset, med Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, och Drottning Silvia, Sveriges Drottning, Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, och Prins Daniel Prins av Sverige, Hertig av Västergötland, Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Estelle, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Östergötland, Hans Kunglig Höghet Prins Carl Philip, Prins av Sverige, Hertig av Värmland, samt Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Birgitta, Prinsessa av Sverige, Prinsessa av Hohenzollern-Sigmaringen.

Vårt högaktade Tronföljarpar Deras Kungliga Högheter Hertiginnan och Hertigen av Västergötland med Hennes Kunglig Höghet Hertiginnan av Östergötland på väg till akten.

Ävenledes övriga medlemmar av den Kungliga Familjen med Konungens systrar Prinsessan Margareta, Fru Ambler, Prinsessan Desirée, Friherrinna Silfverskiöld med make Friherre Niclas Silfverskiöld, Prinsessan Christina, Fru Magnusson, med make Generalkonsul Tord Magnusson, Grevinnan Marianne Bernadotte samt Grevinnan Gunilla Bernadotte.

Från utländska Konungahus märktes bland andra Deras Kungliga Högheter Kronprinsen och Kronprinsessan av Danmark, Deras Kungliga Högheter Kronprinsen och Kronprinsessan av Norge, Deras Kungliga Högheter Kronprinsen och Kronprinsessan av Grekland, Deras Kungliga Högheter Arvstorhertigen och Arvstorhertiginnan av Luxemburg, Deras Kungliga Högheter Greven och Grevinnan av Wessex samt Hennes Höghet Furstinnan Charlene, Furstinna av Monaco. Av nämnda furstar är Kronprinsen av Danmark samt Kronprinsen av Grekland sysslingar till Bruden.

Brudens faddrar, Hans Höghet Prins Andreas, Prins av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen samt Henns Kunglig Höghet Prinsessan Benedikte, Prinsessa av Danmark, Prinsessa av Sayn-Wittgenstein-Berleburg återfanns bland de höga gästerns. Deltog gjorde ock Prins Andreas son med gemål Deras Högheter Prins Hubertus, Arvprins av Sachsen-Coburg och Gotha, och Prinsessan Kelly, Arvprinsessa av Sachsen-Coburg och Gotha. Arvprinsen är Brudens syssling.

Bland gäster från andra Furstehus märktes Hans Kejserliga och Kungliga Högheter Ärkehertig Filip, Ärkehertig av Österike, Kunglig Prins av Ungern, och Ärkehertiginnan Mayasuni, Ärkehertiginna av Österriks, Kunglig Prinsessa av Ungern, Deras Kungliga Högheter Prins Leopold, Prins av Bayern och Prinsessan Ursula, Prinsessa av Bayern samt Deras Kungliga Högheter Prins Manuel, Prins av Bayern, och Prinsessan Anna, Prinsessa av Bayern.

Furstehus utanför Europa representerades av Hennes Kejserliga Höghet Prinsessan Takamado, Prinsessa av Japan, änka efter framlidne Hans Kejserliga Höghet Prins Takamado, Prins av Japan, vilken var den japanske Kejsarens kusin. Ävenledes ett av Indiens många Furstehus återfanns bland gästerna i det att Hans Höghet Furst (Maharana) Arvin Singh Mewar, Furste (Maharana) av Udipur Arvin Singh Mewar deltog. Fursten (Maharanan) av Udipur räknas sedan 1948 som den främste av de indiska furstarna. Tidigare var Fursten (Nizamen) av Hyderabad den främste indiske fursten men då denne icke ville ansluta sig till den Indiska Unionen i samband med självständigheten upphöjdes istället Marahana av Udipur till den främsta platsen.

 

Den 6 juni - Fädernelandets dag

Denna dag den 6 juni är en högtidsdag då vi firar vårt Fädernesland och de värderingar, som utvecklats, och fortsätter att utvecklas, under generationer allt sedan vårt Fädernesland grundades under medeltidens första sekler. Bland de främsta av dessa värderingar finner vi det frihetsbegrepp som varit ett signum för vårt land. Vårt land är i detta avseende unikt i jämförelse med andra länder i det att ett folkflertal av fria män och kvinnor under hela vår historia utgjort en fundamental bestånddel i vårt samhälle. Bondeståndet hade allt sedan 1500-talet stämma och säte i folkstyrets främsta organ, Riksdagen, något som torde vara helt unik i en jämförelse med andra europeiska stater.

Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

En annan synnerligen betydelsefull del av vårt Fäderneslands väsen utgörs av Monarkin, som skänkt kontinuitet och stabilitet på ett sätt som icke går att överskatta. När andra stater drabbats av blodiga revolutioner och destruktiva samhällsomstörtningar har vårt land kunnat fortsätta att utvecklas organiskt. Vår nuvarande högaktade Konung, Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, är det moderna Sveriges 23:e Monark och den sjunde Monarken av Huset Bernadotte, den kontinuitet som ligger i detta är uppenbar. Häri ligger ock ett av huvudskälen till det välstånd och den välmåga som alla problem till trots ändå är utmärkande för det samhälle vi framlever i.

Deras Kungliga Högheter Hertiginnan och Hertigen av Västergötland med Hennes Kunglig Höghet Hertiginnan av Östergötland samt Hans Kunglig Höghet Hertigen av Värmland under kortegen på väg till firandet på Skansen.

Med glädje ser vi hur Konungahusets yngre generation med vår högtärade Kronprinsessa. Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sverige Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, med gemål Hans Kunglig Höghet Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland, på ett mycket förtjänstfullt sätt för Monarkin vidare. Även den yngsta generationen med vår Arvprinsessa, Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Estelle, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Östergötland, har denna dag varit delaktig i högtidlighållandet av Fädernelandets dag.

Således är denna dag värd att fira. Datumet som sådant är historiskt i det att det var detta datum som vårt moderna Sveriges grundare, Konung Gustaf I, valdes till Sveriges Konung. Den 6 juni var ock det datum som vår goda konstitution av år 1809 antogs.

Leve Fäderneslandet!

Leve Konungen och Hans Hus!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!
 

Uppenbar brist i vår konstitution

Att upprätthålla konstitutionen är en av rättstatens allra viktigaste uppgifter. I detta är det nödvändigt att de som äger den offentliga makten granskas utifrån de ordningar som konstitutionen stipulerar. I de stater, som förstått innebörden och betydelsen av maktdelning, finns författningsdomstolar, med lagfaran domare, som har att bevaka att konstitutionen upprätthålls. Så icke i vårt land. Här anförtros denna uppgift till Riksdagens Konstitutionsutskottet (KU), där den offentliga maktens innehavare är satta att granska sig själva. Hela denna ordning är fullständigt besinningslös och en skam för rättstaten.

Denna dag har nämnda KU låtit offentligöra resultatet at företagna granskningar. Även denna gång är det uppenbart att det hela urartat till en lekstuga, ja en klang och jubelföreställning för käbblande och lismande politiker. För den utomstående betraktaren är det uppenbart att nämnda käbblares huvudsyfte på intet sätt är upprätthållandet av konstitutionen utan att vinna sympatiers för den egna saken. Jävsituationen i dessa käbblares uppdrag är så uppenbar att det är en gåta att det kan tolereras.

Där andra stater sätter lagfarana domare att utifrån konstitutionen göra en rättsäker och en juridisk bedömning, där sätter vi juridiska kvacksalvare. Utan att på något sätt ta ställning i sakfrågan rörande granskningen av "Saudiaffären" är det uppenbart, för var och en som har någon juridisk grundkompetens, att det alster som utskottets majoritet i dag presenterar är så bristfällig att den smutsar Riksdagen. Utskottets ordförande, herr Eriksson, må vara skicklig på pratmakeriets område men inom juridiken synes hans kompetens föga överskrida en krabbsaltares.

För all saklig juridisk handläggning är grundfundamentet att varje slutsats måste kunna härledas utifrån en saklig grund. Kan icke denna härledning göras får inga slutsatser deklareras. Denna ordning är att se såsom ett axiom för varje stat som göra anspråk på att upprätthålla rättsäkerheten. Det är i detta, som utskottets majoritet brister på ett fullständigt häpnadsväckande sätt i det att man hänger sig åt spekulationer och ställer upp slutledningar utifrån obelagda påståenden.

I ett uttalande i Svenska Dagbladet ger riksdagledamöterna Norlén, Granbom Ellison, Johansson och Skånberg flerfaldiga exempel på osakligheter, ja rena dumheter, som utskottets majoritet låtit publicera såsom slutresultat av granskningen. En av de mera flagranta överträdelser, som utskottets juridiska kvacksalvare gjort sig skyldiga till beskrivs på följande sätt:

"Utifrån vaga påståenden som inte styrks av KU:s utredning påstår Eriksson med flera att det funnits brister av allvarligt slag som lett till skada för rikets internationella relationer. Detta är överord utan motstycke i modern KU-historia – Saudiärendet handlar om ett bolag som kopplades bort innan det hann bedriva verksamhet och deras kritik går ut på att departementet ringde för sällan till FOI. KU har inte granskat hur Sveriges utrikesrelationer påverkats, så även på den punkten är slutsatsen osaklig."

För varje vän av rättstaten är det uppenbart att konstitutionen måste förändras. Övervakningen av att den offentliga maktens innehavare respekterar konstitutionen och dess statuter måste ställas under en oväld Författningsdomstol. Organisatoriskt skulle denna kunna vara inordnat under Högsta Domstolen. Endast på detta sätt kan tillbörlig respekt för konstitutionen upprätthållas. Har en makthavare under en sådan ordning befunnits utfört sitt ämbete på bristfälligt sätt kan han icke räddas av egna partikamraters käbbel och lismande utan kommer istället att rättvist få stå tillsvars för sina brister.

Skandaljournalismens dumhet

Tidigare har såväl vår högaktade Konung som vår likaledes högaktade Drottning varit utsatta för lumpna skandaljournalisters dumhet i det att de anklagats för sådant som inträffat före deras födelse och som de icke har haft det ringaste att beställa med. Denna gång är det ordföranden i socialdemokratiska arbetarepartiet, herr Löfven, som drabbas av sensationslystna murvlars ohederliga dumhet.

I en bok författad av journalisterna Hennel och Olsson, benämnd "Humlan som flyger" görs stor ska av att herr Lövdéns morfader, vilken herr Löfven aldrig personligen träffat, synes ha haft nationalsocialistiska sympatier. Denna uppgift har måhända ett personligt släkthistoriskt intresse för herr Löfven men den saknar allt allmänintresse.

Med fog måste frågan ställas när journalister skall börja ägna sin möda åt väsentligheter istället för att, i tid som otid, ständigt söka efter skandal och sensation.

Om den tidiagare Successionsordingen

I dagen nummer av Svenska Dagbladet ger professor Harrison en översikt hur förhållandena rörande kungliga giftermål förändrats över tiden under konstaterandet att det nu instundande bröllopet mellan Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Sveriges Prinsessa, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, och herr O´Neill icke skulle kunna ha ägt rum i äldre tid. Det må mycket väl, utifrån de mångfaldiga argument professor Harrison anger, vara på detta sätt, dock må framhållas att Successionsordningen av år 1810 i sig icke hade varit något hinder.

Fjärde paragrafen i Successionsordningen av år 1810 stipulerar:

"Prins av det kungl. huset må ej gifta sig, med mindre Konungen, sedan statsrådets tankar inhämtats, därtill lämnat samtycke. Sker det ändock, have han förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande. Lag samma vare, om han, med eller utan sådan samtycke, tager till gemål enskild svensk mans dotter."

Då Prinsessor var uteslutna från arvsföljden fanns intet föreskrivet om Prinsessors äktenskap utan detta lämnades helt i den praxis som Konungen, även i denna dag, har att forma och upprätthålla. Den praxis som Konung Gustaf VI Adolf, med Guds Nåde Sveriges, Götes och Vendes Konung, Hertig av Skåne, lät forma då vår nuvarande Konungs systrar, Prinsessorna Margareta, Desirée och Christina, ingick icke-dynastiska äktenskap bestod däruti att nämnda Prinsessor förlorade sin kungliga värdighet, d.v.s. titeln Kunglig Höghet och Prinsessa av Sverige, men förlänades en Prinsesstitel följd av deras borgerliga titel. Konung Gustaf Adolf följde här i praktiken den ordning som hans farfader, Konung Oscar, med Guds Nåde Sveriges, Norges, Götes och Vendes Konung, Hertig av Östergötland, formade då dennes son Prins Oscar Bernadotte, ingick ett icke-dynastiskt äktenskap.

Intressant att notera är ock att bokstaven i Successionsordningen av år 1810 icke uttryckligen kräver dynastiska äktenskap i det fallet utländska undersåtar. Här kom dock en praxis att tillämpas, som innebar dynastiska äktenskap. Vad som i dessa fall var avgörande var Konungens gillande. Således var det Konungens ogillande, och ej det icke-dynastiska äktenskapet som sådant, som var grunden till att dåvarande Prins Sigvard, sedermera Greve Sigvard Bernadotte, förlorade arvsrätt och kunglig värdighet då han år 1934 ingick äktenskap med den tyska undersåten Erica Patzek.

Noteras kan ock att framlidne Hertigen av Hallands år 1976 ingångna äktenskap med dåvarande fru Lilian Craig, helt uppfyllde det som föreskrivs i Successionsordingen av år 1810 i det att Konungen gav sitt gillande och det förhållandet att dåvarande fru Craig icke var enskild svensk mans dotter.

Hade fjärde paragrafen i Successionsordingen bibehållits även efter den konstitutionsreform som trädde i kraft år 1980, då kvinnlig tronföljd infördes, skulle likväl Hertiginnan av Hälsingland och Gästrikland, givet Konungens och Regerings gillande, ha bibehållet arvsrätten till kronan i det att herr O'Neill icke är son till enskild svensk man.

Förordningen i Successionsordingen av år 1810, att Prins icke fick ingå äktenskap med enskild svensk mans dotter, torde ha sin grund i att man på detta sätt ville undvika att enskilda svenska släkter gavs en särställning genom ingående av kungliga äktenskap, något som på det högsta skulle ha stridit mot de maktdelningsprinciper som Regeringsformen av år 1809 vilar på.