Situationen i Grekland synes nu ha nått vägs ände. Lismande och aningslösa politiker sätter egenintresse och makthunger före en lösning till landets bästa och intet synes nu kunna förhindra färden mot avgrunden.
Årtionde efter årtionde har Grekland missköts av sina regeringar, om de befunnit sig på den vänstra eller högra halvan av det politiska fältet har i detta avseende icke haft den ringaste betydelse. Aningslöst har man över tiden skaffat sig gäld och skuld som vida överstiger det landet kan tåla. Skatteindrivningen misslyckas och korruptionen frodas. För att komma med i den europeiska valutan, euron, uppvisades falska siffror. Att man nu hamnat i den situation som råder är icke att förvånas över det minsta utan en helt naturlig följd av politikernas misslyckande.
Populistiska politiker söker nu förleda folket in på ett tankesätt där man icke behöver ta ansvar för det problem man försatt sig i. Nu skall de välvilliga lån som ställts till förfogande sägas upp och de värsta populisterna synes även förspråka att lånen icke skall återbetalas. Varifrån dessa populistiska dårar skall hitta medel för att upprätthålla de allra mest nödvändiga samhällsfunktionerna är en gåta.
Inget annat i nu rådande situation är viktigare än att säkerställa en lungn och stabil samhällsutveckling. Aldrig har det varit viktigare än nu att nationen har en samlande kraft som står utanför de politiska lismarnas ständiga käbbel och ränksmidande. Av denna anledning bör det grekiska parlamentet skyndsamt föranstalta om en förändring av författningen med ett återinförande av Monarkin såsom det bärande elementet. Redan nu bör parlamentet hos Konung Konstantin hemställa om att Konungen permanent återvänder till landet för att omgående kunna vara den samlande kraft som landet saknar.
Grekland utgör ett skådeexempel på problematiken med parlamentarismen. När nu de politiska partierna icke kan överenskomma om regering kastas landet förmodligen ut i en nyvalsituation, vilket av allt att dömma endast kommer att göra läget än värre.
I Grekland skulle ett styre utifrån maktdelningens princip behöva upprättas. Här bör politikernas ansvar fokuseras mot lagstiftning i parlamentet medan den verkställande makten bör utövas av en ämbetsmannaregering under Konungens beskydd. Försteministern bör utses av Konungen och bekräftas av parlamentet.
Gud hjälpe det grekiska folket!
Leve den grekiska Monarkin och må Konung Konstantin snart åter uppstiga på tronen!
Årtionde efter årtionde har Grekland missköts av sina regeringar, om de befunnit sig på den vänstra eller högra halvan av det politiska fältet har i detta avseende icke haft den ringaste betydelse. Aningslöst har man över tiden skaffat sig gäld och skuld som vida överstiger det landet kan tåla. Skatteindrivningen misslyckas och korruptionen frodas. För att komma med i den europeiska valutan, euron, uppvisades falska siffror. Att man nu hamnat i den situation som råder är icke att förvånas över det minsta utan en helt naturlig följd av politikernas misslyckande.
Populistiska politiker söker nu förleda folket in på ett tankesätt där man icke behöver ta ansvar för det problem man försatt sig i. Nu skall de välvilliga lån som ställts till förfogande sägas upp och de värsta populisterna synes även förspråka att lånen icke skall återbetalas. Varifrån dessa populistiska dårar skall hitta medel för att upprätthålla de allra mest nödvändiga samhällsfunktionerna är en gåta.
Deras Majestäter, Hellernas Konung och Drottning
Inget annat i nu rådande situation är viktigare än att säkerställa en lungn och stabil samhällsutveckling. Aldrig har det varit viktigare än nu att nationen har en samlande kraft som står utanför de politiska lismarnas ständiga käbbel och ränksmidande. Av denna anledning bör det grekiska parlamentet skyndsamt föranstalta om en förändring av författningen med ett återinförande av Monarkin såsom det bärande elementet. Redan nu bör parlamentet hos Konung Konstantin hemställa om att Konungen permanent återvänder till landet för att omgående kunna vara den samlande kraft som landet saknar.
Grekland utgör ett skådeexempel på problematiken med parlamentarismen. När nu de politiska partierna icke kan överenskomma om regering kastas landet förmodligen ut i en nyvalsituation, vilket av allt att dömma endast kommer att göra läget än värre.
I Grekland skulle ett styre utifrån maktdelningens princip behöva upprättas. Här bör politikernas ansvar fokuseras mot lagstiftning i parlamentet medan den verkställande makten bör utövas av en ämbetsmannaregering under Konungens beskydd. Försteministern bör utses av Konungen och bekräftas av parlamentet.
Gud hjälpe det grekiska folket!
Leve den grekiska Monarkin och må Konung Konstantin snart åter uppstiga på tronen!
Inlägg
Det är alldeles uppenbart att Grekland nu böst räddas av en restaurerad monarki, med ett maktdelningssystem och kanske även en samlingsregering i den förhandenvarande situationen.
SvaraRaderaGrekland är ett för Europa för viktigt land för att dess folk skall kunna tillåta sig att smita från det ansvar man i demokratisk ordning bär för det skapade läget.