Benådningsmaktens förfall

Svenska Dagbladet låter meddela att en process är inledd i syfte att tidsbestämma straffången Arklövs livstidsstraff. Enligt uppgift skulle straffången härigenom redan om 2 år åter kunna få vistas i frihet. Här må då framhållas att nämnde straffånge begått mycket grova brott i det att han brutalt mördade två av lagens och rättsäkerhetens hedervärda tjänare, polismännen Olle Borén och Robert Karlström, år 1999 i Malexander.

Genom den föraktliga gärning som straffången Arklöv begått måste han anses ha förlorat allt medborgerligt förtroende och bör därför icke ha någon som helst rättighet att någonsin mer få njuta frihetens sötma. Naturligt är att straffången istället ges fortsatt möjlighet att begrunda sitt fasansfulla missdåd innanför fängelsets murar.

Föga förvånande uttrycker, enligt Svenska Dagbladet, anhöriga till de mördade stor bestörtning inför den händelse att straffången Arklöv skulle friges. Det måste här vara samhällets oeftergivliga plikt att visa tillbörlig respekt för de anhöriga som genom straffången Arklövs vederstyggliga gärningar förlorat sina nära och kära. Denna respekt kan endast visas genom att straffången Arklöv kvarhålls i fängsligt förvar tills dess att han avlider.

Detta visar på benådningsmaktens förfall. Istället för att vara en ynnest som under särskilda omständigheter beviljas av den verkställande makten synes vi nu ha en ordning där benådningen ses som en naturlig fortsättning, i domstol, av den rättprocess som rimligen måste anses avslutad då dom vunnit laga kraft. Denna nya ordning måste, för rättsäkerhetens skull, snarast omprövas varför Statsrådet Ask skyndsamt bör agera i frågan.

Tronföljarparet i Kina

Såväl Hovet som Svenska Dagbladet låter meddela att vårt högaktade Tronföljarpar nu befinner sig på resa i Kina. Ändamålet för denna resa är medverkan vid den stora utställningen EXPO 2010 i Shanghai. Hertiginnan och Hertigen av Västergötland gör härigenom en insats för att främja rikets industri och internationella handelsförbindelser vilket är högst lovvärt.

Hertiginnan och Hertigen av Västergötland invid kinesiska muren.

Det stora riket Kina har under senare årtionden genomgått förändringar när det gäller den ekonomiska utvecklingen. Dessvärre har dessa förändringar icke rubbat det dikatoriska styressättet där alltjämt ett vederstyggligt kommunistiskt parti sitter i ledningen.

Ett återupprättande av kejsardömet i Kina torde vara en möjlig väg. Viktigt skulle då vara att detta sker under maktdelningens gyllene principer där ock ett parlament, fritt valt av det kinesiska folket, skulle utgöra ett av fundamenten. I händelse av denna utveckling är det intressant att något beröra frågan vem som är rättmätig arvtagare till draktronen.

Hans Majestät Kejsar Aisin Gioro Puyi då han fortfarande levde i den Förbjudna Staden

Kinas siste Kejsare var Hans Majestät Aisin Gioro Puyi vilken avsattes vid revolutionen år 1911 men som behöll sin kejserliga heder och värdighet intill 1924 då han fördrevs från sitt palats av den vederstygglige krigsherren Fen Yuxian. Majestätet kom sedan att utnyttjas av den japanska ockupationsmakten såsom marionetthärskare i den av Japan upprättade staten Manchuko mellan 1932-1945. Härefter hamnade så Hans Majestät i sovjetisk fångenskap mellan 1945 och 1950 varefter han överfördes till de vederstyggliga kinesiska kommunisterna och tvingades att tillbringa ytterligare 10 år i fångenskap innan frigivningen kom år 1960.

Icke heller efter frigivningen slutade utnyttjandet av Hans Majestät för propagandistiska syften såsom ett exempel på en "lyckad omskolning". I detta syfte utsågs även Hans Majestät till medlem av det politiska organet "Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens" .

Hans Majestät avled 1967 utan efterlämnade bröstarvingar.

Hans Majestät Kejsar Aisin Gioro Puyi på 1960-talet

Frågan är då vem den rättmätige arvtagaren är. Hans Majestät Kejsar Aisin Gioro Puyi utsåg år 1950 såsom sin arvtagare kusin Hans Kejserliga Höghet Prins Yuyan. Hans Kejserliga Höghet Prins Yuyan avled år 1997. Hans arvtagare är Hans Kejserliga Höghet Prins Hengzhen, född 1944, vilken således är den rättmätige arvtagaren och pretendenten till draktronen.

Klerkernas politisering

Hennes Högvördighet Biskop Brunne av Stockholm höll i samband med Riksmötets öppnande en predikan som väckt stor uppmärksamhet. Det anmärkningsvärda i denna torde icke vara att Hennes Högvördighet framhöll Evangeliets budskap om människans unika värde utan det faktum att hon i predikan tog utgångspunkt ifrån en politisk demonstration som anordnats av kommunistiska avgrundkrafter.

Om detta har Riksdagsledamoten Herr Danielssson framfört kloka synpunkter i Svenska Dagbladet. Här delar jag synpunkten att Sverigedemokraterna är ett vederstyggligt parti men att det detta till trots finns en åsiktsfrihet. Däremot håller jag alls icke med om att det så kallade vänsterpartiet idag kan anses som ett demokratiskt parti. Vänsterpartiet är en ulv i fårakläder som företräder den fasansfulla och vidriga kommunistiska ideologin, en ideologi som icke kan anses vara något annat än den röde satans eget verk.

Således borde Hennes Högvördighet bättre akta sin tunga än att i sina predikningar ta sin utgångspunkt från kommunistiska manifestationer. Beklagligtvis verkar även Hennes Högvördighet även ha närvarat vid nämnda manifestation. Detta är ett exempel på att allt fler klerker ger sig in i rent politiska förehavanden när de istället borde ägna sin kraft åt förkunnelse av den rena evangeliska läran. I denna förkunnelse är synen på människans unika värde en självklar del som dock på intet sätt behöver motiveras utifrån politiken.

Hennes Högvördighet har här tvivelsutan begått ett allvarligt övertramp och bör därför av Hans Högvördighet Ärkebiskopen ges en allvarsam reprimand.

Konungen öppnade Riksmötet

Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, öppnade idag i enlighet med regeringsformens bestämmelser Riksmötet.

Hans Majestät hälsar Riksmötet

I sitt synnerligen väl avvägda tal betonade Hans Majestät det ansvar som ligger hos till folkets valda reperesentanter. Detta må lända en och annan politisk ränksmidare till eftertanke. Expertis på talekonsten ger enligt Svenska Dagbladet Hans Majestäts tal mycket goda vitsord.

Det är av stor betydelse att Hans Majestät på detta sätt framstår som en samlande kraft som står över politikens ,understundom av oenigheter men också av triviala konflikter, färgade vardag. Detta visar på ett av kärnvärdena med Monarkin, nämligen en institution som står obunden och kan representera hela folket och mana till eftertanke. Det är i sanning beklagligt att icke detta bättre tas tillvara i Regeringsformen.

Tronföljarparet Hertiginnan och Hertigen av Västergötland hälsas av Riksdagens Talman Herr Westerberg

Gud bevare Konungen och Fädeneslandet!

Leve Monarkin!

Tronföljarparet i Frankrike

Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, och Hans Kunglig Höghet Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland, med den franske Presidenten Herr Sarkozy med Fru Sarkozy.

Såväl hovet som dagspressen låter meddela att vårt högaktade Tronföljarpar avlagt officiellt besök i Republiken Frankrike. Besöket utgör en del i firandet av vår älskade Konungaätts 200 års jubileum.

Det är högst glädjande och synnerligen värdefullt att Tronföljarparet på detta sätt genom resor främjar Fädeneslandets förbindelser med främmande makt. Samtidigt är detta Hertigens första resa av detta slag och med den information som finns för handen kan konstateras att Hertigen genomfört detta viktiga uppdrag på ett utomordentligt förtjänstfullt och klanderfritt sätt.

Leve Tronföljarparet!

Gud bevare Konungen och Fädeneslandet!

Konungen mottog Statsministern

Hovet låter meddela att Konungen idag mottog Statsminister Reinfelt för att låta sig informeras om det pågående arbetet att med att förankra regeringen inför den kommande mandatperioden. Media påstå i detta sammanhang att det är fråga om en regeringsbildning vilket är högst oegentligt. Faktum är att Regeringsformen icke föreskriver att Regeringen skall avgå efter ett val och Statsministern har heller icke begärt något entledigande. Endast ett misstroendevotum kan, enligt Regeringsformen, i denna situation fälla regeringen. Vad det nu är frågan om är möjligen en smärre ombildning av Regeringen.

Den ordning som nuvarande Regeringsform föreskriver är synnerligen illa genomtänkt. Principellt är min åsikt att den verkställande makten, d.v.s. Regeringen, skall skiljas från den lagstiftande makten, d.v.s. Riksdagen. Regeringen skulle istället tillsättas av Konungen och bestå av ovälda ämbetsmän vilka skulle ha att styra landet under lagarna.

Då det dessvärre kan vara så att Riksdagen icke ännu är mogen att ta detta steg borde istället ofördröjligen en mindre reform initieras genom vilken Konungen efter varje val utser Statsminister, ett beslut som sedan må bekräftas av Riksdagen. På detta sätt markeras att den verkställande makten skall vara oväld och utgå från lagarna.

Samtidigt må här framföras en tillfredställelse över valresultatet i det att vårt folk var klokt nog att icke sätta den avskyvärda kommunismens representanter i regeringsställning.

Gud bevare Koungen och Fädeneslandet.

Trekonungamöte i Serbien

Det Serbiska Hovet låter meddela att Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander, Kronprins av Serbien och Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Katherine, Kronprinsessa av Serbien firat silverbröllop. Händelsen manifesterades med högtidligheter som ägde rum i det Kungliga Palatset i Belgrad.

Konungen av Bulgarien, Kronprinsen av Serbien, Konungen av Rumänien samt Hellernas Konung i trädgården till det Kungliga Palatset i Belgrad.

I högtidligheterna närvarade tre konungar, Hans Majestät Konung Mikael, Konung av Rumänien, Hans Majestät Konung Simeon, Konung av Bulgarien samt Hans Majestät Konung Konstantin, Hellernas Konung. Vidare deltog representanter för ett antal Furstehus såsom Baden, Luxemburg och Lichtenstein. Vårt eget Konungahus representerades av Prinsessan Desiriée, Friherrina Silverschiöld, med make. Även representanter för den Serbiska Regeringen närvarade.

Vi be här i underdånighet att få framföra våra hjärtinnerligaste lyckönskningar till det Serbiska Kronprinsparet och uttrycka en önskan om att Kronprins Alexander snart må bestiga den Serbiska Tronen såsom sitt lands rättmätige Konung.

Leve Monarkin!

Fursten av Hohenzollern avliden

Hans Höghet Furst Fredrik Vilhelm, Furste av Hohenzollern

Huset Hohenzollern låter meddela att Hans Höghet Furst Fredrik Vilhelm, Furste av Hohenzollern avlidit den 16 september i en aktningsvärd ålder av 86 år. Hans Höghet var huvudman för den yngre katolska linjen av huset Hohenzollern, det vill säga linjen Hohenzollern-Sigmaringen.

Hans Höghet var svåger med Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Birgitta, Prinsessa av Sverige och Hohenzollern i det att Hennes Kunglig Höghets gemål, Hans Höghet Prins Johann Georg, Prins av Hohenzollern, är broder med den avlidne. Nämnas må också att Hans Höghets morfader var Hans Majestät Konung Fredrik August III, Konung av Sachsen.

Den nye Fursten, Hans Höghet Furst Karl Fredrik, är fjärde från vänster på bilden. Längt till vänster är Hans Kungliga Höghet Prins Georg Fredrik, Prins av Pruessen och huvudman för Huset Hohenzollerns huvudlinje och tillika rättmätig arvtagare till den tyska Kejsarkronan.

Ny Furste och huvudman blir nu Hans Höghets son, Hans Höghet Prins Karl Fredrik, Prins av Hohenzollern.

Den bortgångne Furstens farfader, Furst Vilhelm, Furste av Hohenzollern, var broson till Hans Majestät Konung Karl I, Konung av Rumänien och broder till Hans Majestät Konung Ferdinand I, Konung av Rumäninen. Enligt den saliska tronföljdslagen, som gällde i Rumänen, innan den röde satans kommunistiska lakejer drev Hans Majestät Konung Mikael, Konung av Rumäninen, i landsflykt är Fursten av Hohenzollern närmast i tur till den Rumänska Tronen i det att Konung Mikael icke har någon manlig avkomma.

Dock har Konung Mikael den 30 december 2007 antagit en ny huslag för det Kungliga Rumänska huset vari hans dotter, Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Margareta, upphöjts till Kronprinsessa av Rumänien och försvarare av den Rumänska Tronen. Samma dato föranstaltade Konung Mikael om att sonen till hans andra dotter, Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Elena, skulle upphöjad till Kunglig Höghet och Prins av Rumänien på sin 25 års dag. Detta skedde den första april innevarande år varvid Hans Kunglig Höghet Prins Nikolaus, Prins av Rumänien, inträdde i det Kungliga Huset. Då Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Margareta, Kronprinsessa av Rumänien, icke ha någon avkomma är det Prins Nikolaus som torde vara den arvtagare som står näst i tur. Det är icke troligt att Huset Hohenszollern-Sigmaringen kommer att gå emot Konung Mikaels beslut och vilja när monarkin återupprättas i Rumänen.

Vi be här att få framföra vårt deltagande i huset Hohenzollern-Sigmaringens djupa sorg.

Ett seriöst ställningstagande

Svenska Dagbladet låter meddela att våra seriösa politiker, bland vilka må nämnas Statminister Reinfelt, Statsrådet Hägglund samt Riksdagsledamoten Sahlin, icke finner någon som helst anledning att förändra lagstiftningen med grund i de löjeväckande anklagelser om mutbrott som försåtliga republikaner framförde i samband med vårt högaktade Tronföljarpars bröllopsresa. Heder åt dessa politiker som sätter seriositen främst och särskild eloge till Riksdagsledamoten Sahlin, som trots sitt partis republikanska programförklaring, i denna fråga icke låter låna sig att bli fega republikaners verktyg.

Föga förvånande ropar dock Riksdagsledamoten Ohly, ordförande i det kommunistiska vänsterpartiet, på lagstiftning. Det är uppenbart att Riksdagsledamoten Ohly gör detta ur ett försåtligt republikanskt perspektiv och icke utifrån sakjuridiska överväganden.

Hur röstar en monarkist?

Det är nu icke mer än en vecka kvar till valet. I avsaknaden av ett monarkistiskt parti måste då ställas frågan vilket parti som bör stödjas utifrån ett monarkistiskt perpektiv.

För det första kan självklart slås fast att de partier som förespråkar monarkins avskaffande, nämligen Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Miljöpartiet och det vederstyggliga och avskyvärda kommunistiska Vänsterpartiet direkt kan förkastas.

Då det gäller Alliansens partier kan konstateras att dessa partiers ståndpunkt är att monarkin skall vidmakthållas vilket är bra och glädjande. Mer beklagligt är att dessa partier i huvudsak står upp bakom den nuvarande regeringsformen av år 1975, en regeringsform som icke bygger på den för rättsäkerheten fundamentala maktdelningsprincipen utan på ohämmad paralmentarism.

Understundom har dock enskilda företrädare väckt förslag om mindre förändringar av regeringsformen. Exempelvis har Riksdagsledamoten Engblom i en motion föreslaget att Konungen, såsom från politiken obunden, skall ha en roll vid regeringsbildning och inför Riksdagen föreslå statsminister, en uppgift som idag beklagligtvis åvilar Talmannen, vilken såsom tillhörande ett parti rimligen icke ur alla perspektiv kan anses opartisk. Dessvärre avslogs nämnda motion.

Nu synes mig dock dessvärre icke något av Alliansens partier ha för avsikt att driva frågan om maktdelningen såsom grund för Regeringsformen. Således få det bli andra överväganden som avgör.

Såsom förespråkare för att samhället måste bygga på grundläggande kristna värderingar har jag övervägt Kristdemokraterna såsom ett alternativ. Tyvärr är det dock för mig helt uteslutet att stödja detta parti då man, utan åtgärd, låtit konungasmädaren Althin ha en roll i partiet.

Gå vi sedan vidare till Folkpartiet, som ha en mycket kompetent partiledare, majoren Björklund, som icke minst ställer upp för rikets försvar, skulle även detta parti kunna vara ett alternativ. Här är det dock så att det inom liberala kretsar, och sannolikt även bland ledande kandidater, figurerar republikaner. Att märka är också att det i styrelsen för den konungasmädande Republikanska Föreningen finnes en aktiv folkpartist, ombudsmannen Simonsson, som också tillhörde grundarna av nämnda konungasmädande förening. Sammantaget gör detta att Folkpartiet icke kommer på fråga.

Centerpartiet tar följande ställning enligt hemsidan:

"Kungahuset är en stark symbol för nationen Sverige. Det finns också ett brett folkligt stöd för monarkin. Centerpartiet stöder monarkin så länge den fungerar som idag. Det vill säga att monarken inte har någon makt utan endast en representativ funktion. Anledningen till detta ställningstagande är att vi anser att ett maktämbete inte ska kunna ärvas. Makt att besluta om allas våra angelägenheter ska tillfalla den som ställt upp i allmänna val. Alla röstberättigade ska då ha haft chansen att lägga sin röst på den de anser är mest lämpad att företräda folket. Kungahusets funktion som representant för Sverige medför dock bra PR för vårt land som både industrin och turistnäringen kan dra nytta av."

Partiet ser uppenbarligen monarkin främst som en PR-institution vilket förefaller mig beklagligt. För en monarkist synes mig icke detta parti vara ett alternativ.

Återstå så Moderata Samlingspartiet , som tar följande ställning:

"Sveriges statsskick, monarkin, ska bevaras. Monarkin är bärare av en lång tradition och utgör en samlande, nationell symbol just därför att den inte är partipolitisk eller utsedd genom val. Det finns dessutom ett mycket starkt folkligt stöd för att bevara det nuvarande statskicket, med en monark som statschef."

Partiet pekar här på vikten av obundenhet för den som såsom statschef skall företräda riket, vilket är glädjande. Att man sedan icke drar konsekvensen i det att detta faktum måste vara ett fundament i maktdelningen är beklagligt.

Slutsatsen av denna genomlysning är att jag kommer att lägga min röst på Moderata Samlingspartiet, som förvisso icke är något monarkistiskt parti men som ändå synes vara det alternativ, som vid en jämförelse, är att föredra.

Dock måste frågan ställas om tiden icke snart är mogen för en monarkistisk partibildning så att även en monarkist kan ges ett självklart alternativ.