I dagen nummer av Svenska Dagbladet ger professor Harrison en översikt hur förhållandena rörande kungliga giftermål förändrats över tiden under konstaterandet att det nu instundande bröllopet mellan Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Sveriges Prinsessa, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, och herr O´Neill icke skulle kunna ha ägt rum i äldre tid. Det må mycket väl, utifrån de mångfaldiga argument professor Harrison anger, vara på detta sätt, dock må framhållas att Successionsordningen av år 1810 i sig icke hade varit något hinder.
Fjärde paragrafen i Successionsordningen av år 1810 stipulerar:
"Prins av det kungl. huset må ej gifta sig, med mindre Konungen, sedan statsrådets tankar inhämtats, därtill lämnat samtycke. Sker det ändock, have han förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande. Lag samma vare, om han, med eller utan sådan samtycke, tager till gemål enskild svensk mans dotter."
Då Prinsessor var uteslutna från arvsföljden fanns intet föreskrivet om Prinsessors äktenskap utan detta lämnades helt i den praxis som Konungen, även i denna dag, har att forma och upprätthålla. Den praxis som Konung Gustaf VI Adolf, med Guds Nåde Sveriges, Götes och Vendes Konung, Hertig av Skåne, lät forma då vår nuvarande Konungs systrar, Prinsessorna Margareta, Desirée och Christina, ingick icke-dynastiska äktenskap bestod däruti att nämnda Prinsessor förlorade sin kungliga värdighet, d.v.s. titeln Kunglig Höghet och Prinsessa av Sverige, men förlänades en Prinsesstitel följd av deras borgerliga titel. Konung Gustaf Adolf följde här i praktiken den ordning som hans farfader, Konung Oscar, med Guds Nåde Sveriges, Norges, Götes och Vendes Konung, Hertig av Östergötland, formade då dennes son Prins Oscar Bernadotte, ingick ett icke-dynastiskt äktenskap.
Intressant att notera är ock att bokstaven i Successionsordningen av år 1810 icke uttryckligen kräver dynastiska äktenskap i det fallet utländska undersåtar. Här kom dock en praxis att tillämpas, som innebar dynastiska äktenskap. Vad som i dessa fall var avgörande var Konungens gillande. Således var det Konungens ogillande, och ej det icke-dynastiska äktenskapet som sådant, som var grunden till att dåvarande Prins Sigvard, sedermera Greve Sigvard Bernadotte, förlorade arvsrätt och kunglig värdighet då han år 1934 ingick äktenskap med den tyska undersåten Erica Patzek.
Noteras kan ock att framlidne Hertigen av Hallands år 1976 ingångna äktenskap med dåvarande fru Lilian Craig, helt uppfyllde det som föreskrivs i Successionsordingen av år 1810 i det att Konungen gav sitt gillande och det förhållandet att dåvarande fru Craig icke var enskild svensk mans dotter.
Hade fjärde paragrafen i Successionsordingen bibehållits även efter den konstitutionsreform som trädde i kraft år 1980, då kvinnlig tronföljd infördes, skulle likväl Hertiginnan av Hälsingland och Gästrikland, givet Konungens och Regerings gillande, ha bibehållet arvsrätten till kronan i det att herr O'Neill icke är son till enskild svensk man.
Förordningen i Successionsordingen av år 1810, att Prins icke fick ingå äktenskap med enskild svensk mans dotter, torde ha sin grund i att man på detta sätt ville undvika att enskilda svenska släkter gavs en särställning genom ingående av kungliga äktenskap, något som på det högsta skulle ha stridit mot de maktdelningsprinciper som Regeringsformen av år 1809 vilar på.
Fjärde paragrafen i Successionsordningen av år 1810 stipulerar:
"Prins av det kungl. huset må ej gifta sig, med mindre Konungen, sedan statsrådets tankar inhämtats, därtill lämnat samtycke. Sker det ändock, have han förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande. Lag samma vare, om han, med eller utan sådan samtycke, tager till gemål enskild svensk mans dotter."
Då Prinsessor var uteslutna från arvsföljden fanns intet föreskrivet om Prinsessors äktenskap utan detta lämnades helt i den praxis som Konungen, även i denna dag, har att forma och upprätthålla. Den praxis som Konung Gustaf VI Adolf, med Guds Nåde Sveriges, Götes och Vendes Konung, Hertig av Skåne, lät forma då vår nuvarande Konungs systrar, Prinsessorna Margareta, Desirée och Christina, ingick icke-dynastiska äktenskap bestod däruti att nämnda Prinsessor förlorade sin kungliga värdighet, d.v.s. titeln Kunglig Höghet och Prinsessa av Sverige, men förlänades en Prinsesstitel följd av deras borgerliga titel. Konung Gustaf Adolf följde här i praktiken den ordning som hans farfader, Konung Oscar, med Guds Nåde Sveriges, Norges, Götes och Vendes Konung, Hertig av Östergötland, formade då dennes son Prins Oscar Bernadotte, ingick ett icke-dynastiskt äktenskap.
Intressant att notera är ock att bokstaven i Successionsordningen av år 1810 icke uttryckligen kräver dynastiska äktenskap i det fallet utländska undersåtar. Här kom dock en praxis att tillämpas, som innebar dynastiska äktenskap. Vad som i dessa fall var avgörande var Konungens gillande. Således var det Konungens ogillande, och ej det icke-dynastiska äktenskapet som sådant, som var grunden till att dåvarande Prins Sigvard, sedermera Greve Sigvard Bernadotte, förlorade arvsrätt och kunglig värdighet då han år 1934 ingick äktenskap med den tyska undersåten Erica Patzek.
Noteras kan ock att framlidne Hertigen av Hallands år 1976 ingångna äktenskap med dåvarande fru Lilian Craig, helt uppfyllde det som föreskrivs i Successionsordingen av år 1810 i det att Konungen gav sitt gillande och det förhållandet att dåvarande fru Craig icke var enskild svensk mans dotter.
Hade fjärde paragrafen i Successionsordingen bibehållits även efter den konstitutionsreform som trädde i kraft år 1980, då kvinnlig tronföljd infördes, skulle likväl Hertiginnan av Hälsingland och Gästrikland, givet Konungens och Regerings gillande, ha bibehållet arvsrätten till kronan i det att herr O'Neill icke är son till enskild svensk man.
Förordningen i Successionsordingen av år 1810, att Prins icke fick ingå äktenskap med enskild svensk mans dotter, torde ha sin grund i att man på detta sätt ville undvika att enskilda svenska släkter gavs en särställning genom ingående av kungliga äktenskap, något som på det högsta skulle ha stridit mot de maktdelningsprinciper som Regeringsformen av år 1809 vilar på.
Inlägg
Jag har för mig att bestämmelsen kom efter Karin Månsdotters äktenskap med Erik XIV. Men jag kan ha fel.
SvaraRaderaFr.
Tack för svaret angående Ukraina och tsarfamiljen. Jag antar att Vitryssland är ett kapitel för sig så länge galningen regerar i Minsk.
Det synes vara så att en svensk Konung haft rätten att ingå äktenskap med den han önskat. Hur denna sedvana uppkommit är icke lätt att säga men tvivelsutan var Karin Månsdotter ofrälse och dotter av enskild svensk man.
SvaraRaderaIcke heller Successionsordningen av år 1810 innehåller någon begränsning för regerande Konung. Således kunde vår nuvarande högaktade Konung Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämland, ingå äktenskap med dåvarande fröken Silva Sommerlath helt i enlighet med Successionsordningen av år 1810.