Under de gångna dagarna har Moderata Samlingspartiet hållit stämma. Detta parti var en gång vårt lands oomtvistade konservativa parti, som förstått att förändring måste ske med måttfullhet och försiktighet. Idag finns dessvärre icke den självklara förankringen till konservatismen kvar, partiet är idag ett allmänborgerligt parti, som likt Socialdemokratiska Arbetarpartiet, ägnar sin största möda åt att adressera den politiska mittfåran med de flyktiga så kallade marginalväljarna. Att sedan Regeringen, i en internationell orostid, gör ett mycket gott hantverk och att Statsministern, Utrikesministern och Finansministern är synnerligen kompetenta personer, ja sannolikt de mest lämpade personer på dessa ämbeten i mannaminne, är en annan sak. Den konservative saknar dock understundom den ideologiska förankringen.
Glädjande var därför Statsministern, i sitt inledande stämmotal, valde att ta sin utgångspunkt i historien och vikten av kontinuitet i samhällsutvecklingen. Rom byggdes icke på en dag och så icke heller Konungariket Sverige. Statsministern drog många paralleller och framhöll bland annat rikskanslern Oxenstiernas stora betydelse för rikets organisation och stabilitet.
Statsministern belyste ock den urspårning som skedde under 60-talet och 70-talet. I denna tid fanns ingen gräns för statsmaktens inblandning samtidigt som allt gjordes för att utplåna civilsamhället.
Det dåvarande regeringspartiet blandade allt mer samman statsmakt med egna intresseorganisationer. I sina mest avskyvärda implikationer innebar regeringspartiets makthegemoni att medborgare tvångsanslöts till detsamma. En skam så stor att ord saknas att beskriva.
Utbildningsväsendet urholkades genom införandet av den så kallade enhetsskolan där annat än kunskap sattes i centrum. Ifrågasättandet såsom självändamål gjordes till adelsmärke. Här har vi hela grunden till den sorgesamma situation som dagens skolväsen befinner sig i.
Samhällsmoral och etik upplöstes. Värdenihilism och värderelativism ersatte de grunder som hela vår civilisation bygger på och vilka brukar sammanfattas såsom Jerusalem - Rom - Aten. Jerusalem - där vi genom Kristendomen hämtar grunden för människovärdet, Rom - varifrån vi fått tanken om rättsstaten , och Aten - där folkstyrets grunder utvecklades. På samtliga dessa omistliga grunder spottade en vederstyggliga så kallade 68-vänstern, vilken blott icke enbart kom att verka i ett otal våldsbejakande och revolutionära sekter, namngivna med obskyra bokstavskombinationer, utan som ock kom att förpesta långt in i både socialdemokratiska och liberala partier.
Historiens betydelse och förståelsen av densamma kan icke överskattas. Förstår vi icke vår historia och kontinuiteten i den samma kommer vi att stå oss slätt inför framtidens utmaningar. Där det ofta går fel är när historiens analyseras och bedöms utifrån vår samtid. En sådan analys är föga meningsfull då riktig förståelse kräver att det historiska skeendet bedöms utifrån det den kontext som rådde under den aktuella tidsperioden.
Även om det icke finns särdeles mycket kvar av konservatismen som idémässig grund för Moderata Samlingspartiet skall Statsministern ändå vara en eloge värd för sitt tal där han pekar på historiens betydelse. Detta visar att en samhällsanalys grundad på konservatismen alltid är aktuell och synnerligen värdefull.
Glädjande var därför Statsministern, i sitt inledande stämmotal, valde att ta sin utgångspunkt i historien och vikten av kontinuitet i samhällsutvecklingen. Rom byggdes icke på en dag och så icke heller Konungariket Sverige. Statsministern drog många paralleller och framhöll bland annat rikskanslern Oxenstiernas stora betydelse för rikets organisation och stabilitet.
Statsministern belyste ock den urspårning som skedde under 60-talet och 70-talet. I denna tid fanns ingen gräns för statsmaktens inblandning samtidigt som allt gjordes för att utplåna civilsamhället.
Det dåvarande regeringspartiet blandade allt mer samman statsmakt med egna intresseorganisationer. I sina mest avskyvärda implikationer innebar regeringspartiets makthegemoni att medborgare tvångsanslöts till detsamma. En skam så stor att ord saknas att beskriva.
Utbildningsväsendet urholkades genom införandet av den så kallade enhetsskolan där annat än kunskap sattes i centrum. Ifrågasättandet såsom självändamål gjordes till adelsmärke. Här har vi hela grunden till den sorgesamma situation som dagens skolväsen befinner sig i.
Samhällsmoral och etik upplöstes. Värdenihilism och värderelativism ersatte de grunder som hela vår civilisation bygger på och vilka brukar sammanfattas såsom Jerusalem - Rom - Aten. Jerusalem - där vi genom Kristendomen hämtar grunden för människovärdet, Rom - varifrån vi fått tanken om rättsstaten , och Aten - där folkstyrets grunder utvecklades. På samtliga dessa omistliga grunder spottade en vederstyggliga så kallade 68-vänstern, vilken blott icke enbart kom att verka i ett otal våldsbejakande och revolutionära sekter, namngivna med obskyra bokstavskombinationer, utan som ock kom att förpesta långt in i både socialdemokratiska och liberala partier.
Historiens betydelse och förståelsen av densamma kan icke överskattas. Förstår vi icke vår historia och kontinuiteten i den samma kommer vi att stå oss slätt inför framtidens utmaningar. Där det ofta går fel är när historiens analyseras och bedöms utifrån vår samtid. En sådan analys är föga meningsfull då riktig förståelse kräver att det historiska skeendet bedöms utifrån det den kontext som rådde under den aktuella tidsperioden.
Även om det icke finns särdeles mycket kvar av konservatismen som idémässig grund för Moderata Samlingspartiet skall Statsministern ändå vara en eloge värd för sitt tal där han pekar på historiens betydelse. Detta visar att en samhällsanalys grundad på konservatismen alltid är aktuell och synnerligen värdefull.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar