I en debattartikel i Svenska Dagbladet tas den mycket viktiga frågan om folkbokföringens territoriella bas upp. I rå rationalism finns ett förslag, vilket beredes på finansdepartementet, syftande till att ta bort socknen/församlingen såsom grunden för folkbokföringens terrioriella indelning. Istället avses att utgå blott och bart från kommun och fastighet.
De historielösa rationalister och trångsynta byråkrater som står bakom detta såväl förkastliga som totalt undermåliga förslag bör nogsamt beakta att socknen/församlingen respektive staden varit ett grundläggande begrepp för våra medborgares geografiska identitet under åtminstone 1000 år. Detta har fungerat väl och det finns ingen som helst orsak att ändra på nämnda förhållande.
Förvisso innebar kommunreformen 1952 att socknen/församlingen icke längre blev den minsta enheten för det lokala självstyret. Reformen 1971 innebar än större kommuner med följden att medborgarna än mer fjärmades från lokalstyret samtidigt som vi berövades våra städer. Till en del var sannolikt dessa reformer nödvändiga för att möta den nya tidens krav. Dock har hela tiden den grundläggande enheten socknen/församlingen, som tjänat gott i över 1000-talet år, bibehållits.
Redan har dock den befintliga grunden för indelningen erroderats såsom en följd av det olycksaliga skiljandet av Kyrkan från staten. Från det att socken och församling, utifrån ett terriotoriellt perspektiv, varit synonymer är detta dessvärre icke längre fallet. Icke heller Kyrkan är befriad från historielösa rationalister och trångsynta byråkrater. I en sällan skådad nit har de gamla socknarna/församlingarna slagits samman till något som alltjämt kallas församlingar men som synes vara något helt annat i det att de innehåller mången kyrksocken. Även här fjärmas medborgaren från lokalsamhällets omistliga gemenskap.
I ovan nämnda debattartikel visar en ytterst imponerande sakkunskap på andra katastrofala följder som finansdepartementets förslag skulle få. Att märka är att artikeln undertecknats av av de ständiga sekreterarna i Svenska Akademin och Kungliga Vitterhetsakademin, av icke mindre än tretton professorer samt företrädare för vårt lands allra mest betydelsefulla kulturella institutioner.
Statsrådet Borg, tillika chef för finansdepartementet, bör ofördröjligen föranstalta om att det föreliggande förslaget om folkbokföringens territoriella indelning förkastas och detta innan det placeras på Riksdagens bord där en så undermålig proposition icke hör hemma.
De historielösa rationalister och trångsynta byråkrater som står bakom detta såväl förkastliga som totalt undermåliga förslag bör nogsamt beakta att socknen/församlingen respektive staden varit ett grundläggande begrepp för våra medborgares geografiska identitet under åtminstone 1000 år. Detta har fungerat väl och det finns ingen som helst orsak att ändra på nämnda förhållande.
Förvisso innebar kommunreformen 1952 att socknen/församlingen icke längre blev den minsta enheten för det lokala självstyret. Reformen 1971 innebar än större kommuner med följden att medborgarna än mer fjärmades från lokalstyret samtidigt som vi berövades våra städer. Till en del var sannolikt dessa reformer nödvändiga för att möta den nya tidens krav. Dock har hela tiden den grundläggande enheten socknen/församlingen, som tjänat gott i över 1000-talet år, bibehållits.
Redan har dock den befintliga grunden för indelningen erroderats såsom en följd av det olycksaliga skiljandet av Kyrkan från staten. Från det att socken och församling, utifrån ett terriotoriellt perspektiv, varit synonymer är detta dessvärre icke längre fallet. Icke heller Kyrkan är befriad från historielösa rationalister och trångsynta byråkrater. I en sällan skådad nit har de gamla socknarna/församlingarna slagits samman till något som alltjämt kallas församlingar men som synes vara något helt annat i det att de innehåller mången kyrksocken. Även här fjärmas medborgaren från lokalsamhällets omistliga gemenskap.
I ovan nämnda debattartikel visar en ytterst imponerande sakkunskap på andra katastrofala följder som finansdepartementets förslag skulle få. Att märka är att artikeln undertecknats av av de ständiga sekreterarna i Svenska Akademin och Kungliga Vitterhetsakademin, av icke mindre än tretton professorer samt företrädare för vårt lands allra mest betydelsefulla kulturella institutioner.
Statsrådet Borg, tillika chef för finansdepartementet, bör ofördröjligen föranstalta om att det föreliggande förslaget om folkbokföringens territoriella indelning förkastas och detta innan det placeras på Riksdagens bord där en så undermålig proposition icke hör hemma.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar