Nidskrivarna avslöjas

Den mycket väl renommerade historikern Professor Harrisson har i Svenska Dagbladet låtit publicera en recension av den nidskrift som sannolikt illasinnade republikanska krafter givit ut för att smäda och håna Hans Majestät Konungen. Professor Harrissons recension är i sanning avslöjande och måste lända varje publicist till eftertanke samtidigt som den visar på att skam är det enda som nidskriftens författare bör känna.

Professor Harrisson skriver bland annat:

"En applicering av källkritik är dock förödande för Sjöberg. Några enkla frågor kan illustrera problemet. Finns det en tendens? Svar: ja, bokens syfte är kommersiellt, med fokus på de snaskigheter som frodas på löpsedlarna. Är källorna oberoende av varandra? Svar: ofta är det omöjligt att avgöra eftersom många uppgiftslämnare är anonyma, vilket gör källvärdet svårt att bedöma. Hur är det med samtidigheten? Svar: ofta är den påfallande svag. Det ligger ett eller flera decennier mellan händelserna i fråga och intervjuögonblicket (som i fallet med ett påstått besök på en klubb i Atlanta 1996), vilket ger utrymme för minnesluckor och fantasifulla tillägg. "

Detta säger oss att innehållet i smädelseskriften saknar all form av trovärdighet. En skrift av denna typ, som icke tål den mest basala form av källkritik, är fullständigt irrelvant, varför varje seriöst förlag, av ren självbevarelsedrift, borde avstå från publicering.

Professor Harrison ger vidare ytterligare exempel på hela skiften undermålighet och författarnas totala inkompetens:

"Sjöberg skriver även att ”deras berättelser har varit så detaljerade och samstämmiga att vi blev säkra på att de berättat det de verkligen har upplevt”. Samma argument användes vid vittnesförhören under 1600-talets häxprocesser. Men att tio barn berättade samma historia om kvinnors kvastfärder till Blåkulla innebar inte att historien var sann. För att driva teser i bevisning krävs bättre underlag."

Det vi beskådar är således inget annat är en ren häxprocess, sannolikt iscensatt av fega och ljusskygga republikanska krafter, och utförd av fullständigt oseriösa, inkompetenta och profithungriga skriftställare som på detta sätt förtjänar Judaspenningar. Professor Harrissons slutsats säger allt:

"Slutsats: ”Carl XVI Gustaf. Den motvillige monarken” är ett beklämmande stycke kvällstidningsprosa som lär oss ytterst lite om vår statschef. Detta är, med andra ord, en riktigt dålig biografi. "

Min fasta övertygelse är att denna smädelseskrift i slutändan kommer att slå tillbaka mot såväl de inkompetenta nidskrivarna som de fega och ljusskygga republikanska krafter som ligger bakom.

Leve Monarkin!

Leve Konungen och hans Hus!

Gud bevare Konungen och Fädeneslandet!