Riksdagens andre vice talman, herr Söder, har i Dagens Nyheter gjort synnerligen besynnerliga uttalanden rörande begreppet nation. Uppenbart är att herr Söder, inom ramen för sin högst begränsade föreställningsvärld, är oförmögen att såväl förstå som analysera ett så komplext begrepp som nation.
Begreppet nation som sådant har givetvis en stor betydelse men har flera dimensioner och kan icke enkelt analyseras med den, utifrån ett intellektuellt perspektiv, endimensionella och infantila metod, som tillämpas av herr Söder och hans parti. Att såsom herr Söder och hans gelikar hävdar att en människas främsta identitet skulle vara en, från ett stringent perspektiv, högst svårdefinierbar nation är befängt. Under mänsklighetens hela historia har storheter såsom familj och religion haft långt större betydelse för identitet än det artificiella nationsbegrepp, med rötter i såväl svärmande nationalromantik som dunkla etnicitetsteorier, som herr Söder och hans parti förfäktar.
Om vi något skall skärskåda begreppet nation tillhör attributet språk det utan all jämförelse viktigaste och mest betydelsefulla. Det är med språket vi kommunicerar och självklart har här modersmålet största betydelse. Om vi icke är begåvade med synnerligen goda kunskaper i ett främmande språk är det endast genom modersmålet vi förmår uttrycka de nyanser genom vilka vi kan beskriva våra innersta känslor. Bibringande av goda kunskaper i det svenska språket är således av vital och avgörande betydelse för de av Fädernelandets innebyggare, som kommer från fjärran länder.
Utifrån språkattributet synes det svårt att på ett sakligt sätt kunna motivera att icke samer och judar, de grupper som herr Söder berövar sin svenska identitet, tillhörigheten till språkgemenskapen. Det må vara att samerna talar samiska men den största delen av desamma innehar ock goda kunskaper i det svenska språket. Vad beträffar den svenska judiska kommuniteten torde en övervägande majoritet ha svenskan som sitt absoluta modersmål.
Ett annat attribut som används för att definiera begreppet nation är sedvänjor och traditioner. Självfallet kan icke detta attribut förringas men samtidigt är det viktigt att förstå, vilket må vara svårt i den sorgesamma dumsekulariseringens tidevarv, att nämnda attribut ofta har sin grund i religionen och för vår del i vår kristna tro. Årets största högtider, omkring vilka mången sedvana och tradition kretsar, har alla sin grund i vår Frälsare. Under julen firar vi vår Frälsares födelse, under påsken högtidlighåller vi vår Frälsares lidande, död, och uppståndelse - alltings hopp - och under Kristi himmelsfärd och pingst det som i egentlig mening utgör vår Kyrkas födelse.
Således har sedvänjor och traditioner till stor del sin grund i religionen och icke i nationen. Hela kristenheten delar nämnda högtider och ingen kan således uteslutas ifrån dessa. Att sedan utformningen av högtidlighållandet skiljer är en annan sak, som har sin grunda lokala förhållanden. Således är den så kallade folkkulturen mer regional och lokal än nationell även om det förvisso finns generella drag.
Ett annat attribut, som brukar tagas till av de så kallade nationalisterna, är vår historia. Här är det, för alla som har någon kunskap om vår historia, frågan om det det svenska riket, under Sveakonungen, och icke den så kallade svenska nationen. Under Sveakonungen har under vår historia såväl svenskar, finnar, danskar, balter och tyskar lytt.
Det är utifrån Sveakonungen och hans rike som vårt Fädernesland ytterst utgår och icke nationen. Således skall herr Söder, i sin inskränkta tankevärld, ha fullt klart för sig att samtliga Fädernelandets innebyggare, oavsett herr Söders articifiella nationsbegrepp, är Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hetrig av Jämtland, undersåtar.
Begreppet nation som sådant har givetvis en stor betydelse men har flera dimensioner och kan icke enkelt analyseras med den, utifrån ett intellektuellt perspektiv, endimensionella och infantila metod, som tillämpas av herr Söder och hans parti. Att såsom herr Söder och hans gelikar hävdar att en människas främsta identitet skulle vara en, från ett stringent perspektiv, högst svårdefinierbar nation är befängt. Under mänsklighetens hela historia har storheter såsom familj och religion haft långt större betydelse för identitet än det artificiella nationsbegrepp, med rötter i såväl svärmande nationalromantik som dunkla etnicitetsteorier, som herr Söder och hans parti förfäktar.
Om vi något skall skärskåda begreppet nation tillhör attributet språk det utan all jämförelse viktigaste och mest betydelsefulla. Det är med språket vi kommunicerar och självklart har här modersmålet största betydelse. Om vi icke är begåvade med synnerligen goda kunskaper i ett främmande språk är det endast genom modersmålet vi förmår uttrycka de nyanser genom vilka vi kan beskriva våra innersta känslor. Bibringande av goda kunskaper i det svenska språket är således av vital och avgörande betydelse för de av Fädernelandets innebyggare, som kommer från fjärran länder.
Utifrån språkattributet synes det svårt att på ett sakligt sätt kunna motivera att icke samer och judar, de grupper som herr Söder berövar sin svenska identitet, tillhörigheten till språkgemenskapen. Det må vara att samerna talar samiska men den största delen av desamma innehar ock goda kunskaper i det svenska språket. Vad beträffar den svenska judiska kommuniteten torde en övervägande majoritet ha svenskan som sitt absoluta modersmål.
Ett annat attribut som används för att definiera begreppet nation är sedvänjor och traditioner. Självfallet kan icke detta attribut förringas men samtidigt är det viktigt att förstå, vilket må vara svårt i den sorgesamma dumsekulariseringens tidevarv, att nämnda attribut ofta har sin grund i religionen och för vår del i vår kristna tro. Årets största högtider, omkring vilka mången sedvana och tradition kretsar, har alla sin grund i vår Frälsare. Under julen firar vi vår Frälsares födelse, under påsken högtidlighåller vi vår Frälsares lidande, död, och uppståndelse - alltings hopp - och under Kristi himmelsfärd och pingst det som i egentlig mening utgör vår Kyrkas födelse.
Således har sedvänjor och traditioner till stor del sin grund i religionen och icke i nationen. Hela kristenheten delar nämnda högtider och ingen kan således uteslutas ifrån dessa. Att sedan utformningen av högtidlighållandet skiljer är en annan sak, som har sin grunda lokala förhållanden. Således är den så kallade folkkulturen mer regional och lokal än nationell även om det förvisso finns generella drag.
Ett annat attribut, som brukar tagas till av de så kallade nationalisterna, är vår historia. Här är det, för alla som har någon kunskap om vår historia, frågan om det det svenska riket, under Sveakonungen, och icke den så kallade svenska nationen. Under Sveakonungen har under vår historia såväl svenskar, finnar, danskar, balter och tyskar lytt.
Det är utifrån Sveakonungen och hans rike som vårt Fädernesland ytterst utgår och icke nationen. Således skall herr Söder, i sin inskränkta tankevärld, ha fullt klart för sig att samtliga Fädernelandets innebyggare, oavsett herr Söders articifiella nationsbegrepp, är Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hetrig av Jämtland, undersåtar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar