Benådningsmaktens förfall

Svenska Dagbladet låter meddela att en process är inledd i syfte att tidsbestämma straffången Arklövs livstidsstraff. Enligt uppgift skulle straffången härigenom redan om 2 år åter kunna få vistas i frihet. Här må då framhållas att nämnde straffånge begått mycket grova brott i det att han brutalt mördade två av lagens och rättsäkerhetens hedervärda tjänare, polismännen Olle Borén och Robert Karlström, år 1999 i Malexander.

Genom den föraktliga gärning som straffången Arklöv begått måste han anses ha förlorat allt medborgerligt förtroende och bör därför icke ha någon som helst rättighet att någonsin mer få njuta frihetens sötma. Naturligt är att straffången istället ges fortsatt möjlighet att begrunda sitt fasansfulla missdåd innanför fängelsets murar.

Föga förvånande uttrycker, enligt Svenska Dagbladet, anhöriga till de mördade stor bestörtning inför den händelse att straffången Arklöv skulle friges. Det måste här vara samhällets oeftergivliga plikt att visa tillbörlig respekt för de anhöriga som genom straffången Arklövs vederstyggliga gärningar förlorat sina nära och kära. Denna respekt kan endast visas genom att straffången Arklöv kvarhålls i fängsligt förvar tills dess att han avlider.

Detta visar på benådningsmaktens förfall. Istället för att vara en ynnest som under särskilda omständigheter beviljas av den verkställande makten synes vi nu ha en ordning där benådningen ses som en naturlig fortsättning, i domstol, av den rättprocess som rimligen måste anses avslutad då dom vunnit laga kraft. Denna nya ordning måste, för rättsäkerhetens skull, snarast omprövas varför Statsrådet Ask skyndsamt bör agera i frågan.