Förändrad Regeringsform

Svenska Dagbladet låter meddela att Riksdagen nu slutligen antagit de förändringar av Regeringsformen som beretts sedan år 2004. Även om det finns vissa smärre steg i riktningen emot mer rättsäkerhet, vilket framhålles i Svenska Dagbladets ledare, måste ändå den förändrade Regeringsformen anses vara en stor besvikelse för var och en som ser maktdelningens gyllene princip som ett fundament i ett rättsäkert styrelseskick.

Den främsta förtjänsten i de nu antagna förändringarna är att lagrådets roll förstärkes och att domstolarnas självständighet ytterligare manifesteras. Dessa förändringar har varit nödvändiga man är alls icke tillräckliga.

Huvudproblemet i vår konstitution består i att lagstiftande och verkställande makt sammanblandas på ett högst olyckligt sätt. Den majoritet, vilken kan vara mycket knapp, som stiftat lagarna ha ock huvudansvaret för lagarnas verkställande och utövning vilket urholkar rättsäkerheten. Detta strider mot maktdelningens gyllene princip. Enda lösningen på denna situation är att den verkställande makten inordnas under en oberoende institution. Denna institution utgöres av Monarkin.

Även om tiden icke är fullt mogen för en förändring i fullt monarkistiskt riktning hade det varit önskvärt att att den förändrade Regeringsformen tagit några steg. Dessa innefattar bland annat:

• Regeringsbildningen bör ledas av Konungen, som avger förslag på Statminister till Riksdagen. Med detta skulle det bli ett slut på den högst märkliga ordning vilken innebär att den sida som förlorat ett val i praktiken kan komma att leda arbetet med regeringsbildning.
• Riksdagens fullmakt för Statsministern bör kontrasigneras av Konungen. Detta för att markera Statsministerns ansvar, icke enbart gentemot de partier som valt Statsministern, utan även gentemot hela folket, för vilket Konungen är den högste representanten.
• Statsrådsed bör avläggas av Statsråd inför Konung och Riksdag. Skälet är det samma som anges i ovanstående punkt.
• Domare, som enligt nuvarande ordning, utses av Regeringen bör utses av Konungen. Utnämningsärendena bör här beredas av ett särskilt råd med deltagande av representanter för Högsta Domstolen. Detta för att upprätthålla en tydlig åtskillnade mellan lagstiftande makt, verställande makt och dömande makt.

Det är viktigt att icke nu låta sig nedslås av de genomförda, allt för otillräckliga, förändringarna och oförtröttligt fortsätta argumentationen för en konstitution som utgår från maktdelningen gyllene princip. Allt för att stärka rättssäkerhet och rättstat.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fädeneslandet!