Kvarlevorna efter Prins Paul av Serbien återbördade

Vid en högtidligt requiem i Michalskatedralen i Belgrad hälsades igår den 4 oktober kvarlevorna efter Deras Kunglig Högheter Prins Paul, Prinsessan Olga och Prins Niklas av Jugoslavien. Kvarleverona hälsades av hela det serbiska Konungahuset med Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander i spetsen, den serbiske presidenten herr Nicolic, den serbiske försteministern herr Dacic och mångfaldiga fler från Serbiens regering och myndigheter.

 

Kvarlevorna efter Prins Paul förs in i Michaelskatedralen.

Prins Paul var riksförståndare under Konung Peter II minderårighet. Efter kriget förvägrades Prins Paul att återvända av den vederstyggliga kommunistregimen vilken även lät konfiskera all hans egendom. Genom utslag i serbisk domstol föregående år rehabiliterades Prins Paul fullständigt. Härigenom har hans, hans gemål Prinsessan Olgas samt hans sons Prins Niklas återbördats på sätt som skett. Begravningen kommer att äga rum instundande morgondag i den kungliga begravningsplatsen.

 

Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander med den serbiske presidenten Nicolic.

 

Återbegravningen av Deras Kunglig Högheter Prins Paul, Prinsessan Olga och Prins Niklas av Jugoslavien skedde den 6 oktober i Sankt Georgskyrkan i Oplenac, det serbiska Konungahusets begravningskyrka . Vid den högtidliga cermonin deltog stora delar av den serbiska Konungahuset. Främst bland dessa må nämnas Deras Kungliga Högheter Kronprins Alexander, Kronprinsessan Katherine, Arvprins Peter och Prins Filip, Prins Alexander samt Prinsessan Elisabet, de två sistnämnda barn till Prins Paul. Höga gäster från utländska Konungahus utgjordes bland annat av Hans Kunglig Prins Niklas, Prins av Grekland och Danmark samt Hans Kunglig Höghet Prins Mikael av Kent.

 

Den serbiske utbildningsministern herr Obradovic, Hans Excellens President Nicolic, Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander samt Hans Kunglig Höghet Prins Alexander, son till Prins Paul.

 

Deltog gjorde ock representanter för den serbiska staten med Hans Excellens President Nikoloic i spetsen, represenatner för den serbiska kyrkan och representanter för den diplomatiska kåren.

 

 

Kistorna i Sankt Georgskyrkan, Oplenac

 

Kistorna, täckta med den serbiska flaggan och Konungahusets insignier, med kvarlevorna efter Deras Kunglig Högheter Prins Paul, Prinsessan Olga och Prins Niklas av Jugoslavien fördes in i kyrkan av den serbiska armén garde. Härpå genofördes den heliga liturgin och ett requiem av Deras Högvördigheter Biskop Pahomije av Vranje och Biskop Irinej av Australien och Nya Zeeland. Efter dessa högtidliga akter skedde bisättningen av kistorna.

 

Tal hölls av Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander, Hans Excellens President Nikolic och Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Elisabet.

 

 

Hans Kunglig Höghet Kronprisn Alexander, Kronprins av Serbien, talar

 

Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander lät bland annat uttala följande:

 

"Detta är ett historiskt ögonblick för vår familj, men också en mycket vciktig händelse får vårt land. Min hädangågne fader, Konung Peter II, vilken olyckligtvis ännu har sin grav utomlands, talade alltid med vänlighet och beundran om Prins Paul och Prinsessan Olga. Jag har kära minnen från möten med dem under min ungdom. Låt oss all be till Gud vid denna högtidliga och sorgliga händelse om enighet och välgång för vårt Serbien, invid båren av denne store statsman och patriot".

 

 

Hans Excellens President Nicolic talar. På presidentens högra sida Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander och alldeles bakom, ock på presidentens högra sida, Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Elisabet.

 

Hans Excellens President Nicolic framhöll:

 

"Vi begraver dem i det heliga serbiska landet, i den kyrka som bygdes av Konung Peter I".

 

Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Elisabeth förklarade att en stor orätt nu åtgärdats och framförde i detta sitt tack till Hans Excellens President Nicolic för det stöd han visat i återbördandet av hennes kära till den serbiska moderjorden.

 

Efter cermonin gav Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander en mottagning för de höga gästerna i Vita Palatset, vilket är en del av den serbiska Konungafamiljens residens i Dedinje.



Vad är kultur?

Redaktören Suhonen, ansvarig för det socialdemokratiska alstret Tiden, låter mad anledning av den ytterst skarpa kritk som riktats mot nämnda alsters illvilliga kränkning av Deras Majestäter Konungen noch Drottningen yttra följande:

"Det är jag beredd att ta mitt straff för, om det är olagligt. Vi är en kulturtidskrift och det här är satir. Så länge kungen är statschef får han tåla detta. Om han eller någon annan blir ledsen för det ber jag om ursäkt. Men det är inte tidskriften Tidens uppgift att se till att kungen är glad."

Vad redaktören Suhonen gör är att söka motivera ett tydlig lagbrott, förtal, ärekränkning och sannolikt ock högmålsbrott, med att hans alster är en "kulturtidskrift". Redaktören Suhonen borde här uppmärksammas på att brottsbalken icke undantar kränkningar i "kulturtidskrifter". Den högst egendomliga och lagvidriga åsikt som redaktören Suhonen propagerar för är han dessvärre icke ensam om. Ofta har vänsterkrafter tagit såväl "kultur" som "satir" som intäkt för att illvilligt kränka och skada sina medmänniskor.

Man kan med fog fråga sig vilket slag av kultur som redaktören Suhonen och hans gelikar förfäktar. Det må vara att kulturen har en ifrågasättande roll och i detta kan ta andra uttryckssätt and det talade och skrivna ordet i sin tjänst men detta motiverar på intet sätt illvillig kränkning av medmänniskor. Den kultur redaktören Suhonen och hans gelikar ger uttryck för är en högst primitiv subkultur som förtjänar all kritik och allt fördömande.

Genom den publicering redaktören Suhonen gjort är han en skam för hela det socialdemokratiska partiet. Det alster redaktören är ansvarig utgivare har genom publiceringen förlorat all seriositet och kan anses vara en "snuskblaska" av intet värde. Har socialdemokratiska partiets ledning någon heder bör den snarast tillse att redaktören Suhonen skyndsamt avlägsnas från sin post. En post han icke på minsta sätt, genom sitt vederstyggliga och kränkande tilltag, icke är värdig att inneha.

Om vidare redaktören Suhonen har någon omsorg om sitt anseende och rykte borde han skämmas och ofördröjligen framföra sin djupa och ödmjuka ursäkt till Deras Majestäter Konungen och Drottningen. Dessvärre torde detta vara för mycket att förvänta från en så uppstudsig person som självmant sätter sig över lagen.

Skarpt fördömande från Riksmarskalken

Hans Excellens Riksmarskalk Lindqvist har låtit uttala följande angående snuskfotografen Ohlson Wallins mot Deras Majestäter Konungen och Drottningen vederstyggliga och djupt kränkande alster:

"Ingen skall behöva tåla vad som helst. Detta gäller även Kungen och Drottningen. Bilden är kränkande, sårande och illvillig.

Svante Lindqvist
Riksmarskalk"

Att det är Riksmarskalken som gör detta uttalande, och icke presschefen, visar med vilket allvar Konungen ser på den kränkning han och hans gemål utsatts för.

Rättsvårdande myndigheter kan icke längre stillatigande åse det inträffade. Alstermakerskan, den ökända snuskfotografen Ohlsson Wallin, måste tilltalas rörande det allvarliga brott, vilket med enkelhet kan rymmas inom såväl lagstiftning rörande förtal som ärekränkning, som begåtts. Hovauditören bör genast skrida till verket och inlämna en anmälan.

Nu är måttet rågat nu är det nog!

Leve vår högaktade Konung!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

 

Ecce Homo-utställning i Serbien

Under en så pågående "Pridefestival" i Serbien huvudstad Belgrad kommer den hädiska utställningen Ecco Homo att visas. Utställningen som förvränger den Heliga Skrift och innehåller bilder som hädar och förnedrar vår Frälsare kritiseras med största rätta skarpt av den hedervärda serbisk-ortodoxa kyrkan.

Hans Helighet Irinej, Patriark av Serbien, Ärkebiskop av Pec och Metropolit i Belgrad och Karlovac, den serbisk-ortodoxa kyrkans överhuvud.

Det är förunderligt att respekt icke kan visas för sådant som människor håller högt och heligt. Att på detta sätt uppröra genom att skända är synnerligen upprörande och leder ingen vart. Nu vet vi att denna utställning icke är den enda dumhet som begåtts av nämnda utställnings upphovsmakerska om vilket förmäles i en annan anmärkning på detta Forum.

Det hela är ock i linje med den respektlöshet som ävenledes visas för andra religioner, såsom exempelvis Islam, där motsvarande skändning av dem som människor håller högt och heligt sker. Bland de som visat stor brist på aktning och respekt i detta fall finner vi exempelvis herr Vilks vilken låtit förfärdiga en så kallad "rondellhund" föreställande profeten Mohammed.

Det må vara att en kritisk diskussion måste få förekomma även i religiösa frågor, men denna måste föras under största ödmjukhet och respekt. Att resonera om höga ting som religion är något helt annat än en banal debatt mellan politiska lismare.

Ökänd snuskfotograf smädar Deras Majestäter

Det socialdemokratiska partiets tidskriften Tiden har låtit låna sina spalter till ökända snuskfotografen Elisabeth Ohlson Wallin, som tillåts publicera en falsifiserad bild, ett så kallat "fotomontage" där Deras Majestäter Konungen och Drottningen smädas och förtalas. Bilden, som publiceras under förespeglingen att det är frågan om "satir", är så grov att ord saknas att beskriva. På den falisfiserad bilden låter, bland annat, den ökända snuskfotografen Ohlson Wallin Hennes Majestät feja en svastika. Om icke detta är förtal så torde förtalsbrott helt kunna tas bort från lagstiftningen då det i sådant fall helt saknar mening.

Den ökända snuskfotgrafen Ohlson Wallin har en lång verksamhet bakom sig där människor förtalats och där sådant människor aktat och hållit heligt skymfats och föraktats. Alla vet vi att det var nämnda snuskfotograf som stod bakom den hädiska "utställningen" Ecce Homo, en utställning som fövisso bejublades av en del liberalteologer men som i grunden var hädisk, oanständig, avskyvärd och ytterst stötande.

Snuskfotografen Ohlson Wallin har denna gång, genom att framställa Hennes Majestät med en svastika, överträtt alla gränser. Rättsvårdande myndighet bör skyndsamt ingripa och ställa nämnda snuskfotograf inför rätt i syfte att avgöra var lagens gräns för ärekränkning och förtal går. Att hänvisa till "satir" och genom detta rättfärdiggöra uppenbara lagöverträdelser är icke värdigt en rättstat.

Stor skam faller ock över det socialdemokratiska partiet som i sin tidsskrift publicerar nämnda bild. Såsom ansvarig utgivare kan ej helle herr Suhonen ungå ansvar. Således måste ock dne ansvarige utgivaren ingå i den rättsliga prövningen.

Då nämnda organ är en socialdemokratisk tidskrift kräver ock all anständighet att partiets ordförande, herr Lövden, till Deras Majestäter framför en djup och ödmjuk ursäkt.

Seger för tyst diplomati

Så har då herrarna Schibbye och Persson beviljats nåd av de etiopiska myndigheterna och sluppit ur det straffängelse där de avstraffats för brott mot inreselagar och påstått samröre med en terroristorganisation. Det må vara att herrarna Schibbye och Persson hamnade i detta predikament genom både naivitet och stor dumdristighet, särskilt i det att de lät sig fotograferas med vapen, men något proportionerligt straff var det i sanning icke de dömdes till. Av denna anledning är det högst glädjande att nåd förunnats dem.

 

Statsrådet Bildt

Det hela synes vara en stor seger för den tysta diplomati som bedrivits av såväl statsminister Reinfelt som statsrådet Bildt. Regeringen har tvivelsutan hanterat denna situation med stor skicklighet. Att statsrådet Bildts stora internationella kontaktnät varit till största nytta i detta torde vara helt klart.

Än en gång visar detta den tysta diplomatins fördel. Hade de naiva och på diplomatins område helt obildade gaphalsar, som när domarna fälldes krävde högljudda protester, stora ord och fördömanden från regeringen, fått råda hade sannolikt herrarna Schibbye och Persson ännu försmäktat i det etiopiska straffängelset.

I situationer som denna, där främsta målet är att värna om enskilda medborgares väl och ve, fanns ingen annan väg än den som regeringen på ett så förtjänsfullt sätt följt. Genom tyst diplomati och förtroliga samtal har grunden lagts för det beviljande av nåd som nu skett. För att i fall som dessa, med halstarriga och nyckfulla regimer, som icke uppfyller rättstatens krav, vinna framgång lönar det föga att söka ljudlig konfrontation. Märk här väl att tyst diplomati icke på minsta sätt utesluter stor tydlighet. Skillnaden är att den tysta diplomatin icke utsätter motparten för prestigeförluster och offentlig smälek, vilka enbart resulterar i än större halsstarrighet. 

Konungasmädaren och falskmyntaren träder fram

Så har då den person som på ett såväl ytterst brottsligt som oförskämt sätt med förtal smädat vår Konung genom falskmynteri trätt fram. Denne konungasmädare och falskmyntare är en person vid namn herr Mattsson, verksam vid en reklambyrå. Nämnde konungasmädare framhärdar i sin enfald att det hela skulle vara frågan om "konst", ett påstående som saknar all grund och är rena tramset. Konungasmädaren Mattsson har gjort sig skyldig till brott mot flerfaldiga paragarfer i Brottsbalken vilket nämnts i en tidigare anmärkning på detta forum.

Rättsvårdande myndigheter måste nu ofördröjligen gripa konungasmädaren Mattsson för genomförande av förhör. Med tanke på brottets allvarliga karaktär, även innefattande såväl ärekränkning, förfalskningsbrott och icke minst högmålsbrott, torde heller icke vederbörande åklagare kunna underlåta att begära nämnde konungasmädare häktad.

Det är viktigt att samhället här tydligt sätter upp gränserna. Att på detta sätt bryta mot lagen genom smädande av vår Konung genom myntning av falska enkronor med förtalande och ärekränkande text får under inga omständigheter accepteras. Konungasmädaren Mattsson måste lagföras och efter laga dom avstraffas på sätt som lag förmår vilket i detta fall icke kan bli något annat än ett kännbart fängelsestraff.

Prästman obehörighetsförklarad

Domkapitlet i Luleå förklarade denna dag f.d. pastor Radler obehörig att utöva prästämbetet. F.d. pastor Radler har belagts med att under långeliga tider sprungit ärenden för den vederstyggliga och repressiva kommunistiska regimen i den förtryckarstat vilken benämndes "Tyska Demokratiska Republiken", en statsbildning vars svanesång började ljuda i  november 1989. Även om det smärtar att säga det, om en före detta prästman har, f.d. pastor Radler agerat som en simpel kommunistlakej i det att människor berövats friheten på grund av f.d. pastor Radlers högst vederstyggliga gärningar.

Obehörighetsförklaringen skedde formellt på f.d. pastor Radlers egen begäran, men vi vet alla att nämnde f.d. pastor in i det längsta förnekade sitt föräderi mot hederliga medmänniskor varför hans begäran dessvärre har karaktären av "omvändelse under galgen". En prästman och själasörjare som på detta sätt skadat sina medmänniskor och icke aktat deras förtroenden hade oavsett icke på minsta sätt kunnat begära att få behålla prästämbetet, ett ämbete han skändat på grövsta sätt.

Hans Högvördighet Biskop Stiglund låter i samband med obehörighetsförklaringen uttala:

"Det handlar om en präst som har varit verksam i många år i en församling som har uppskattat honom. Samtidigt har han burit på en mörk hemlighet som han konsekvent förnekat inför mig och andra. Slutligen valde han att själv avsäga sig sitt ämbete och därmed har domkapitlet nått vägs ände i detta ärende. För Aleksander Radler och för de som är drabbade återstår en lång resa. Nu finns det bara en väg för Aleksander Radler att gå och det är sanningens väg."

F.d. pastor Radler bör i sanning och på det allra nogsammaste sätt begrunda Hans Högvördighets ord om "Sanningens väg".

Monarkin återupprättad i Indonesisk region

I Indonesien finnes ett antal sultanat vilka vilar på traditionell grund och respekteras och hålls högt av såväl statsmakt som folk. Dock har dessa sultanat icke någon egentlig statsrättslig funktion. En särskild ställning har dock regionen Yogyakarta haft där, alltsedan Indonesiens självständighet, Sultanen av Yogyakarata innehaft posten som vald guvernör.

Sultanen av Yogyakarata, Sri Sultan Hamengkubuwono X

Det indonesiska Representanthuset har nu stiftat en lag där det slås fast att Sultanen av Yougyakarata skall vara ärftlig guvernör av Yougyakarata. Lagen anammar maktdelningens principer och säger att Sultanen icke får tillhöra något politiskt parti vilket är en god ordning då en Monark alltid måste stå över politiken och kunna samverka med de representanter folkstyret väljer. De facto har i detta Monarki upprättats även statsrättsligt.

Lagför falskmyntaren

Polisen bör nu skyndsamt gripa den eller de personer, som gjort sig skyldiga till två synnerligen allvarliga brott, falskmynderi och förtal, i det att de förfalskat enkronor vilka försetts med en text som förtalar Konungen. Enligt Svenska Dagbladet finns en polisanmälan från ett företag vilket fått en förfrågan från falskmyntaren att prägla nämnda skandalösa förfalskningar. Genom detta torde tillräcklig upplysning kunna finnas för att gripa förrövaren.

Det finns här anledning att påminna om tillämpliga lagrum i Brottsbalken, som vad gäller de specifika tillgripelserna säger:

5:e Kapitlet (Om ärekränkning)

1:a paragrafen
"Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar." 

2:a paragrafen
"Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada."

  
15:e Kapitlet (Om förfalskningsbrott)

6:e Paragrafen
"Den som eftergör inom eller utom riket gällande penningsedel eller mynt eller på annat sätt förfalskar sedel eller mynt, döms för penningförfalskning till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst åtta år."

Dessförutan är ett brott mot Koungen att likställa med ett brott mot vårt statsskick. Här säger Brottsbalken:

18:e Kapitlet (Om högmålsbrott)

"Om gärning som avses i 3--5 kap. innebär förgripelse mot Konungen eller annan medlem av konungahuset eller mot den som i egenskap av riksföreståndare fullgör statschefens uppgifter, må dömas till fängelse i högst fyra år, om å brottet eljest kan följa fängelse i högst sex månader, och i högst sex år, om å brottet eljest kan följa fängelse i mer än sex månader men högst fyra år."

Det saknas således icke goda grunder för att den eller de som gjort sig skyldiga till nämnda brott kan näpsas med laga dom och rättvist avstraffas på det sätt dom förmår.

Noteras kan ock Svenska Dagbladet lyckats uppspåra förrövaren, som säger att det hela är ett "konstverk". Det är icke första gången som konsten, i vårt av värderelativism och kulturradikalism fördärvade samhälle, tas som intäkt för att begå lagbrott. Detta är något som aldrig kan accepteras i rättssamhälle där likheten inför lagen är oeftergivlig. Falskmynteri och förtal är brott oavsett vem som begår den.

Rättsvårdande myndigheter får nu inte spara någon möda för att kunna uppspåra och lagföra missdådaren eller missdådarna.