Land skall med lag byggas

I sin kolumn i Svenska Dagbladet tar redaktör Neuding upp det utslag som fällts i Förenta Statrenas Högsta Domstol rörande så kallade homosexuellas rätt att ingå äktenskap. Redaktör Neuding pekar här det faktum att utslaget, av de homosexuella och den kader sådana som sympatiserar med tanken om samkönade äktenskaps riktighet, ses som en "seger" vilket det alls icke är då Domstolen icke tagit ställning i sakfrågan som sådan. Det Domstolen gjort är att den funnit att en lag som förbjuder homosexuella äktenskap, hur motiverat detta än kan vara, icke kan utfärdas med stöd av Konstitutionen. Således krävs ett tillägg till Konstitutionen för att förbjuda nämnda äktenskap.

Det är uppenbart att stor obildning råder i konstitutionell frågor såväl inom media som hos en bredare allmänhet. Insikten att varje samhälle måste bygga på en grund, som kan delas av det stora flertalet av samhällets innebyggare, saknas. Denna grund utgörs av en stats Konstitution. Här fungerar det över tiden icke att enbart en knapp majoritet dikterar densamma utan stödet måste vara väsentligt större för att undvika oro och instabilitet. I vårt land har vi den ordningen att en förändring av Konstitutionen kräver två beslut i Riksdagen med ett val däremellan. Om detta räcker kan med fog ifrågasättas, en förbättring skulle måhända vara att ävenledes kräva två tredjedels majoritet.

"Land skall med lag" byggas var Konung Karl XV valspråk och detta är lika aktuellt som under nämnde Konungs regeringstid. Det är sedan utifrån Konstitutionen, den gemensamma värdegrund, som lagar och samhälle byggs. Stabiliteten och harmonin i ett samhälle kräver att dess lagar är förenliga med Konstitutionen och i detta avseende är Förenta Staterna överlägset de flesta andra länders. Även för den som i det aktuella fallet, likt tecknaren av dessa rader, icke anser att ett äktenskap bör ingås mellan två personer av samma kön måste böja sig för det faktum att Konstitutionen icke förmår förhindra detta.

Vårt eget lands ordning är i detta avseende högst bristfällig då det i egentlig mening saknas en instans som kan pröva en lags förenlighet med Konstitutionen. Detta sorgesamma faktum ger lismande politiker, som icke tänker längre än till nästa val, ett utrymme som är högst beklagligt. Förvisso finns ett Lagråd med syfte att granska lagförslag men utan kraft att pröva huruvida gällande lagar är i strid med Konstitutionen. Vidare förhåller det sig så att det icke är en tvingande ordning att Lagrådet skall granska lagförslag.

Den instans, som vi har för att i någon mån kunna granska efterlevanden av Konstitutionen, är Konstitutionsutskottet. Denna ordning, där de som stiftat lagarna också sätts att avgöra huruvida dess tillämpning vilar på Konstitutionen, är en anomali då jävsituationen i detta uppdrag är uppenbar. Dessutom vet vi att Konstitutionsutskottet ofta förvandlas till ett forum för lismande politikers partiegoistiska käbbel vilket för nämnda lismare nästan alltid har företräde framför Konstitutionen.

Den mest angelägna reform, som bör göras av vår Konstitution, är att införa en Författningsdomstol efter i huvudsak den ordning som tillämpas i Förenta Staterna.