söndag 5 juni 2016

Dagens helgonförklaring

Denna dag har den papistiska Kyrkans överhuvud, Biskopen av Rom, låtit helgonförklara grundaren av den nya Birgittinerorden, Elisabeth Hesselblad. I vad kraft Biskopen av Rom och alla hans företrädare låter förklara människor av kött och blod, behäftade av arvsynden, till helgon är i sanning märkligt då det saknar allt stöd i Skriften. I detta sammanhang finns all anledning att påminna om Luthers ord i Schmalkaldiska artiklarna och i synnerhet dess andra artikel och 25:e och 26:e punkterna:

"25) Åkallandet av helgonen är också ett av de missbruk, som höra den yttersta tiden till. Det strider mot den första artikeln och utplånar kunskapen om Kristus. Det är varken påbjudet eller tillrått, och icke finnes det heller något exempel därpå i Skriften. Även om det vore aldrig så värdefullt, vilket det dock icke är, är det tusen gånger bättre att hålla sig till Kristus.

26) Och ehuru änglarna i himmelen bedja för oss – såsom också Kristus själv gör – liksom även de heliga på jorden och kanske också i himmelen, så följer icke därav, att vi skola anropa och tillbedja änglarna och helgonen och dyrka dem med fastor, högtider, mässor, offer, byggande av kyrkor och altare, inrättande av gudstjänster och andra liknande åtgärder och hålla dem för hjälpare i nöden samt tillskriva dem var och en sin särskilda förmåga att hjälpa i olika livslägen, såsom papisterna göra och lära. Ty detta är avguderi; en sådan ära tillkommer nämligen Gud allena."

Märk här att Luther är tydlig med att ha ser helgondyrkan såsom avguderi. Avguderi strider mot det Första Budet:

"Du skall inga andra Gudar hava jämte mig."

I lilla katekesen ställer Luther frågan: "Vad är det?" och vi får svaret:

Vi skola frukta och älska Gud över allting och sätta all tro och lit till honom."


Detta är i sanning allvarsord, som varje papist, Biskopen av Rom eller papistisk lekman kvittar lika, borde ta till sig. De som av biskoparna av Rom utsetts till "helgon" må ha varit goda och gudfruktiga människor, det förnekas icke och det gäller ock Elisabeth Hesselblad, men vi behöver icke några ställföreträdande tillbedjare utan kan i allt anförtro oss direkt till vår Herre och Skapare.

Utifrån detta är det högst märkligt att Hennes Högvördighet Ärkebiskopen begivit sig till Rom för att närvara vid detta tillfälle. Ärkebiskopen kunde använt sin tid bättre än åt papistiska villfarelser. Ävenledes statsrådet Bah Kuhnke synes ha deltagit vid nämnda helgonakt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar