I det förslag till ny namnlag som för en kort tid sedan framlades av Namnlagskommittén återfinns såväl sådant som är gott men dessvärre ävenledes sådant som är förkastligt. Namnet är en synnerligen viktig del av en människas identitet varav följer att det måste vårdas och följa den sedvana som växt fram genom århundradena.
Gott i förslaget är att det urminnes bruket av patronymikon, det vill säga namn som utgår från faderns förnamn följd av "-son" respektive "-dotter", förenklas. Här ges föräldrar oinskränkt rätt att ge sina barn patronymikon. Även det sällsynta skicket med matronymikon, d.v.s. när moderns namn tas i anspråk, får tillämpas utifrån samma ordning som patronymikon.
Om lämpligheten i detta sistnämnda kan diskuteras. Ser vi till vår historia användes matronymikon i några fall under medeltiden då modern ansågs tillhöra en mer framstående släkt än fadren. Den mest ymniga användningen av matronymikon torde dock vara den där barn gavs namn efter modern då faderns namn var okänt. Att matronymikon ges lika vikt som patronymikon har igen grund i vår tradition och sedvana utan här synes förslaget vara ett utslag av föga genomtänkt feminism.
I detta sammanhang må nämnas att patronymikon intill skiftet mellan 18- och 1900-talet var det allt dominerande namnskicket. För klarhets skull måste ock tydligöras att patronymikon icke är ett släktnamn, som går i arv led efter led, utan ett namn som tillkommer enbart den som bär det. Då sedvanan med patronymikon övergavs kom patronymikon att omvandlas till släktnamn vilket är förklaringen till att många idag bär släktnamn såsom Andersson, Johansson, Petersson och Svensson, för att nämna några av de vanligaste.
Att aningslösa föräldrar ger sina efterkommande fantasifulla och ibland direkt anstötliga namn , i synnerhet förnamn, som kan lända de efterkommande till skada är en dumhet som dessvärre kunnat observeras i större omfattning under senare år. I detta avseende föreslås en skärpning varigenom namn som "påtagligt avviker från rådande språknormer" icke längre tillåts. För att råda bot på den förfärande brist på konsekvens, som blivt följden av att namnfrågor hanteras av ett stort antal Länsrätter överflyttas ansvaret till Skattemyndigheten vilken har att inhämta råd från Institutet för språk och folkminnen. I ovannämnda avseenden synes förslaget leda i rätt riktning.
Berömvärt i förslaget är ock att det icke länger med enkelhet går att upptagan namn vilka burits av utdöda adelsätter. Denna ordning är icke blott och bart en klandervärd fåfänga utan ock en stöld från de som en gång burit namnet.
Direkt förkastligt i förslaget är att skyddet för mer än 2000 "vanliga" släktnamn, förvisson burna av flertaliga släkter, försvinner. Att samma släktnamn bärs av olika släkter är ingen grund för att bärandet av rätten till namnet ges till vem som önskar det. Detta är, för att tala klarspråk, ren stöld och fullständigt oacceptabelet. Här må framföras en förhoppning om att Riksdagen rättar denna allvarliga anomali i Namnlagskommitténs förslag.
En annan förfärande del i förslaget är att maka/make skall kunna överföra tidigare makes/makas namn till nya maka/make. Även detta är att betrakta som ren stöld och är något som lagen alltfort strängeligen måste förhindra.
Gott i förslaget är att det urminnes bruket av patronymikon, det vill säga namn som utgår från faderns förnamn följd av "-son" respektive "-dotter", förenklas. Här ges föräldrar oinskränkt rätt att ge sina barn patronymikon. Även det sällsynta skicket med matronymikon, d.v.s. när moderns namn tas i anspråk, får tillämpas utifrån samma ordning som patronymikon.
Om lämpligheten i detta sistnämnda kan diskuteras. Ser vi till vår historia användes matronymikon i några fall under medeltiden då modern ansågs tillhöra en mer framstående släkt än fadren. Den mest ymniga användningen av matronymikon torde dock vara den där barn gavs namn efter modern då faderns namn var okänt. Att matronymikon ges lika vikt som patronymikon har igen grund i vår tradition och sedvana utan här synes förslaget vara ett utslag av föga genomtänkt feminism.
I detta sammanhang må nämnas att patronymikon intill skiftet mellan 18- och 1900-talet var det allt dominerande namnskicket. För klarhets skull måste ock tydligöras att patronymikon icke är ett släktnamn, som går i arv led efter led, utan ett namn som tillkommer enbart den som bär det. Då sedvanan med patronymikon övergavs kom patronymikon att omvandlas till släktnamn vilket är förklaringen till att många idag bär släktnamn såsom Andersson, Johansson, Petersson och Svensson, för att nämna några av de vanligaste.
Att aningslösa föräldrar ger sina efterkommande fantasifulla och ibland direkt anstötliga namn , i synnerhet förnamn, som kan lända de efterkommande till skada är en dumhet som dessvärre kunnat observeras i större omfattning under senare år. I detta avseende föreslås en skärpning varigenom namn som "påtagligt avviker från rådande språknormer" icke längre tillåts. För att råda bot på den förfärande brist på konsekvens, som blivt följden av att namnfrågor hanteras av ett stort antal Länsrätter överflyttas ansvaret till Skattemyndigheten vilken har att inhämta råd från Institutet för språk och folkminnen. I ovannämnda avseenden synes förslaget leda i rätt riktning.
Berömvärt i förslaget är ock att det icke länger med enkelhet går att upptagan namn vilka burits av utdöda adelsätter. Denna ordning är icke blott och bart en klandervärd fåfänga utan ock en stöld från de som en gång burit namnet.
Direkt förkastligt i förslaget är att skyddet för mer än 2000 "vanliga" släktnamn, förvisson burna av flertaliga släkter, försvinner. Att samma släktnamn bärs av olika släkter är ingen grund för att bärandet av rätten till namnet ges till vem som önskar det. Detta är, för att tala klarspråk, ren stöld och fullständigt oacceptabelet. Här må framföras en förhoppning om att Riksdagen rättar denna allvarliga anomali i Namnlagskommitténs förslag.
En annan förfärande del i förslaget är att maka/make skall kunna överföra tidigare makes/makas namn till nya maka/make. Även detta är att betrakta som ren stöld och är något som lagen alltfort strängeligen måste förhindra.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar