Orättvist om statsrådet Svanteson

Ultrafeminister, liberalteologer och allehanda ateister från olika bakgrund vilar nu icke på sina hanar för att på allehanda sätt sprida ondsint och inskränkt hat mot statsrådet Svantesson. I en föregående anmärkning på detta Forum har kritiken relaterad till att statsrådet Svantesson dristat sig att påstå att barnamordsfrågan (den så kallade abortfrågan) är komplex. Här har ultrafeminister inte visat någon gräns för sin vrede i det att statsrådet icke uttalat sig för att frågan i det närmaste är att betrakta som ett trivialt vårdärende utan någon som helst relation till moral och etik.

I Svenska Dagbladet tar redaktör Rayman upp frågan om homosexualitet. Även om redaktör Ryman icke fullt ut verkar förstå vad bekännelse till en tro innebär och vad den har för konsekvenser, så saknar icke redaktör Raymans inlägg sina poänger. Redaktör Rayman skriver:

"Visst. Kristet Center tror inte bara att homosexualitet är en synd, det ska man ha klart för sig. Det finns även aktiva handlingar, som tex förböner för att frälsa homosexuella från denna synd. I mina öron låter detta direkt obehagligt och jag förstår verkligen att man som homosexuell lämnar en sådan församling. Problemet är sannerligen inte nytt. Homosexualitet är förbjudet i många religioner och samfund och inte sällan hanterar de förbudet på sätt liknande Kristet Centers, dvs man försöker ”rädda” personerna från sin läggning och därmed undan helvetet eller andra straff."

Av någon outgrundlig anledning glömmer redaktör Rayman att förklara bakgrunden till Kristet Centers ställningstagande. Bakgrunden är synnerligen enkel och består i det fundamentala faktum att det icke finns ett end ord i den Heliga Skrift som stödjer ett homosexuellt levnadssätt. I detta avseende är det således icke Kristet Center som har någon extrem inställning. Är det någon som har en extrem inställning i denna fråga är det den av liberalteologer fördärvade Svenska Kyrkan, som på nämnda område avviker från läran.

Att äktenskapet, utifrån den Heliga Skrift, är något mellan man och kvinna är otvivelaktigt. Att liberalteologiska biskopar och ledamöter av kyrkomötet av någon anledning förlorat sin läsförmåga i detta avseende är en annan sak. Första Mosebok, första kapitlet och verserna 27-28 undanröjer nämligen varje tvivel:

"Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.

Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: "Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden."

Den Heliga Skrift  är ock synnerligen tydlig med att ett köttsligt utövande av homosexualitet är vederstygglig. Tredje Mosebok 18 kapitlet, vers 22, lär oss:

"Du skall icke ligga hos en man såsom man ligger hos en kvinna; det är en styggelse."

Utifrån ovanstående är det en självklarhet för varje sant kristet samfund att man måste varna sina medlemmar för ett homosexuellt levnadssätt. Varna men icke döma!

I detta sammanhang är det viktigt att framålla att vår Frälsare, aldrig ändrade på Moses Lag som sådan, något som vissa liberalteologer synes ha fått för sig. Däremot framhåll vår Frälsare Nåden. Ett av de viktigare exemplen på detta består i det vår Frälsare uttalar, enligt Johannesevangeliet 8 kapitel, 7:e vers:

"Den av eder som är utan synd, han kaste första stenen på henne."

Vår Frälsare upphävde icke genom sitt uttalande Sjätte Budet men han inskränkte häri människans makt att döma i nämnda avseende. Det finns inget som säger att samma förhållande icke bör gälla homosexualitet. Således varna men icke döma.

Om ett samfund, inom ramen för sin själavård bedriver förbön för homosexuella medlemar är detta något gott. I detta avseende synes redaktör Rayman, trots ett avståndstagande, ändå på något sätt förnimma de rationella orsakssambanden:

"Oundvikligen tänker man på de psykiska effekterna för de människor som utsätts, men visst kan det i dylik praktik finnas en vilja att hjälpa. Förmodligen finns det ofta även en önskan att bli räddad även från personerna det gäller, eftersom de troligen är troende församlingsmedlemmar de också. Situationerna saknar inte komplexitet… "

Statsrådet Svantesson är värd all heder och kan utifrån den grundlagsfästa religionsfriheten icke förnekas att tillhöra det trossamfund hon anser bäst svarar mot hennes samvetes krav. De som kritiserar statsrådet Svantesson förstå vare sig den sanna naturen hos en religiös övertygelse, sprungen ur en sammanhållen lära såsom i detta fall Kristendomen, eller konsekvenserna av de medborgerliga fri- och rättigheter som Regeringsformen stipulerar.