Den syriske tyrannen fortsätter att härja

Åter nås vi av rapporter om den syriske tyrannens illdåd. Denna gång har 95 civila dödats i staden Hama.

Icke ett ord höres nu från vårt svenska vänsteretablisemang som så högljutt argumenterade för den spektakulära aktionen "Ship-to-Gaza". En aktion som gick ut på att öppna upp försörjningsleder till terroristorganisationen Hamas. En terroristorganisation som har nära band med den syriske tyrannen och hans blodsbesudlade regim.

Det svenska vänsteretablisemanget, bestående av en märklig blandning av alltifrån godtrogna liberalteologer via publicitetstörstande så kallade kulturpersonligheter till hårdföra kommunister och stalinister visar nu sitt ynkliga sanna jag.

Att slå mynt av andras olycka

Dessvärre visar de senaste dagarna på att det finns personer som icke drager sig ifrån att utnyttja det fruktansvärda norska illdådet för snäva syften och göra inrikespolitik av något som är något helt annat. De insinuationer som nu framföres mot hedervärda personer är därför inget annat en ren ynkedom och de som ägnar sig åt detta borde högeligen skämmas för att de på detta sätt försöker slå mynt av andras olycka och outsägliga sorg.

Bland annat kommer detta till uttryck i kritik av Statsministerns agerande. I Svenska Dagbladet kan vi ta del av bland annat från professor Bjerelds, nu socialdemokrat men som på sin "meritlista" även har ett tidigare medlemskap i KPML(r), och statsvetaren dr Madestams försåtliga och ininuanta försök på detta område. Vad dessa två personer söker göra är att misstänkliggöra Statsministerns uppriktiga medkänsla med offren och det norska folket. Detta länder dem icke till heder.

Professor Bjereld underlåter sig att påstå följande:

"Som statsminister borde han leda sorgearbetet i Sverige och solidaritetsyttringarna till Norge och samla nationen. Nu har han agerat så att många uppfattar det som att han inte fullt ut har tagit situationen på allvar."

Är det då professor Bjereld ovisst att Statsministern, som en av de första, tog kontakt med den norske Statsministern och framförde sin och vårt lands sympatier och erbjöd hjälp?

Är det ock professor Bjereld ovisst att Statsministern i regeringshögkvarteret dagen efter illdådet höll ett muntligt anförande i samband med en presskonferens? Den som sett detta kan knappast hysa några tvivel om Statsministerns uppriktiga medkänsla.

Även Statsministerns kloka ord i debattartikeln i Svenska Dagbladet misstänkligörs. Här fokuserar Statsministern på situationens allvar och det outsägliga slag som drabbat anhöriga och hela vårt borderland men avstår från att, som så mången annan, dra billiga inrikespolitiska poäng av det inträffade. För detta blir dett spott och spe.

Kring nämnda debattartikel vet dr Madestams oförskämdhet inga gränser i det att följande uttalas:

"Men det viktigaste poängen med debattartikeln var ändå att försvara sig mot anklagelserna om att ha varit för passiv".

På vilka grunder ifrågastätter dr Madestam Statsministerns uppriktiga sorg och förtvivlan över det inträffade? Dr Madestam utger sig för att vara akademiker och borde som sådan värna om stringens i sin argumentation. Genom denna typ av lösa och grundlösa anklagelser gör sig dr Madestam till största åtlöje. Om dr Madestam är mån om sitt professionella anseende borde hon tiga still istället för att insinuera på detta sätt.

Även det att Statsministern icke deltog i gårdagens manifestation kritiseras av de som vill slå mynt av andras olycka. Man måste då stilla fråga sig varför icke ock herr Juholts uteblivande kritiseras, såvitt jag kunde notera lyste herr Juholt med sin frånvaro. Nämnda manifestation var, såvitt jag förstått, arrangerad av socialdemokratiska arbetarepartiets ungdomsförbund (SSU), vilka inbjudit övriga partiers ungdomsförbund att medverka. Detta var således inget arrangemang avsett för vare sig statsledning eller partiledare. Initiativet som sådant var mycket lovvärt i en stund där de inhemska politiska trätorna framstår såsom en krusning i en ankdamm i jämföresle med det slag som drabbat vårt broderland.

En ofattbar grymhet

När nu de norska myndighetaren låtit kungöra alla de som föll offer för den norske illgärningsmannens missdåd framstår grymheten som fullständigt exempellös i det att så många unga människor mördades. En genomgång av de norska myndigheternas lista ger vid handen att icke mindre än 33 av de mördade ännu icke uppnått myndighetsåldern:

• 2 av de mördade var blott 14 år


• 5 av de mördade var blott 15 år


• 10 av de mördade var blott 16 år


• 16 av de mördade var blott 16 år

Medelåldern för samtliga mördade är blott dryga 21 år.

Den galne illgärningsman som begått dessa bestialiska mord är värd allt förakt och må bespottas av var och en. Denne våldsverkare har förverkat all rätt att någonsin mer njuta frihetens sötma och bör hållas i fängsligt förvar, under stängaste regim och utan några som helst förmåner, tills dess att han tager sitt sista andetag och får möta den Högste Domaren.

Norska rättsvårdande myndigheter måste här utnyttja varje möjlighet att straffsatsen förvaring kan tillämpas, så att denne bestialiske mördare aldrig mer släpps ut.

Herr Gardell skämmer ut sig

Det var sorgesamt att höra herr Gardell som i dagens manifestation på Sergels torg, ämnad att hedra alla de offer som mördades av den norske illgärningsmannen, riktar uppmärksamheten åt annat håll. Istället för att hedra dessa offer höll herr Gardell något som i det närmaste kan liknas vid ett brandtal för det homosexuella levnadsätt han förfäktar.

Alla vi som vill hedra de som föll offer är fullständigt ointresserade av herr Gardell och hans livsstil. Denna är och förblir herr Gardells ensak och något som han åtminstone en dag som denna, när det finns så oändligt mycket viktigare ting att ägna sina tankar åt, borde kunna bespara allmänheten ifrån. Herr Gardells egoistiska svammel är fullständigt irrelevant och han borde veta bättre när han, på helt oförståliga grunder, bereds plats att yttra sig. Herr Gardell har på detta sätt skämt ut sig på ett högst skandalöst sätt.

Alla vi andra böjer våra huvuden i djupaste respekt och i sorg för alla de som föll offer för den norske illgärningsmannen.

Vi ber att den Högste vara med alla drabbade!

Bristfällig kvalitetskontroll hos Svenska Dagbladet

I ett mycket lovvärt syfte upplåter Svenska Dagbladet sitt utrymme för att låta en journalist, verksam vid Expo, och vid namn herr Jakobsson, besvara frågor rörande den så kallade "antimuslimska rörelsen" inom ramen för en så kallad "chatt".

Dock synes herr Jakobssons kunskap om en av våra mera framträdande ideolgier, konservatismen, vara så bristfällig att utrymme icke borde upplåtits åt honom hur vällovlig saken enbart kan synas. Kvalitetskontrollen, från tidningen sida, synes här vara synnerligen bristfällig.

I denna så kallade "chatt" förekommer bland annat följande fråga:

"Joel: Breivik är av allt att döma att betrakta som antimuslim och konservativ, snarare än nazist. Kan terrordådet i Norge ses som en bekräftelse på att det är större risk för framtida håll från denna ”nya” extremhöger, snarare än från vitmaktmiljön? Vad jag undrar är väl egentligen om grunden till terrordåden står att finna i extremhögern eller explicit den ”nya”, antimuslimskt inriktade och inte nödvändigtvis antisemitisk, extremhögern? Jag vet inte, men jag gissar att även om Breivik hade valt att ansluta sig till den mer traditionella extremhögern så hade det förmodligen hänt ändå. Dådet är ett extremhögerdåd.

Johannes Jakobsson: Det stämmer att terrordådet i Norge visar på en ny sorts militant extremhöger. Sen återstår det att se om dåden förblir något unikt eller om det är en ny rörelse av terrorister som är under framväxt. Den antimuslimska högerextrema ideologi som Breivik hämtat näring från är inte känd att vara våldsam i den skala som vi nu har sett. Att Breivik genomfört sitt dåd innebär dock inte att organisationer från vit makt-miljön är mindre farliga idag jämfört med förra veckan."

Här synes herr Jakobsson vidgå att Breivik skulle vara konservativ vilket visar på en i det närmaste obefintlig kunskap om konservatismen. Ett av de främsta rättesnörena hos konservatismen är en organisk samhällsutveckling och en respekt för upprätthållandet av lagarna. Vad arrestanten Breivik givit uttryck för är en revolutionär samhällsutveckling och ett rättfärdigande av att ta lagar i egna händer. Detta är diamentralt motsatt från konservatismen.

Är detta måhända en del i en smutsig vänsterkampanj att försöka utnyttja den vettvillige norske illgärningsmannen och dennes sinnesförvirrade föreställningsvärld för att svärta sådant som icke har det ringaste med den norske massmördarens villfarelser göra? Är detta fallet är det en ynkedom utan dess like och något som Svenska Dagbladet borde hålla sig för goda för att deltaga i.

Herr Jakobsson okunskap i denna fråga är pinsam och länder honom till föga heder. Ett tillrättaläggande från Svenska Dagbladet i denna fråga måste nu snarast publiceras.

Samhället måste kunna försvara sig

Statsminister Reinfelt låter idag i Svenska Dagbladet deklarera sina reflektioner efter de norska illdåden. I detta kommer Statministern in på åtgärder för att förbättra samhällets skydd mot den typ av aningslösa missdåd vi just skådat i vårt norska broderland.

Det är gott och väl att Statministern här berör sådant som lagstiftning kring vapeninnehav och regelverk får sådana ämnen med vilka sprängmedel kan framställas. I detta finns säkerligen en del att göra men det räcker icke. Vi måste nu fullt ut vakna upp ur den godtrogenhet som allt för länge präglat vårt samhälle och som bland annat haft som följd att en statsminister och ett statsråd, båda utan livvakter, fallit offer för illgärningsmän.

Exempel på områden där ytterligare förbättringra kan ske:

• Utökning av poliskårens numrär. Poliskåren är samhällets främsta instrument för att upprätthålla lag och ordning. Polisens närvaro på gator och torg kan härigenom utökas vilket försvårar för illgärningsmän samtidigt som tryggheten för allmänheten ökar.


• Säkerställa att militära resurser utnyttjas för bevakning och förebyggande av terroristiska illdåd. I Stockholm skulle en utökning av Högvaktens ansvar kunna ske genom uppsättande av permanenta vaktposter vid riksdag och regeringsbyggnader.


• Upprättande av specifika beredskapsplaner för säkerställandet av att militära resurser, utan hinder, ofördröjligen kan användas vid terroristiska illdåd. Detta innefattar icke minst militär transportkapacitet. I detta ligger även översyn av lagstiftningen för försvarsmaktens stöd till polisen vid terroristbekämpning där kvarvarande rester av de så kallade "Ådalslagarna" bör rensas bort


• Skärpning av straff för nämnda typ av brott. I detta ligger införandet av straffsatsen livstids fängelse utan benådning

Självfallet kan samhället aldrig helt och hållet försvara sig mot terroristiska illdåd men, som framgår av de exempel som gives ovan, återstår en hel del att göra.

Det finnes en skillnad

I en artikel i Svenska Dagbladet ger en redaktör Hammargren i ett så kallat "Perspektiv" en del synpunkter kring de norska illdåden som icke tål någon djupare analys.

För undvikande av missförstånd vill jag först klart deklarera att jag icke är ute efter att försöka "mäta grader i helvetet" eller på något sätt förringa det grymmaste dåd som skett i norra Europa efter Andra Världskriget. Jag är icke heller på något sätt ute efter att svärta ned den muselmanska trosinriktningen, vilka faktiskt erkänner samme Gud som oss Kristna, även om jag icke delar dess trossatser.

Den konklusion redaktör Hammargren synes förfäkta är att den norske illgärningsmannen behandlas annorlunda än de illgärningsmän vilka utför sina missdåd utifrån förfäktande av vissa vantolkningar av den muselmanska trosinriktningen. Det redaktör Hammargren hävdar är att den misstänkte norske illgärningsmannen, arrestanten Breivik, behandlas som en "galning" medan de illgärningsmän som bygger sina dåd på vantolkningar av Mohammedanismen behandlas som "terrorister".

Det redaktör Hammargren märkligt nog icke reflekterar över är att de norska illdåden, enligt alla de uppgifter som finnes tillhands, är ett enmansverk. Här bakom finnes ingen organisation då den påstådda Tempelriddarorden, som den misstänkte arrestanten Breivik orerar om, knappast är något annat än ett fantasifoster.

När det gäller illdåd som begåtts av de som förfäktar vanföreställningar om den muselmanska trosinriktiningen går det dock med fog hävda att det finns organisationer bakom. Al-Quida är näppeligen något fantasifoster och 11:e Septemberhändelserna var ingalunda något enmansverk. Detta utesluter dock på intet sätt att det även när det gäller de som förfäktar vanföreställningar om den muselmanska trosinriktningen utför enmansdåd på samma sätt som den nu misstänkte arrestanten Breivik. Det uppmärksammade dådet i Stockholm i december förlidet år, där endast Försynen räddade vår huvudstad från en katastrof, är möjligen ett exempel på det sistnämnda.

Givet detta finner jag redaktör Hammargerns analys osaklig och ensidig och icke av den kvalitetsnivå som måste kunna förväntas i ett ansett organ som Svenska Dagbladet.

Rättmätigt straff viktigt

Enligt vad som medddelas i Svenska Dagbladet synes det vara möjligt att påföljden för de norska illdåden skulle kunna bli 30 års fängelse och icke 21 års fängelse, detta genom åberopande av brott mot mänskligheten och folkmord.

Även om möjligheten till något längre strafftid är välkommen är detta icke tillräckligt. För de allra grövsta brotten måste varje samhälle ha en möjlighet att säkerställa att den brottslige aldrig någonsin mer får vistas öppet i samhället och njuta frihetens sötma. Huvudskälet för detta är respekten för offren och de anhöriga till dessa. För de som drabbats av en illgärningsmans brott kommer saknaden, sorgen och lidandet vara livslångt. För dessa har tillvaron slagits i spillror. Att utifrån detta släppa illgärningsmannen fri är fullständigt oacceptabelt.

Det straff som måste införas är livstids fängelse utan möjlighet till benådning. Detta gäller ock i vårt land där ordningen är sådan att ett livstidsstraff kan omvandlas till ett tidsbestämt straff. Denna sistnämnda strafform kan kan säkerligen även framdeles ha sin funktion men för de allra grövsta brotten behövs ett strängare straff.

Livstids fängelse utan möjlighet till benådning är ett alternativ till dödsstraffet. För missdåd av den typ som begåtts i vårt skandinaviska broderland skulle det utifrån ett rent moraliskt perspektiv gå att försvara dödsstraff. Den illdådare som så kallblodigt och utan minsta rörelse mördat, lemlästat och skadad ett ofattbart stort antal människor, däribland många unga - ja några rent av barn, måste rent moraliskt anses ha förverkat sin rätt att leva och skulle därför, likt landsförädaren Quisling, kunna ställas inför en arkebuseringspluton på Akershus fästning.

Dock finns utifrån ett rättstatsperspektiv ett problem med dödsstraffet och det är att fel och misstag i lagföringen icke kan rättas då straffet väl är verkställt. Denna princip väger tyngre än det i och för sig rättmätiga dödsstraff som skulle kunna utmäts och verkställas. Det enda alternativ som då står till buds, i denna form av de grövsta av alla grova brott, är livstids fängelse utan möjlighet till benådning.

Till eftertanke

Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Karl, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, Huset Habsburgs överhuvud, tillsammans med prelater representerande Mohammedanismen, Judendomen, Katolicismen och Protestantismen framför Ärekehertig Ottos Kista i Kapuzinerkyrkan i Wien i samband med en Abrahamitisk bönestund.

Såsom en motvikt till den hatiske arrestanten Breiviks utfall mot olika religioner publiceras följande bild från en Abrahamitisk bönestund i samband med föregående veckas minneshögtidligheter för den hädangågne forne Kronprinsen av Österrike-Ungern, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Otto, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern.

Det är här viktigt att komma ihåg att de tre religionerna Kristendom, Judendom och Mohammedanism bekänner sig till samme Gud och har samtliga Abraham såsom en central gestalt, därav benämningen Abrahamitisk religion. Även om vi kristna icke erkänner Mohammedanismens trossatser och ej heller alla Judendomens trossatser måste respekt visas. Dialogen mellan de olika trosriktningarna är förvisso viktig men den måste föras med respekt samtidigt som kraftigt avståndstagande mot avarter och uppenbara villoläror självklart måste få göras.

Viktigt stå upp för rättstat och rättsäkerhet

I den situation som råder efter de norska illdåden är det av yttersta vikt att rättsäkerhet upprätthålls. Även om detta illdåd är så avskyvärt, att det icke kan beskrivas med ord, är det av oerhörd vikt att rättsstatens principer upprätthålles. Detta innebär bland att den misstänkte, arrestanten Breivik, ur ett juridiskt perspektiv skall betraktas såsom oskyldig till dess att dom vunnit laga kraft. Att den skyldige till illdåden på varje upptänkligt sätt förbrutit sig mot all vad rättsstaten står för motiverar detta på inget sätt att samhället på något sätt gör avviker från rättsordningen.

En aktuell del i detta är huruvida häktningsförhandlingen bör hållas inför lykta dörrar. Utifrån ett rättsäkerhetsperspektiv är icke faran för den misstänkte arrestanten Breivik offentligt skall ge uttryck för sina av fullständig galenskap präglade åsikter något skäl att låsa dörrarna. Däremot är det givetvis ett giltigt skäl om åklagaren kan visa att en offentlig häkningsförhandling är till men för utredningen.