Liberalteologiskt lismande

Redaktör Ludvigsson berör i dagens ledare i Svenska Dagbladet det pågående nomineringsarbetet rörande tillsättande av det viktiga Ärkebiskopsämbetet. Ärkebiskopen är den som skall leda vår Kyrka och det är då av största vikt att detta är en person som sätter Kristus och Evangeliet främst. Redaktör Ludvigsson skriver:

"Man behöver inte tro på helvetet, det räcker att svära sig till relativismen. Den är lika illa. Svenska kyrkan, vars så kallade ”usp” (unique selling proposition) får antas vara Jesus Kristus, ska snart välja sin högsta ledare och kandidatintervjuerna avlöser varandra. Huruvida de tror på himmel, helvete och Guds son är oklart, men de kan sannerligen konsten att relativisera.

Människor söker sig till kyrkan med existentiella frågor och med hopp om att det finns något som är större än vi. När hon inte har annat svar än motfrågan Vad tror du själv? blir hon irrelevant."

Dessvärre för är den bild redaktör Ludvigsson ger på många sätt med sanningen överstämmande. De liberalteologiska lismarnas iver att ta till sig varje nyck i tiden och rädslan för att på minsta sätt stöta sig med värderelativistiska och värdenihilistiska etablissemanget gör uppenbart att Kristus och Evangeliet icke sätts i första rummet, ja icke heller i det andra utan snarare i någon undanskymd kammare till vilken man av någon outgrundlig anledning icke gärna öppnar dörren.

Läran är och förblir fundamentet för en Kristen Kyrka. Det Frälsaren lär oss i Evangeliet är inget någon, som vill kalla sig Kristen, kan eller får dagtinga med. Utan en grund i Läran har Kyrkan inget att stå på och kommer att urarta till en ryggradslös förening i vars verksamhet få kommer att ha något intresse av att delta. Redaktör Ludvigsson uttrycker beskriver avsaknaden av ryggrad på följande högst relevanta sätt:

"Ett trossamfund som vänder trossatserna ryggen tappar snart sig själv. Utan en stark självkänsla och tydlig kärna måste den förhålla sig till omvärldens dagspolitiska villkor. Då är relativism, att allt kan besvaras med ett ”det beror på”, den naturliga följden."

Varningstecknen blir nu allt fler. En av ledamöterna i Kyrkans läronämnd, professorn och teologie doktorn Eva Hamberg, tillika innehavare av prästämbetet, har nu beslutat att lämna såväl läronämnd, prästämbete som Svenska Kyrkan. Till det liberalteologiska organet Kyrkans Tidning låter professor Hamberg framföra följande sanningsord:

"Det är anmärkningsvärt att inte tycka att de Apostoliska och Nicenska trosbekännelserna längre är viktiga. ... Jesus är i stort sett borta.  Kyrkan vill tala om allt möjligt annat, men inte om Honom längre. De är symptom på att Svenska kyrkan inte längre ser Jesus som kyrkans Herre."

Det är högst sorgesamt om än förståeligt att professor Hamberg väljer att utträda ur Kyrkan. Tecknaren av dessa rader har en i denna fråga annorlunda syn i det att det vore att kapitulera att utträda ur den Kyrka som varit grunden för våra förfäders andliga liv och uppbyggelse under en synnerligen lång tid. Det är icke rätt att de som står för Kristus och Evangeliet skall tvingas utträda det kan och får icke ske.

Istället är det de liberalteologiska lismarna, vilka uppenbart icke delar Kyrkans lära, måste köras på porten. Åter måste Kristus och Evangeliet sättas främst i vår Kyrka. För detta krävs en Ärkebiskop som förstår att stå emot alla tidens lärovidriga nycker.