tisdag 31 juli 2012

Det är Kyrkans plikt att stå upp för Ordet

Svenska Dagbladet låter meddela att propagandaevenemanget för ett homosexuellt levnadssätt, det så kallade Pride, idag inleds i Stockholm. Såsom synes ha blivit en "sedvana", får nämnda arrangemang oproportionerligt stor publicitet. Alla de lismande politiker, som leds av den politiska korrekthetens evengelium, spar här ingen möda att sjunga homosexualitetens lov.

För undvikande av missförstånd må här deklareras att varje människa är försedd med en fri vilja. Denna fria vilja är det var och ens ansvar att förvalta. Den som då väljer ett homosexuellt levnadssätt är här fri att göra sitt val. Det är här icke människans sak att dömma utan detta är en sak mellan vår Herre och vederbörande.

Med detta sagt måste det dock tydligt klargöras att den Heliga Skrift lär oss att ett homosexuellt levnadsätt icke är något gott levnadssätt. Tydligheten i den Heliga Skrift rörande detta spörsmål är mycket stor och kan icke ifrågasättas. Människan är skapad till man och kvinna och detta Skapelsens verk är inget som ankommer på människan att ifrågasätta. Att denna Skapelsens ordning har ett syfte är en självklarhet.

För den som ytterligare vill fördjupa sig i vad den Heliga Skrift lär oss i detta kan bland annat hänvisas till 3:e Mosebok 8:23, som uttryckligen säger: "Du skall icke ligga hos en man såsom man ligger hos en kvinna; det är en styggelse".

Även det Nya Testamentet har åtskilligt att lära oss. I Romarbrevet 1:26-27 lär oss exempelvis Paulus: "Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt;  sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön."

Det sorgesamma är att vår, av liberalteologer fördärvade, Kyrka icke förmår att lära ut Skriftens ord utan närmast, i vissa avseenden, föraktar detsamma. Istället för att följa Herrens Ord inger sig Kyrkan i aktiviteter där det som Skriften betecknar som en styggelse bejakas. För den som till äventyrs icke skulle vara medveten om hur illa det är ställt hänvisas till Kyrkans hemsida, där förra årets aktiviterer redovisas. Det hela är så skamligt och avskyvärt att ord saknas att beskriva.

Det är Kyrkans absoluta plikt och uppdrag att stå upp för och lära ut Skriftens Ord. I detta måste Kyrkan, såsom en tillskyndare av människokärlek, våga att varna människan för det homosexuella levnadssättet, det levnadssätt som Skriften betecknar som en styggelse.

Kungliga Huset på plats vid OS

Igår anlände Deras Kungliga Högheter Hertigen av Västergötland och Hertigen av Värmland till OS-staden London för att där på plats följa spelen och då i synnerhet våra landsmäns insatser. Nästa vecka väntas Deras Majestäter Konungen och Drottningen till London.


Hertigen av Västergötland och Hertigen av Värmland på läktaren

Intresset för idrotten har genom tiderna varit stort. Både Konungens fader, Hans Kunglig Höghet Prins Gustaf Adolf, Sveriges Arvsfurste, Hertigen av Västerbotten, samt Konungens farbrodern Hans Kunglig Höghet Prins Bertl, Sveriges Arvsfurste, Hertigen av Halland var ovittnat skickliga idrottsmän. Konungens fader var själv olympier och deltog vid olympiaden 1936 såsom ryttare. Prinesen var ock en god fäktare och erövrade som sådan tre svenska mästerskap. 

söndag 29 juli 2012

Rasism på frammarsch i Sydafrika

Oroande nyheter når oss från Sydafrika vilket bland annat framgår av en artikel i Svenska Dagbladet där den förre presidenten och tillika Nobelpristagaren herr de Klerk låter anföra:

"Försoningen från Mandelas och Mbekis dagar är över. Vita anklagas för allt från arbetslösheten, ojämlikheten till fattigdomen. ANC använder sin egen rasism för att skyla över sina misslyckanden."

Trots att det så kallade apartheidsystemet var en synnerligen avskyvärt ordning drar sig icke det styrande partiet ANC för att använda rasistiska metoder. Mellan 1994 och 1999 var Sydafrika, likt alla andra civiliserade stater, fritt från raslagar. Härefter gjordes en människas hudfärg åter till en legal parameter.

Sydafrika är ett av de länder där medborgarna i folkbokföringen registeras efter rastillhörighet. Detta för tankarna till mycket avskyvärda regimer som plågade sin befolkning under förra århundradet. I Sydafrika skiljs på "vita", "indier", "färgade" och "svarta", vilka på en rad områden skall kvoteras utifrån ras och icke utifrån sina individuella egenskaper. Detta system är högst avskyvärt och det är en gåta att icke alla våra annars så högljudda "utrikespolitiker", vilka icke brukar drar sig ifrån att agera "världssamvete", protesterar mot den utveckling som nu sker.

Situationen i Syfafrika är speciell i det att en betydande del av den vita befolkningsgruppen, boerna, bebott landet mycket länge och har sitt ursprung i en invandring som påbörjades redan under 1600-talet. Detta innebär att det finns mången vit sydafrikan som bott i landet i 10 till 12 generationer. För dessa är Sydafrika lika mycket ett hemland som de som ingår i den svarta befolkningsgruppen.

Att dela upp människor genom hudfärg och ras är detsamma som att trampa på människovärdet. I detta sammanhang finns all anledning att framhålla den Heliga Skrift med Genesis första kapitel och 27:e vers som entydigt lär oss följande:

"Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem."

Genom att människan är skapad till Guds avbild är det en styggelse och synd att dela in och ge henne rättigheter utifrån ras.

lördag 28 juli 2012

Den olympiska invigningen

Under aftonen igår förklarade Hennes Majestät Drottning Elisabeth II, med Guds Nåde, Drottning av Förenade Konungariket Storbrittanien och Nordirland, och av Hennes andra Riken och Territorier, Samväldets överhuvud, Trons Försvarare, de 33:e Olymiska Sommarspelen för öppnade. Denna historiska handling är ytterligare en av många minnesvärda händelser under Hennes Majestäts sextioåriga regeringsjubileumsår.


Hennes Majestät inträder i den olympiska arenan åtföljd av sin gemål Hertigen av Edinburgh och välkomnans av ordföranden i den Olympiska Kommittén Greve Rogge.

De Olymiska Spelen, med rötter i antikens Grekland, har en oerhörd betydelse då de genom idrotten som medel bringar förståelse mellan folken. Vid ett Olymiska Spel skapas en mötesplats för alla folk och folkslag, en mötesplats som saknar all motsvarighet. Här möts människor under tävlan som förs på ett ärligt och hederligt sätt. I detta sammanhang finns all anledning att påminna om följande ord i Greve Rogges tal:

"That honor is determined not by whether you win, but by how you compete. Character counts far more than medals."

Att märka är att Hennes Majestät under intåget såsom statöverhuvud icke enbart hälsade idrottsmän och idrottskvinnor från det Förenade Konungariket och Storbrittanien utan ock idrottare från hennes andra riken vilka utgöres av:
  • Antigua och Barbuda
  • Australien
  • Bahamas
  • Barbados
  • Belize
  • Grenada
  • Jamaica
  • Nya Zeeland
  • Kanada
  • Papua Nya Guinea
  • Sankt Kitts och Nevis
  • Sankt Lucia
  • Sankt Vincent och Grenadinerna
  • Salomonöarna
  • Tuvalu  
Ävenledes deltar i de Olympiska Spelen lag från några av de 14 territorier (British Overseas Territories) vilka lyder under det Förenade Konungariket Storbrittanien och Nordirland. Dessa är:
  • Bermuda
  • Brittiska Jungfruöarna
  • Caymanöarna
Dessförutan deltar Cooköarna, ett territiorium som lyder under Nya Zeeland. I allt är det således icke mindre än 20 deltagande lag i Olympiska Spelen vilka har Hennes Majestät såsom statsöverhuvud.

Vid den storartade och minnesvärda invigningscermonin, vilken ock innehöll uppskattade humoristiska inslag, deltog en stor del av det brittiska Konungahuset, på läktaren syntes bland andra Hans Kunglig Höghet Fursten av Wales med gemål Hennes Kunglig Höghet Hertiginnan av Cornwall, Deras Kungliga Högheter Hertigen och Hertiginnan av Cambridge, Hans Kungliga Höghet Prins Harry av Wales samt Hennes Kungliga Höghet Kungliga Prinsessan (Princess Royal) Anne. Ock flerfaldiga andra Furstehus var närvarande, dock icke vårt eget. I sistnämnda fall låter Hovet meddela att Deras Kungliga Högheter Hertiginnan och Hertigen av Västergötland samt Hans Kungliga Höghet Hertigen av Värmland väntas till London infallande måndag. Deras Majestäter Konungen och Drottningen kommer påföljande vecka att färdas till London för att närvara under spelens avslutande del.

fredag 27 juli 2012

Titeln Fursten av Wales

I en anmärkning till en artikel i detta Forum rörande den brittiske tronföljarens besök i hertigdömet Normandie framför herr Baltzersen en synnerligen viktig synpunkt vad gäller tronföljarens titel. I nämnda artikel används titeln Prinsen av Wales, vilken herr Baltzersen menar är felaktig och istället bör vara Fursten av Wales. Herr Baltzersen har givetvis fullständigt rätt, varför största tacksamhet framföres för detta påpekande.

Denna felaktighet, som icke detta Forum varit ensamt om att upprätthålla, kommer sig därutav att det engelska språket icke skiljer på begreppet Prins, i betydelsen medlem av ett fursterligt hus, och begreppet Furste, i betydelsen överhuvud för ett suveränt eller titulärt furstendöme. Det engelska språket, som i andra sammanhang är synnerligen ordrikt i förhållande till vårt eget, använder begreppet Prince får såväl Prins som Furste.

Då det icke är något tvivel om att den brittiske tronföljarens titel har sitt ursprung i Furstendömet Wales (Principality of Wales) vilket statsrättsligt ägde bestånd under tiden 1216 och 1536 kommer titeln Fursten av Wales i fortsättningen att användas på detta forum. Ävenledes har en ändring av den uppmärksammade artikeln genomförts.

Titulaturen inom det brittiska Konungahuset är icke alldeles trivial. Såsom berörts tidigare i detta Forum tillkommer, enligt Konung Georg V:s förordnande av år 1917,  rangen Kunglig Höghet samt Prins/Prinsessa endast barn och barnbarn till Monark samt tronföljarens äldste sonson. En genomgång av de fullständiga titlarna för de personer, som av egen rätt åtnjuter rangen Kunglig Höghet kan därför vara på sin plats.

Titlar för medlemmar av det brittiska Konungahuset

Drottningens gemål
His Royal Highness The Prince Philip, Duke of Edinburgh, Earl of Merioneth, Baron Greenwich, Royal Knight of the Most Noble Order of the Garter, Knight of the Most Ancient and Most Noble Order of the Thistle, Grand Master and First and Principal Knight Grand Cross of the Most Excellent Order of the British Empire, Member of the Order of Merit, Companion of the Order of Australia, Extra Companion of the Queen's Service Order, Royal Chief of the Order of Logohu, Canadian Forces Decoration, Lord of Her Majesty's Most Honourable Privy Council, Privy Councillor of the Queen's Privy Council for Canada, Personal Aide-de-Camp to Her Majesty, Lord High Admiral of the United Kingdom.

1. Tronföljaren tillika Drottningens förste son
"His Royal Highness The Prince Charles Philip Arthur George, Prince of Wales and Earl of Chester, Duke of Cornwall, Duke of Rothesay, Earl of Carrick, Baron of Renfrew, Lord of the Isles, Prince and Great Steward of Scotland, Royal Knight Companion of the Most Noble Order of the Garter, Royal Knight Companion of the Most Ancient and Most Noble Order of the Thistle, Knight Grand Cross of the Most Honourable Order of the Bath, Member of the Order of Merit, Knight of the Order of Australia, Companion of the Queen's Service Order, Member of Her Majesty's Most Honourable Privy Council, Aide-de-Camp to Her Majesty"

1.1. Tronföljarens förste son
His Royal Highness Prince William Arthur Philip Louis, Duke of Cambridge, Earl of Strathearn, Baron Carrickfergus, Royal Knight Companion of the Most Noble Order of the Garter, Knight of the Most Ancient and Most Noble Order of the Thistle

1.2. Tronföljarens andre son
His Royal Highness Prince Henry Charles Albert David of Wales

2. Drottningens andre son
His Royal Highness The Prince Andrew Albert Christian Edward, Duke of York, Earl of Inverness, Baron Killyleagh, Knight Companion of the Most Noble Order of the Garter, Knight Grand Cross of the Royal Victorian Order, Canadian Forces Decoration, Aide-de-Camp to Her Majesty

2.1 Drottningens andre sons första dotter
Her Royal Highness Princess Beatrice Elizabeth Mary of York.

2.2 Drottningens andre sons andra dotter
Her Royal Highness Princess Eugenie Victoria Helena of York

3. Drottningens tredje son
His Royal Highness The Prince Edward Antony Richard Louis, Earl of Wessex, Viscount Severn, Royal Knight Companion of the Most Noble Order of the Garter, Knight Grand Cross of the Royal Victorian Order, Aide-de-Camp to Her Majesty

3.1 Drottningens tredje sons första son
His Royal Highness Prince James of Wessex, Viscount Severn

Här må nämnas att titeln Viscount Severn är den som nyttjas. Detta efter särskilt önskemål från Greven och Grevinnan av Wessex att dess barn skall tituleras såsom en greves barn vilket i detta fall utgörs av faderns första bititel.

3.2 Drottningens tredje sons första dotter
Her Royal Highness Princess Louise of Wessex, The Lady Louise Windsor

Här må nämnas att titeln Viscount Severn är den som nyttjas. Detta efter särskilt önskemål från Greven och Grevinnan av Wessex att dess barn skall tituleras såsom en greves barn vilket för en dotter Lady.

4. Drottningens dotter
Her Royal Highness The Princess Royal

Här må nämnas att Prinsessans barn, enligt det Kungliga Brevet av år 1917, icke åtnjuter rangen Kunglig Höghet. Dock ingår de självklart i tronföljden.

5. Drottningens kusin
His Royal Highness Prince Richard Alexander Walter George, Duke of Gloucester, Earl of Ulster and Baron Culloden, Knight of the Most Noble Order of the Garter, Knight Grand Cross of the Royal Victorian Order, Grand Prior of the Order of St. John, Service Medal of the Order of St. John.

6. Drottningens kusin
His Royal Highness Prince Edward George Nicholas Paul Patrick, Duke of Kent, Earl of Saint Andrews and Baron Downpatrick, Royal Knight of the Most Noble Order of the Garter, Grand Master and Knight Grand Cross of the Most Distinguished Order of Saint Michael and Saint George, Knight Grand Cross of the Royal Victorian Order, Personal Aide-de-Camp to Her Majesty.

7. Drottningens kusin
His Royal Highness Prince Michael George Charles Franklin of Kent, Knight Grand Cross of the Royal Victorian Order, Knight of Justice of the Most Venerable Order of the Hospital of Saint John of Jerusalem

Här må nämnas att Prinsen, som har kunglig rang, icke ingår i tronföljden i det att han är gift med en katolik.

8. Drottningens kusin
Her Royal Highness Princess Alexandra Helen Elizabeth Olga Christabel, The Honourable Lady Ogilvy, Royal Lady of the Most Noble Order of the Garter, Dame Grand Cross of the Royal Victorian Order

Sammanfattning
Utifrån ovanstående genomgång kan följande förhållanden observeras.
  • Titeln Prins (Prince)/Prinsessa (Princess) nyttjas. Dock ingår icke av det Förenade Konungadömet Storbrittanien och Nordirland (vilket ingår i Drottningens titel) explicit i titeln. För barn till Monark är titeln The Prince respektive The Princess. Genom särskild förläning bär Drottningens dotter titeln Princess Royal. Sistnämnda titel kan över tiden endast bäras av en levande person.
  • Söner till Monark och tronföljare förlänas, enligt nu tillämpad sedvana, Hertigtitel vid giftermål. Denna Hertigtitel är ärftlig och används såsom huvudtitel istället för prinstiteln. Dessa förlänas vid samma tillfälle Grevetitel och Barontitel. Sedvanan här är att de tre titlarnas (Hertig, Greve, Baron) territoriella relation säkerställer att såväl England och Skottland samt Nordirland omfattas. Undantaget här är Greven av Wessex, som icke erhöll Hertigtitel vid giftermålet. Dock är det så förordnat att Greven, efter sin faders bortgång, kommer att ärva titeln Hertig av Edinburgh
  • Prinsar, vilka icke erhållit Hertigtitel, och Prinsessor tituleras efter faderns Furstendöme eller Hertigdöme. Således är Fursten av Wales andre son Prins av Wales medan Hertigen av Yorks döttrar är Prinsessor av York.  
Exkurs
I detta sammanhang må ock nämnas att titeln Prins av Storbrittanien och Irland ävenledes nyttjas inom Huset Hannover, vilket från ett strikt agnatiskt perspektiv är det brittiska Konungahusets seniora gren. Förvisso berövades tyska furstar och prinsar sina brittiska titlar genom den så kallade Depriviation Act av år 1917.  Depriviation Act av år 1917 är icke oåterkallerlig då de som är berättigade till titlarna äger rätt att begära att få dem åter. Någon sådan begäran har dock ännu icke gjorts.

Huvudmannen för Huset Hannover, Hertigen av Braunschweig, den 29 augusti 1931 att titeln Prins av Storbrittanien och Irland skulle bäras av honom och hans efterkommande, såsom sekundärtitel. Denna ordning äger alltfort bestånd inom Huset Hannover.


Prästman belagd med att ha tjänat kommunismens mörka krafter

Tidningen Expressen har bedrivit ett beundransvärt och viktigt arbete då man undersökt vilka som var de svenska quistlingar och landsförädare som genom spioneri och angivelser lämnade ut sina medmänniskor i den vederstyggliga kommunistiska östyska förtryckarregimens våld. Denna regims ondskefullaste företrädare i säkerhetstjänsten Stasi saknade helt skrupler. Det har nu ock fullkomligt bevisats att en svensk prästman, pastor Radler, värvades. Denne tjänade under många årBurträsks församling såsom kyrkoherde och själasörjare. Det hela är så till den grad upprörande att ord saknas att uttrycka det.

Saken blir icke bättre av att pastor Radler, trots att han torde ha varit på det klara med att ovedersägliga bevis skulle presenteras, halsdarrigt nekat till varje anklagelse. Detta pekar på såväl avsaknad av ånger som största feghet. Nu synes det dock som att pastor Radler insett att ett fortsatt förnekande är omöjligt. I ett elektroniskt brev till tidningen Dagens Nyheter låter pastor Radler meddela: "Jag ångrar djupt hela händelseförloppet och kommer att bearbeta min livshistoria under den närmaste tiden". Även om det är gott och väl att ångern äntligen infinner sig måste frågan ställas varför detta sker först nu. Det går icke att undgå att tänka i banor av "omvändelse under galgen".

Pastor Radler är alltjämt prästman med allt vad detta innebär. Domkapitlet i Luleå måste nu skyndsamt skrida till verket och oåterkallerligt ta ifrån pastor Radler rätten att förrätta prästämbetet. Vidare bör åklagare ofördröjligen föranstalta om en förundersökning för att utröna om pastor Radler kan ställas till svars för sina grova och svekfulla brott.

Vidare synes det vara så att pastor Radler är medlem av Kristdemokraterna, ett parti som han haft uppdrag för i såväl kyrkomöte som kommunfullmäktige. Möjligen har han alltfort något uppdrag i detta parti. För sitt partis heder måste partiordföranden, herr Hägglund, ofördröjligen påbörja en uteslutningsprocess, då fega vederstyggliga kommunistlakejer är det minsta nämnda parti behöver.

Vi vet att pastor Radler icke varit en ensam quistling och landsförädare. Det finns fler som tjänat den mest avskyvärda europeiska regimen under efterkrigstiden. För de arma människor som utlämnats i det kommunistiska förtryckets våld är det viktigt att fullständig klarhet bringas i dessa skamliga brott.  

tisdag 24 juli 2012

Försteministern gav lunch för Drottningen

Såsom en del av högtidighållandet av Hennes Majestät Drottning Elisabet II, med Guds Nåde, Drottning av Förenade Konungariket Storbrittanien och Nordirland, och av Hennes andra Riken och Territorier, Samväldets överhuvud, Trons Försvarare, sextio år på tronen gav idag den brittiske försteministern herr Cameron lunch för Hennes Majestät på försteministerresidenset No 10 Downing Street.  Deltagande på lunchen var ock tre av fyra nu levande tidigare försteministrar, nämligen herrarna Major, Blair samt Brown. Tidigare försteministern Baronessan Thatcher av Kesteven hade icke, förmodligen av hälsoskäl, tillfälle att närvara.

Hennes Majestät flankerad av försteministern herr Cameron, tidigare försteministern herr Major, tidigare försteministern herr Blair samt tidigare försteministern herr Brown.

Under sina sextio år på tronen har Hennes Majestät haft icke mindre än tolv försteministrar varav en, Baron Wilson of Rievaulx, tjänat i två olika perioder:
  • Herr Winston Churchill 1952-1955
  • Herr Anthony Eden 1955-1957, adlades 1961 till Greve av Avon
  • herr Harold Macmillan 1957-1963,adlades 1984 till Greve av Stockton och Viscreve Macmillan av Ovenden
  • Herr  Alec Douglas-Home 1963-1964, var 1951-1963 Greve av Home (14:e greven) men avsade sig denna titel till sin son för att bli valbar till Underhuset.
  • herr Harold Wilson 1964-1970 (även 1974-1976), adlades 1983 till Baron Wilson av Rievaulx
  • herr Edward Heahth 1970-1974, erhöll Herr-titel 1992 då han förlänades Strumpebandsorden
  • herr Harold Wilson 1964-1970 (även 1970-1974), adlades 1983 till Baron Wilson av Rievaulx
  • herr James Callaghan 1976-1979, adlades 1987 till Callaghan av Cardiff
  • fru Margaret Thatcher 1979-1990, adlades 1995 till Baronessan Thatcher av Kesteven
  • herr John Major 1990-1997, erhöll Herr-titel 2005 då han förlänades Strumpebandsorden
  • herr Tony Blair 1997-2007
  • herr Gordon Brown 2007-2010
  • herr David Cameron 2010-
Detta visar synnerligen tydligt Monarkins roll såsom ett viktigt medel för kontiniutet och stabilitet i ett samhälle. Monarken består medan försteministrarna skiftar. Hennes Majestäts förste försteminister Herr Winston Churchill tjänade den brittiska kronan redan under Drotting Victorias tid och var medlem av det brittiska kabinettet så tidigt som 1911. Det perspektiv detta ger är onekligen svindlande.

söndag 22 juli 2012

Minnesdag för de norska illdådens offer

Denna dag den 22 juli, ett år efter inträffandet, genomfördes flera minneshögtidligheter för att uppmärksamma offren för de fasansfulla illdåd som drabbade vårt västra broderland Norge. Hela det norska samhället visade vid detta högtidlighållande sin största respekt för offren och för dess anhöriga.

Dagen inleddes med en kransnedläggningscermoni vid det norska regeringskvarteren, de kvarter som skadades svårt av illgärningsmannens bomb . Vid kransnedläggningen deltog Hans Majestät Konung Harald, Konung av Norge, nedlade Konungahusets krans medan statsminister Stoltenberg nedlade regeringens krans. I samband med detta lät statsministern framhålla:

"Det är en dag för dem som miste livet i fjol och för att visa omsorg om dem som skadades och tusentals anhöriga. 22 juli handlar först och främst om att minnas alla de som drabbades."


Konung Harald och statsminister Stoltenberg vid kransnedläggningscermonin

Senare under dagen genomfördes två Minnesgudtjänster, den ena i Olso Domkyrka där Deras Majestäter Konung Harald och Drottning Sonja närvarade tillsammans med den norska statsledningen samt en vid Hole kyrka alldeles intill Utöja, platsen för illdåden.

I sin predikan i Oslo Domkyrka lät den norska kyrkans preses (att jämställa med ärkebiskop) biskop Helga Haugland Byfuglien bland annat förkunna:

"For et år siden kom mørket. Sommerdagen ble formørket av terrorangrepet, hatet kom, og frykten, gråten og fortvilelsen fikk rom mellom oss, Lyset skinner i mørket, og mørket har ikke overvunnet det. For gjennom den dypeste fortvilelsen og sorgen, midt i den tunge stillheten som la seg over by og bygd, ble det først hvisket fram, så sagt høyere, ord om kjærlighet, om samhold og om verdighet"


Från Minnesgudtjänsten i Oslo Domkyrka

I Minnesgudtjänsten vid Hole kyrka deltog Deras Kungliga Högheter Kronprins Håkan och Kronprinsessan Mette-Marit. Kronprinsessan hörde själv till de personligt drabbade av illdåden då en av hennes fränder tillhörde de mördade.


Deras Kungliga Högheter Kronprins Harald och Kronprinsessan Mette-Marit hälsar biskop Laila Riksaasen Dahl efter Minnesgudtjänsten vid Hole Kyrka.

Under aftonen kommer ock en minneskonsert att genomföras på Rådhusplatsen i Oslo.

Denna sorgens dag böjer vi med största respekt våra huvuden inför offren för de norska illdåden. Vi sänder våra tankar till alla de som miste sina nära och kära. Vi ber ock den Högste att vara med alla drabbade.


Vikten av att förstå historien

Redaktör Silberstein framför idag på Svenska Dagbladets ledarsida intressantat tankar, som stämmer till eftertanke. Även om rubriken, "Historien är en av vår tids förbrytare", är illa vald då den inbjuder till problematiseringen fel rikning, innehåller texten som sådan goda tankar.  Redaktör Silberstein konstaterar:

"Det är viktigt att lära om och lära av historien. Det vet alla. Mer sällan talar vi om vikten av att skapa distans till det som har varit."

Den som okritiskt förflyttar sig ett antal hundra eller till och med tusen år tillbaka i tiden för att där ta sin hela utgångspunkt där gör generalfelet att man icke förstår tidens gång och därigenom inte förstår att lära av de misstag som begåtts under samhällenas utveckling. Förvisso finns helt visst mycket att lära även från samhällen, som existerat långt tillbaka i tiden. Understundom var det höga kulturer med en kunskapsnivå som i vissa avseenden kan mätas med vår egen tid. Den stora utmaningen är att söka förstå tidens gång och här har mänskligheten gång på gång misslyckats.

Att ta sin utgångspunkt i historien är i grunden alls icke är fel. Dock måste den som gör detta nogsamt studera och analysera hur förutsättningar förändrats under tiden. Visst är att naturvetenskap och teknisk utveckling på flerfaldiga sätt fundamentalt gjort grundbetingelserna annorlunda. Än viktigare är att vi över tiden, trots ständiga motgångar, lyckats föra det vi kan kalla den västerländska civilisationen framåt. Denna civilisation beskriver vi ofta med städerna Jerusalem - Athen - Rom, där Jerusalem genom kristendomen står för människovärdet, där Athen står för folkstyret och där Rom står för rättstaten.

I grunden talar vi här om mycket gamla värderingar som format samhället under tusentalsår. Även om dessa värderingar är universella och beständiga i tiden har dess implementering varit synnerligen mödosam och kommer alltfort att vara så. Under förra århundradet tog samhällsutvecklingen, genom nationalsocialismens och kommunismens utopiska och fullständigt misslyckade samhällsbyggen, en helt felaktig väg som från ett historiskt perspektiv manar till mycken eftertanke..
För den som ser ett konservativt förhållningssätt såsom grunden för samhällsutvecklingen är förmågan att kritiskt granska och förstå historien av avgörande betydelse, ja det är näst intill konservatismens absoluta kärna. Det historien, genom dess praktiska utfall, visar vara bra och ändamålsenligt måste byggas vidare på medan det som visat sig dåligt och icke fungerande måste förkastas.

En konsekvens av detta är ock att vi ibland måste ta steg tillbaka för att åter finna en fast utgångspunkt . För den som givit sig ut i ett gungfly och kommit till en punkt där det icke längre finns några fasta tuvor att stiga på finns ingen annan utväg, om undergången i gungflyet skall undvikas, än att söka sig tillbaka för att åter få fast mark under fötterna och därifrån söka en bättre färdväg framåt.

I dagens samhälle finns det dessvärre ett antal stigar som hamnat vid vägs ände i gungflyet. På skyltarna som visar vägen ut mot dessa farliga stigar står det värderealtivism, kulturradikalism och liberalteologi.

lördag 21 juli 2012

Staten kan icke ersätta medmänskligheten

I en krönika i Svenska Dagbladet tar herr Gür upp ett synnerligen angeläget ämne då han diskuterar det han kallar statsindividualismen. Statindividualism definierar herr Gür enligt följande: "Alliansen mellan fria individer och en centralstat som garanterar dem oberoende och ekonomisk trygghet".

Utifrån detta konstaterar herr Gür konstaterar:

"Genom att individen står i ett direkt beroendeförhållande till staten, har statsindividualismen också frigjort enskilda människor från beroendet av familj, släkt, grannskap och det civila samhället."

Vad man i uppbyggnaden av det så kallade välfärdssamhället sökt göra, om det är medvetet eller icke kan man disputera om, är att instititutionalisera medmänskligheten, den medmänsklighet som ytterst och på ett synnerligen klart och upplysande sätt definieras av vår Frälsare i Matteus 7:12:

"Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna."

Även om vi förvisso behöver ett starkt samhälle och en stark stat, ett välfärdssamhälle, som kan träda in när människor lider nöd eller riskerar att lida nöd kan detta aldrig någonsin ersätta den personliga omsorgen mellan människor. Institutionaliseringen av medmänskligheten har fört med sig mycken otrygghet. Denna otrygghet vill icke välfärdssamhällets renläriga tillskyndare kännas vid utan det kastas bort. Ibland kommer från dessa tillskyndare de mest människoovärdiga utalanden. Ett exempel på detta är när den hjärtlösa människan fru Sommestad, ordförande i socialdemokratiska kvinnoförbundet, ondgjorde sig över döttrar som åtföljde sina åldrade mödrar när de behövde söka läkarvård.
 Herr Gür ger sin syn på avigsidorna enligt följande:

"Likväl har sådana avigsidor, tillsammans med höga skilsmässotal, ensamhet och rapporter om tilltagande nedsatt psykiskt välbefinnande, mest ansetts vara smolk i den glädjebägare som statsindividualismen tillhandahållit i form av individens frigörelse från vad som beskrivits som det förnedrande beroendet av ens medmänniskors omsorg."

När skall våra lismande politiker, vars främsta intresse synes vara att predika den politiska korrekthetens evangelium, våga se dessa avigsidor och åter ge civilsamhället den roll det måste ha i ett tryggt och harmoniskt samhälle. Att socialister, som är fast i tänkandet med stora "jämlika" generalistiska lösningar och där personlig medmänsklighet och omsorg närmast är ett problem, icke förmår se detta är en sak men man borde kunna begära att de politiker som kallar sig borgerliga bättre borde stå upp för medmänskligheten.