Valsystemets konsekvenser

I pressen diskuteras nu flitigt att en av Sverigedemokraternas riksdagsledamöter, en yngling vid namn herr Pätzell, synas ha lämnat partiet för att i Riksdagen agera såsom fristående ledamot. Denna fråga är intressant ur ett konstitutionellt perspektiv.

En egenskap i vårt valsystem är att det främst är politiska partier och icke personer som väljes även om riksdagsmandatet som sådant är personligt. Såsom vårt politiska system fungerar torde de flesta väljare, vid avgivandet av sin röst, utgå från parti och icke person. Det är detta faktum som motiverar den diskussion som nu pågår.

En ytterligare dimension i detta är att vi ock har inslag av personval i det att det å valsedlarna är möjligt att markera en kandidat genom så kallad "kryssning". På detta sätt kan även kandidater längre ned i turordningen på valsedlarna bli valda. I det nu aktuella fallet med herr Petzäll torde detta sistnämnda, enligt det valprotokoll som finnes att tillgå hos valmyndigheten, vara fallet.

Rent konstititionellt är, såsom framgår av ovanstående, varje riksdagsmandat personligt och utifrån detta är icke herr Petzälls beslut att kvarstå klandervärt. Då det dessutom är så att nämnde riksdagsledamot är personvald finnes en logik i det att han kvarstår.
Det nu inträffade visar på att det finns brister i valsystemet, som trots konstitutionens bokstav, ändå kan anses innebära oklarheter för väljarna. Utifrån detta bör införande av ett rent personvalssytem där en kandidat väljes i varje valkrets övervägas. För undvikande av trappstegseffekter skulle då krävas en ordning med majoritetsval. Får ingen kandidat mer än hälften av rösterna i en första valomgång hålles en andra valomgång mellan de två kandidater som kom främst i den första omgången.

Ett system av ovan skisserade art skulle ock vitalisera politiken högst avsevärt och leda till ett större ansvarstagande och en mer direkt kontakt mellan vald representant och väljare. Partiväldet skulle icke heller bli lika påtagligt som idag.