Intressant reflektion om nidboken

Redaktören Chrispinsson förmedlar i Svenska Dagbladet ett tänkvärt inlägg som sätter den smädliga och hånfulla nidboken (vars namn icke detta forum skall befläckas med) om Hans Majestät Konungen i sitt rätta perspektiv.

Exempelvis skriver redaktör Chrispinsson:

" Här finns en innehavare av en illegal klubb som numera erinrar sig händelser. Här finns en tidigare krogägare, Björn Borgs kamrat och välkänd från veckopressens festbilder. Här finns ett okänt antal kvinnor i fyrtio–femtioårsåldern, bland dem en före detta modell som själv beskrivit sig som hemlös efter sina drogproblem. Deras uppgifter måste naturligtvis få bli offentliga, sedan får varje människa själv göra sin bedömning av trovärdigheten i upphovsmakare och källor."

I detta ligger "pudelns kärna", nämligen att de uppgifter som figurerar i nämnda smädesskrift, och som dessvärre en mindre seriös del av pressen exploaterar, saknar all form av trovärdighet och dessutom ligger ett stort antal år tillbaka i tiden.

Redaktör Chrispinsson skriver vidare:

"Har rikets säkerhet satts på spel? Har det inneburit korruption? Har det varit fråga om otillbörligt gynnande? Har det varit illegal verksamhet, prostitution, skattefusk, hemligt maktspel? Nej, det har ingen påstått. Det verkar koka ner till en fråga om det är moraliskt att statschefen vistas i samma lokal som de påstådda så kallade ”kaffeflickorna”".

Det redaktör Chrispinsson pekar på här är att hela smädesskriftens innehåll icke innehåller en enda anklagelse av substans eller något som överhuvudtaget skulle kunna initiera några konstitutionella betänkligheter. Hela den hånfulla skriften innehåller således endast det som med ett talesätt kan betecknas som "ren smörja" vilken är fullständigt ointressant och irrelevant.

Chrispinsson ställer slutligen frågan:

"När alla dessa krafter samverkar, internet, nymoralism, kommersialism och viljan att få vara med en stund i teve, så släpper de fram en tsunami av skvaller om allt och alla, var och en har ju rätt att påstå vad som helst och bli respekterad för detta. Borde vi inte i alla fall försöka att stävja detta? "

Och på denna entydiga fråga kan svaret icke bli något annat än att det smädliga och hånfulla spektakel, som smutsiga, ljusskygga och fega republikanska krafter nu satt igång, absolut måste stävjas. Bäst vore onekligen om frågan tas upp till rättslig prövning där smädesskriftens skapare ställs till ansvar och kan näpsas med laga dom.