Den libyska operationen

Enheter ur rikets flygstridskrafter

Statminstern herr Reinfeldt har idag låtit meddela att regeringen, vid ett extra regeringssammanträde, fattat beslut om förelägga riksdagen en proposition avseende rikets deltagande i den internationella aktion som syftar till att skydda människor från den blodtörstige tyrannen Gadaffis illdåd mot den egna befolkningen. Enligt vad som meddelas, har det genom underhandkontakter med andra riksdagspartier, säkerställts att propositionen kommer att bifallas av kammaren. Deltagande i denna operation är en i sanning lovvärd handling och, som Statministern deklarerat, en skyldighet för en fri nation likt vår.

Endast ett parti, och detta är anmärkningsvärt nog icke kommunistpartiet utan sverigedemokraterna, avser att motsätta sig deltagandet i denna vällovliga operation. Detta ställningstagande, från ett parti som påstå sig värna om Fädeneslandets ära i andra sammanhang, är både skamligt och fegt och ger en god bild av nämnda partis inskränkthet och dess ovilja att bistå medmänniskor i nöd, en ovilja som otvivelaktig gäller medvandrare både när och fjärran.

Deltagandet i operationen kommer att ske genom en styrka ur rikets flygstridskrafter. Noteras kan att detta torde vara flygstridskrafternas första krigsinsats sedan Kongokriget.

Må nu denna vårt kära Fädeneslands insats bidraga till att den blodtörstige tyrannen Gadaffi snarast störtas med följd att det arma och förtryckta libyska folket må njuta den frihetens sötma som de förtjäna.

Vi ber om den Högstes beskydd över dessa våra tappra soldater som nu drar ut i fält.

Gud bevare Konungen och Fädeneslandet!

Har vår Kyrka helt tappat konceptena?

I en Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet fäster två klerker, teologie doktorn och prästen Annika Borg samt prästen Johanna Andersson, uppmärksamheten på ett högst anmärkningsvärt och vederstyggligt förhållande. Detta förhållande synes bestå i att Sofia Församling i Stockholm låtit anställa en imam tillhörande den muselmanska trosinriktingen. Det må vara att respekt skall visas andra trosinriktningar och att även muselmanerna bekänner sig till Gud men i detta har Sofia Församling passerat en gräns som icke under några omständigheter kan accepteras.

Även om de två klerkerna, utifrån mitt förmenande, delvis grundar sin ståndpunkt på ett ytterst besynnerligt resonemang , som knappast går att söka stöd för i den Heliga Skrift, kring välsignandet av så kallat homosexuella och imamens förmodade motvilja i denna fråga, så finns det ett annat fundamentalt skäl, som övergår allt, och som icke är något annat än Evangeliet. Vår Kyrkas främsta uppgift är att sprida Evangeliet och verka i dess anda. Den sanna evangeliska läran, sådan som den i den oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt Uppsala mötes beslut av år 1593 antagen och förklarad är måste alltjämt vara grunden för vår Kyrka. Utifrån detta kan vår Kyrka icke under några som helst omständigheter anställa kleker från en annan trosinriktning.

Biskopen i Stockholm, Hennes Högvördighet Biskop Brunne, bör nu ofördröjligen föranstalta om en utredning hur detta kunnat ske och ställa de ansvariga till svars. Nämnde imam bör också ofördröjligen sägas upp från anställning. Om Hennes Högvördighet icke skyndsamt låter detta ske måste Hans Högvördighet Ärkebiskopen träda in och skrida till handling för att återställa Kyrkans förtroende.

Gud bevare vår kära Kyrka!

Monarkistisk restauration i Libyen?

Läget i Libyen synes nu bliva allt mer bekymmersamt i det att den blodsbesudlade tyrannen, den simple mördaren Gaddafi, gör allt som står i dess makt för att klamra sig fast vid sitt högst illegetima styre. Motståndet mot denne simple mördare tager nu steg mot mer organsisation och Svenska Dagbladet låter meddela att ett miltärråd bildats i syfte att samla motståndet mot den simple mördaren Gadaffi och hans illegetima anhang.

En av Libyens kämpande frihetshjältar bärande en bild på Konung Idris i staden Benghazi i den nu befriade delen av den simple mördaren Gadaffis tyrrani

Ett hopp för det förtryckta libyska folket är ett återinförande av Monarkin i syfte att återskapa den stabilitet och harmoni som detta arma land icke haft sedan den simple mördaren Gadaffi tog makten, medelst en högst illegitim statskupp år 1969, och avsatte landets legitime härskare Hans Majestät Konung Idris, Konung av Libyen. Såsom ovanstående bild visar bäres nu Konung Idris bild på gatorna i Libyens befriade städer. Konungadömet Libyens flagga är ock den flagga som nyttjas av de hjältemodiga frihetskämparna.

Hans Majestät Konung Idris, Konung av Libyen (1889-1983)

Legitim arvtagare till Konung Idris är dennes broders son son Hans Kunglig Höghet Prins Muhammad as-Senussi, Prins av Libyen. Prinsen hölls med sin fader, Hans Kunglig Höghet Kronprins Hasan as-Senussi, Kronprins av Libyen (1928-1992) och övriga familj i husarrest av den simple mördaren Gadaffi intill år 1989 då den Kungliga Familjen tilläts lämna tyrraniet för att gå i exil i Storbrittanien, där Prinsen allt sedan dess vistats.

Hans Kunglig Höghet Prins Muhammad as-Senussi, Prins av Libyen

Hans Kunglig Höghet har nu låtit meddela att den Kungliga Familjen ser sig som det libyska folket tjänare. Det synes också vara Hans Kunglig Höghets åsikt att den legitima författning, som rådde före den simple mördaren Gadaffi illegitima maktövertagande, bör återåterinföras och att det libysika folket här efter har sin fulla rätt att förändra denna med de medel som denna författning innehåller.

En restauration av Monarkin i Libyen torde vara ett synnerligen gott medel i arbetet med att återföra denna sen simple mördaren Gadaffi och hans tyrrani till en civiliserad stat.

Leve Kounungariket Libyen!

Staffången Lindberg nekas resningstillstånd

Svenska Dagbladet låter meddela att straffången Lindberg, vilken tidigare innehaft höga ämbeten inom polisväsendet, icke beviljas något resningstillstånd av Högsta Domstolen gällande de brott han dömts för.

Hela denna resningsanmälan synes något märklig då Svea Hovrätt fastslagit skuldfrågan och då de lagrum, som åberopats för utmätandet av domen, icke i detta fall kan anses så oklara att de motivera Högsta Domstolens prövning. Förvisso är det var och ens rätt att vädja till högsta rätt men nog bör straffången Lindberg, vilken med sin bakgrund torde vara väl förtrogen med vårt rättsväsen och dess grunder, insett det utsiktslösa i denna resningsansökan.

Fortsatta spekulationer om statsministermordet

Massmedia synes med oförminskad intensitet presentera olika "teorier" om det mord som för 25 år sedan begicks på rikets statsminister herr Palme. Här beredes på olika håll plats för så kallade "privatspanare" att få breda ut sig att presentera de mest häpnadsväckande teorier vilka i de flesta fall icke leder till annat än att sprida ett löjets skimmer över respektive teoris upphovsman.

Dessa så kallade "privatspanare", vilka understundom synes tillhöra den kategori av medborgare som ibland betecknas "rättshaverister", vilar sina teorier på lösan grund i det att de vare sig har tillgång till eller en överblick av det kompletta utredningsmaterialet. Att dessa privatpersoner, efter så lång tid, skulle kunna bidraga med en lösning till detta illdåd när icke polisens utredning, med dess stora resurser, kunnat gripa och lagföra den skyldige illgärningsmannen faller på sin egen orimlighet. I detta bör framhållas att polisens utredning nu hanteras av fackmän och icke, som dessvärre inledningsvis var fallet, av inkompetenta politrucker helt i avsaknad av både kunskap och erfarenhet avseende svåra brottsutredningar.

Noteras kan ock att fru Palme, född friherrinna Beck-Friis, i en intervju som refereras i Svenska Dagbladet säger sig ha identifierat illgärningsmannen. Fru Palme, född friherrinna Beck-Friis, synes dock icke vilja kommentera huruvida hon alltfort står fast vid nämnda identifikation.

Som bekant gäller nämnda identifikation en numera avliden herr Pettersson, vilken fälldes för detta missdåd i första instans, Stockholms Tingsrätt, men senare firades i högre instans, Svea Hovrätt, med hänvisning till bristfällig bevisning samt brister vid genomförandet av ovannämnda identifikation. Senare avslogs en av riksåklagaren till Hösta Domstolen inlämnad resningsansökan mot herr Pettersson.

Det vore nu högst olyckligt om en ny våg av spekulationer tager sin början i tolkningen av fru Palmes, född friherrinna Beck-Friis, utsagor i den aktuella intervjun. Så länge inget nytt framkommer kräver rättsäkerheten att herr Pettersson, om än avliden, betraktas såsom oskyldig enär det är den enda slutsats som rättsväsendet på laga grund kunnat komma fram till.

Om herr Palmes eftermäle

Såsom tidigare omförmälts på detta forum tilldrager sig det faktum, att det nu gått 25 år sedan rikets statsminister herr Palme brutalt mördades på öppen gata, ett intresse för herr Palme och hans gärning. Svenska Dagbladet ägnar idag såväl ledaren, författad av redaktör Arvidsson, som en omfattande artikel om herr Palme. Även skriftställaren herr Skyttes krönika berör i någon mån ämnet.

Det är i detta sammanhang viktigt att det brutala illgärningsdåd som så tragiskt gjorde slut på herr Palmes livsgärning icke får förhindra en saklig analys av herr Palmes nämnda gärning. Här under finnes några rader som utgör ett anspråkslöst försök att mycket kortfattat analysera herr Palmes gärning.

Inledningsvis må konstateras att herr Palme kom från en god familj och att han stammade från många hedervärda ätter. Herr Palme var av Vasastam och ättling i direkt nedstigande led till Konung Johan III och således då även till riksbyggaren Konung Gustaf I. Vidare finnes i herr Palmes stamträd många bemärkta ätter från vår historia såsom exempelvis ätterna Brahe, de la Gardie, Lejonhuvud och Stenbock.

Vidare må och konstateras att herr Palme genom sin farmoder, friherrinnan Born, hade nära band med vårt kära östra broderland Finland. Genom sin moder fru Elisbeth Palme f. von Knierem, själv född i Livland, var han vidare på mödernet av baltisk och tysk stam genom släkten von Knierem. I detta sammanhang förtjänar att nämnas herr Palmes faderbroder och namne, filosofie licensiaten Olof Palme, som år 1918 tillhörde initiativtagarna till den Svenska Brigaden som i vårt kära broderland bistod den legitima regeringen i inbördeskriget mot avskyvärda kommunistiska samhällsomstörtare.

Filosofie licensiaten Olof Palme (1884-1918)

Herr Palmes faderbroder gav sitt liv i kampen mot kommunismen i det att han stupade vid stormningen av Tammerfors den 3 april 1918. Såsom en heder åt denne stupade hjälte gavs herr Palme sitt förnamn efter denne faderbroder.

Efter denna inledning om herr Palmes bakgrund må vidare något sägas om hans egenskaper. Att herr Palme var en högst begåvad person torde vara omtvistligt i det att han hade ett skarpt och analytisk intellekt. Icke heller saknade han retorisk begåvning även om denna understudom antog föga hedrande och rent plumpa former. I några meningsutbyten, bl.a. mot förre statsministern herr Fälldin, tog sig detta rent oförskämda uttryck. Förenat med sitt intellekt och retoriska förmåga synes herr Palme även ha varit i besittning av en oförtröttlig arbetsförmåga.

Hur herr Palme, med den bakgrund han hade, kom att bekänna sig till den socialistiska läran är en gåta men icke desto mindre ett faktum.

Herr Palme kom att tillträda som statsminister då det socialdemokratiska partiet stod på höjdpunkten av sin makt. På alla områden höll portarna mot fördärvet på att öppnas, sekulariseringen påskyndades, skatterna gjordes konfiskatoriska, utbilningsväsendet utarmades och planer smiddes på att socialisera hela näringslivet. Inget av detta synes herr Palme på ett mer aktivt sätt sökt förhindra eller begränsa även om det nu framkommer att herr Palme haft en något kritisk inställning till näringslivets socialisering, genom de så kallade löntagarfonderna, vilket länder honom till heder.

Nu satte dock vårt folk stopp för denna socialistiska utveckling genom det historiska valet 1976 och efter detta synes socialdemokraterna, om än de under mången år efter suttit i regering, befunnit sig på defensiven.

En annan fråga som måste nämnas är införandet av den illa genomtänkta konstitution vi fick genom den grundlag som infördes år 1975. I denna övergavs principen om maktdelning för att bereda vägen för de 51's oinskränkta makt över de 49. Införandet av denna vår nuvarande grundlag föregicks av ett föga hedervärt ränkspel från det socialdemokratiska partiets sida. Även hedervärda borgerliga politiker, såsom chefredaktören och riksdagsmannen Hernelius, tubbades att ansluta sig till den djupt beklagansvärda Torekovkompromissen, under hot om republikens införande. Vidare såg socialdemokraterna till att denna fråga hanterades i en tid då Hans Majestät Konung Gustaf VI Adolf, med Guds nåde Sveriges Götes och Vendes Konung, Hertig av Skåne, var gammal och måhända något orkeslös. På detta faktum fäste Konung Gustaf Adolfs son Greve Carl Johan Bernadotte uppmärksamhet i en intervju föregående år.

Att herr Palme var bland tillskyndarna av denna vår illa genomtänkta konstitution torde icke råda något som helst tvivel om.

Om så slutligen något skall sägas om herr Palmes gärning på det utrikespolitiska området bli här bilden mycket delad. Tvivelsutan gjorde herr Palme insatser på detta område, bland annat såsom Förenta Nationernas medlare i kriget mellan Iran och Irak. På andra områden var dock herr Palmes utrikespoiltiska gärning rent klandervärd. En illustration av detta finnes i dagens artikel i Svenska Dagbladet där en bild visar herr Palme vinkandes färdandes i militärkortege tillsammans med den kommunistiske diktatorn och tyrannen herr Castro, en av den röde satans egna lakejer, på Kuba år 1975.

Att herr Palme lät sig lånas till detta högst förkastliga spektakel förefaller fullständigt obegripligt och solkar tvivelsutan eftermälet av hela hans utrikespolitiska gärning.

Avslutningsvis kan konstateras att herr Palme var en mångfacetterad person som satt sitt avtryck i vårt lands historia. Såsom sann och kompromisslös antisocialist är bara att beklaga att herr Palme icke, i sin bana, trädde i borgerlighetens tjänst med alla de förtjänster han var i besittning av.

Hertigen av Västergötland börjar sitt viktiga värv

Hans Kunglig Höghet Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland

Det synes nu som Hans Kunglig Höghet Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland, alltmer börjat sitt viktiga värv såsom gemål till vår högaktade Kronprinsessa, Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland.

Av den information som hovet låter meddela framgår att Hertigen den senaste tiden haft ett omfattande program. Av denna information framgår bland annat nedanstående.

Den 16 och 17 dennes besökte Hertigen London och Exportrådets representation i denna stad. Här lät sig Hertigen bland annat informeras om pågående exportsatsningar inom livsmedelsområdet.

Innevarande veckas gårdag, den 23 dennes, togs Hertigen emot av statsrådet och chefen för Socialdepartementet herr Hägglund och av statsrådet fru Larsson. Hertigen lät sig här informeras om departementets verksamhet och då i synnerhet om det arbete om bedrives i syfte att förbättra barn och ungas hälsa.

Slutligen har Hertigen idag besökt Telefonaktiebolaget LM Ericsson och lät sig där informeras om den moderna teknikens senaste landvinningar inom områden där nämnda företags teknik kunna användas till att på olika sätt förbättra vår miljö och omgivning. Besöket avslutade med att Telefonaktiebolaget LM Ericssons verkställande direktör, herr Vestberg, gav lunch för Hertigen.

I övrigt kan noteras att Deras Kungliga Högheter Hertiginnan och Hertigen av Västergötland i maj månad kommer att anträda en tredagars resa till Hertigens hemort Ockebo.

Åter må konstateras att Hennes Kunglig Höghet synes ha gjort ett synnerligen gott val av gemål.

Glädjande besked brittiska domstolen

Svenska Dagbladet låter meddela att en brittisk domstol i sitt utslag beslutat att den för synnerligen allvarliga brott misstänkte publicisten herr Assange skall utlämnas till Sverige. Detta synes vara ett högst rimligt beslut enär det pågår en förundersökning mot Assange och att denna för sitt slutförande kräver att herr Assange höres och under tiden hålles i häkte. Då såväl Storbrittannien som vårt eget Fädenesland i stort delar den västerländska rättsuppfattningen är nämnda beslut icke på något sätt förvånande utan i det närmaste självklart.

Rättsäkerheten har genom detta utslag segrat då icke den brittiska domstolen låtit sig påverkas av det spektakel som förekommer i massmedia och bakom vilket ljussygga krafter kan anas. Det är i denna sak uppenbart att ingen sammanblandning må ske mellan utredningen av ett synnerligen allvarligt brott och den publicistiska verksamhet som herr Assange ävenledes ägnar sig åt.

Det finnes nu ingen anledning att förmoda något annat än att en överprövning i högre instans kommer att leda till någon annan slutsats än den som underrätten kom fram till. Således torde herr Assange inom en relativt snar framtid, med fångtransport, kunna överföras till vårt land. För de brottsdrabbade är det viktigt att denna sak kan prövas på vederbörligt sätt och att herr Assange, om han befinnes skyldig, kan näpsas med laga dom.

Leve rättsäkerheten!

Stor skam att statsministermordet icke har lösts

Då det nu är 25 år sedan rikets statsminister herr Palme mördades på öppen gata i vår huvudstad uppmärksammas denna tragiska händelse ånyo på diverse sätt. Svenska Dagbladet refererar till det meningsutbyte som synes föras mellan professor Persson och förre chefen för rikskriminalen herr Lindström om diverse konspirationsteorier. Båda dessa, av billig sensationslystnad beslagna personer, borde veta bättre än att, på sätt som sker, hänge sig åt vilda spelkulationer. Det dystra sakförhållandet i detta ärende torde vara att sanningen ännu ligger djupt förborgad och att möjligheten att någonsin klarhet skall nås dessvärre icke torde vara stor.

Utredningen av detta mordfall bringades redan inledningsvis i oreda. Politiker och deras lakejer, vilka fullständigt saknade kriminalpolisiär kompetens, tog kontroll över ärendet. Den synnerligen viktiga period av en utredning som infaller direkt efter en brottslig gärnings genomförande förslösades bort av de, för att använda en analogi med den medicinask världen, "kvacksalvare" som sattes att leda arbetet. Hade utredningsarbetets ledning istället anförtrotts åt erfarna och hedervärda polistjänstemän är det icke någon vild gissning att en mördare de facto kunnat lagföras och näppsas med laga dom och därigenom förpassats till ett välförtjänt livslångt fängelsestraff.

Det hela är ett skådeexempel på vad som inträffar när politiska ränksmidare ger sig in på ett område där de sakna kompetens och legitimitet. Än mer gick det hela överstyr när den socialdemokratiske bokförläggaren herr Carlsson, med statstrådet Lejons benägna bistånd, begav sig in i egna irrfärder, något som fick till följd att statrådet nesligt fick lämna sin statrådstaburett och stå där med skammen.

Det är en stor skam och djupt tragiskt att detta statsministermord icke kunnat klaras upp och att därigenom den illgärningsman, som begick denna mot hela riket riktade brottsliga gärning, icke kunnat näpsas. Dock länder det hela till djupaste eftertanke om politikens begränsningar och vikten av sakkunskapens utnyttjande.

För undvikande av varje missförstånd skall slutligen deklareras att jag politiskt på intet sätt sympatiserade med herr Palme och hans djup socialistiska läror. Detta ha dock ingen som helst betydelse för min åsikt om handläggningen av detta brottsmål.

Socialdemokrater på farlig väg

Redaktör Linder tar i dagens ledare i Svenska Dagbladet upp den rapport som arbetats fram av det socialdemokratiska arbetarepartiet såsom en följd av partitets något mediokra resultat i föregående års val. Av denna rapport synes det som partiet står i begrepp att återinträda på den väg man befann sig för 30-talet år sedan, en väg som höll på att leda till Fädeneslandets fördärv med statsfinansernas ruinerande, konfiskation av hedervärda medborgares egendom (i form av 100%-iga skatter) och näringslivets socialisering.

Allvarligast i nämnda rapport är dock tankegångarna kring politikens roll. Den genomsyrande tanken i den rapport, som hart nog kan beskrivas som en socialistisk stridsskrift, synes vara att ställa allt under politikens kontroll. I förlängningen inskränker detta den enskildes möjligheter vilket åter kommer att leda till en känsla av vanmakt hos medborgarna i det att allt, smått och stort och på det ena eller andra sättet, kommer att styras av politiker. Vad det leder till är de 51's diktatur över de 49.

Redaktör Linder uttrycker härvid följande tänkvärda ord: "Men för den som sätter värde på maktdelning och mångfald finns förstås inget självklart i att politisering och demokratisering är en och samma sak. God demokrati är att staten står under medborgarnas kontroll och respekterar deras fri- och rättigheter, inte att man har största möjliga stat."

Medan socialdemokraterna nu synes vilja gå i en riktning där all makt av någon betydelse på alla områden lägges under politiken bör riktningen vara den motsatta. Först och viktigast i detta är att tydligt åtskilja lagstiftande och verkställande makt. I dag finnes här en sammanblandning som äventyrar rättsäkerheten.

Den lagstiftande makten, inkluderande beviljning av skatter, bör tillkomma Riksdagen.

Den verkställande makten, under lagarna, med oväld myndighetsutövning, fri från politiska ränkspel, bör ytterst ställas under Konungen.