Galleriafidekommisset tillförsäkras Monarken

Bland Konungens egendom finnes det så kallade Galleriafideikommisset vilket instiftades år 1876 genom testamentariskt förordnande av Hennes Majestät Drotting Josefina, Sverige och Norges Drottning. I statuterna för fidekommisset sägs att detta tillkommer manliga efterkommande enligt förstfödslorätten. Den praktiska konsekvensen av detta, intill dess att Successionsordningen förändrades år 1980, är att fidekommisset tillommet rikets Monark.

Hennes Majestät Drotting Josefina, Sverige och Norges Drottning

Nu har Konungen föranstaltat om att han önskare en förändring i den ritkningen att enbart förstfödslorätt skall gälla. Fidekommisset skulle således efter Konungens frånfälle tillfalla vår då, mänskligt att dömma, tillträdande Drottning.

Denna förändring är ur ett rättsperspektiv icke oproblematisk. Förvisso skulle kunna hävdas att Drottning Josefina, med sitt förordnande, ville att fideikommisset skulle innehas av rikets Monark varigenom förändringen skulle kunna motiveras såsom en följd av den förändrade Successionsordningen. Å andra sidan kan det ha manlig förstfödslorätt ha varit Drottning Josefinas verkliga yttersta vilja. Vi måste då fråga oss med vilken rätt statuterna för fidekommisset kan förändras.

Hans Kunglig Höghet Prins Carl Filip, Prins av Sverige, Hertig av Värmland, sonsons sonsons sonson till Drottning Josefina, Galleria fideikommissets stiftare. [Copyright Kungahuset.se]

Förvisso synes det nu som att Konungen har inhämtat samtycke från Hertigen av Värmland, som enligt ursprungsstatuterna är den rättmätige arvtagaren. Även om det kan tyckas förmätet att ifrågasätta Konungens önskan går det icke att se bort från frågans principiella natur rörande rätten att sätta sig över en persons yttersta vilja som finns uttryckt i ett laga testamente.

Hertigen av Värmland har ock tidigare varit utsatt för legala tveksamheter då tronföljden ändrades retroaktivt. För undvikande av allt missförstånd skall har framhållas att undertecknad accepterar nuvarande Successionsordning och att de principiella invändningar som framförs ovan icke på det ringaste sätt innebär någon ringaktan eller brist på förtroende för vår högaktade Tronföljare Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland.

Vad gäller fideikommissinstutitionen som sådan är detta en i grunden god inrättning då den ofta bidragit till att bevara vårt kulturarv. Den har ock den eftersträvansvärda egenskapen att den bibringar uppfattningen att egendom är något som skall förvaltas och icke förslösas för att kunna överlämnas till kommande generation. Lagen om avveckling av fideikommissen av år 1964 var därför i grunden olycklig och skadlig och har lett till förskingring av omistliga kulturella värden.

Vad gäller Galleriafideikommisset må dock framhållas att detta består då det erhållit dispens från lagen. Dispens kan ges i det fall det finns stora kulturhistoriska värden som skulle förskingras vid ett fidekommiss avveckling. Utöver Galleriafideikommisset har ock Boo fideikommiss, Fullerö fideikommiss samt Erstavik fideikommiss erhållit dispens.