Kommande helg, med ett Te Deum på instundande söndag - 40 årsdagen för Konungens trontillträde -, utgör höjdpunkten på högtidlighållandet av Konungens 40 års jubileum såsom rikets statschef. Jubileet är en synnerligen viktig händelse av största historiska betydelse. Under vår tusenåriga Monarkis historia är det blott en Konung, vår nuvarande Konungs farfaders fader, Konung Gustaf V, som
Med anledning av denna högtidlighet kommer Regeringen att ge en middag för Konungen kommande lördag. Till denna middag har inbjudits representanter samhällets alla viktiga delar. Således har ock samtliga partiledare inbjudits. Av dessa har tre, herr Löfven, herr Åkesson och herr Sjöstedt haft den stora oförskämdheten att tacka nej.
Herr Löfven, som vid nästa val suktar efter statsministerposten, borde veta bättre. Herr Löfven synes skylla på privata angelägenheter men detta övertygar icke med tanke på högtidens stora betydelse. Det är högst sorgesamt att herr Löfven, med den ställning han har, icke förstår att bättre hedra Konungen. Förvisso kommer herr Löfven att deltaga i Konungens mottagning men detta räcker näppeligen. Är det en demonstration mot Konungen eller Regeringen som herr Löfven ägnar sig åt? Sanningen är att herr Löfven skämmer ut sig.
Att herr Åkesson icke deltager är högst besynnerligt särskilt i det att han i övrigt aldrig i sin naiva, populistiska och retoriska gärning avstår ifrån att påpeka betydelsen av vårt lands historia. Hur kan han då utebli från en historisk högtid som denna vars motsvarighet endast skett en enda gång under de senaste 1000 åren? Genom detta avslöjar sig i sanning den näsvise herr Åkesson. Ävenledes herr Åkesson bör skämmas.
Herr Sjöstedts frånvaro må vara mer förstålig i det att han företräder vårt före detta kommunistparti, vilket har republiken högt på sin agenda. Dessutom bekände sig herr Sjösteds parti under långerliga tider till leninismen och stod ända intill 1960-talet under det sovjetiska kommunistpartiets oinskränkta inflytande. En av nämnda kommunistpartis företrädare, den grymme tyrannen Lenin, gav 1918 order om barnamord i det att order gavs om att den blott 14 årige tronföljaren skulle mördas.
Med anledning av denna högtidlighet kommer Regeringen att ge en middag för Konungen kommande lördag. Till denna middag har inbjudits representanter samhällets alla viktiga delar. Således har ock samtliga partiledare inbjudits. Av dessa har tre, herr Löfven, herr Åkesson och herr Sjöstedt haft den stora oförskämdheten att tacka nej.
Herr Löfven, som vid nästa val suktar efter statsministerposten, borde veta bättre. Herr Löfven synes skylla på privata angelägenheter men detta övertygar icke med tanke på högtidens stora betydelse. Det är högst sorgesamt att herr Löfven, med den ställning han har, icke förstår att bättre hedra Konungen. Förvisso kommer herr Löfven att deltaga i Konungens mottagning men detta räcker näppeligen. Är det en demonstration mot Konungen eller Regeringen som herr Löfven ägnar sig åt? Sanningen är att herr Löfven skämmer ut sig.
Att herr Åkesson icke deltager är högst besynnerligt särskilt i det att han i övrigt aldrig i sin naiva, populistiska och retoriska gärning avstår ifrån att påpeka betydelsen av vårt lands historia. Hur kan han då utebli från en historisk högtid som denna vars motsvarighet endast skett en enda gång under de senaste 1000 åren? Genom detta avslöjar sig i sanning den näsvise herr Åkesson. Ävenledes herr Åkesson bör skämmas.
Herr Sjöstedts frånvaro må vara mer förstålig i det att han företräder vårt före detta kommunistparti, vilket har republiken högt på sin agenda. Dessutom bekände sig herr Sjösteds parti under långerliga tider till leninismen och stod ända intill 1960-talet under det sovjetiska kommunistpartiets oinskränkta inflytande. En av nämnda kommunistpartis företrädare, den grymme tyrannen Lenin, gav 1918 order om barnamord i det att order gavs om att den blott 14 årige tronföljaren skulle mördas.
Inlägg
Den grymme tyrannen Lenin förvisso, men tsarväldet hade inte varit mindre grymt. Avrättningarna av förmodade fiender var legio. När tsarfamiljen hade drabbats av samma beteende de själv uppvisat, ville de fly. De vädjade då till sina kungliga släktingar i Storbritannien att dessa skulle ta emot dem. Men nej, de ville bara rädda sitt eget skinn och offrade gärna släktingarna i Ryssland. Samman hållningen i välgång med utsvävande liv är nturlig bland Europas kungliga kringresande sällskap meni nödens stund är tänkandet uppenbart helt egoistiskt.
SvaraRadera