Åter har vi kunnat konstatera hur vederstyggliga och avskyvärda kriminella element ägnat sig åt besinningslöst skjutande. Denna gång är det Tensta, norr om Stockholm, som drabbats. För någon månad sedan skedde sammalunda i stadsdelen Biskopsgården i Göteborg och ävenledes i rikets tredje stad, Malmö, har drabbats. Det hela är djupt oroande i det att de skyldiga mes största sannolikhet utgörs av organiserade kriminella sammanslutningar, som anser sig stå vid sidan av lagen och tror sig kunna ta sig för vad man önskar. Detta är ett hån mot rättstaten vilket icke kan accepteras utan måste mötas med största fasthet och kompromisslöshet.
I vårt land kunde denna synnerligen bekymmersamma utveckling konstateras hos så kallade "motorcykelgäng", som även genom sina egna benämningar "Helvetets Änglar" och "Banditerna" klart deklarerar sitt hån mot rättstaten. Sedermera har liknande beteenden dessvärre spritt sig till andra kriminella sammanslutningar, vilket den senaste tidens händelseutveckling, med största tydlighet, visar.
Den senaste händelsen visar ock att samhället icke insett allvarligheten i utvecklingen. Detta påvisas med största tydlighet av redaktör Gudmundsson i hans synnerligen angelägna ledare i dagens Svenska Dagblad. Redaktör Gudmundsson förtäljer:
"Vid skjutningen i söndags dröjde polisen 20 minuter innan den var på plats. Och ambulanserna fick order att vänta tills polisen hade säkrat området innan de kunde köra fram. De skjutna hade då redan tagit sig till sjukhus – i privatbilar."
Detta är högst häpnadsväckande. Polisen torde, genom sin underrättelseverksamhet och genom tidigare inträffade händelser, vara tämligen väl förtrogna med situationen. Detta borde föranleda Polisen att ha ständig närvaro i de områden där risk för nämnda typ av händelser finns. Det synes som Polisen i detta avseende varit högst försumliga, något som tarvar en grundlig utredning av det inträffade. Skulle det visa sig vara en resursfråga måste denna få sin lösning.
Att det är möjligt att näpsa detta slag av kriminalitet visar fallet med det så kallade "Södertäljenätverket". Här kunde, genom Polisens skickliga utredningsverksamhet, ett stort antal djupt avskyvärda kriminella element gripas och lagföras. Försöken från de kriminella att mixtra med rättvisan genom diverse juridiska manövrar ledde förvisso till en förnyad rättegång, som i en del fall mildrade domarna men huvudmannen näpstes ändock med ett välförtjänt livstidsstraff. Resultatet har icke låtit vänta på sig i det att en minskad kriminalitet i det aktuella området kunnat konstateras.
De kriminella sammanslutningars hån mot rättstaten måste tydlig avvisas. I detta är det synnerligen viktigt att lagen förmår att ge påföljder, som säkerställer att de kriminella elementen kan hållas inom fängelsets murar under lång tid. Dessa kriminella element har förverkat sin rätt att vistas bland sina medmänniskor. Hederliga medborgares omistliga rätt att kunna vistas på gator och torg utan risk att falla offer för kriminella elements förlupna kulor har i detta en oändligt mycket större vikt än riskfullt återanpassande av kriminella element innefattande dessas vistelse i frihet.
Praxis måste ändras så att frigivning efter två tredjedelar av strafftiden icke kan komma ifråga för brott, som begåtts av medlemmar i kriminella sammanslutningar.
Brottspåföljder för hot och utpressning, metoder som ofta används av ifrågavarande kriminella element, måste skärpas väsentligt. Den som på detta sätt får ett vittne att avstå från sin medborgerliga plikt måste näpsas synnerligen kraftfullt då detta är ett mycket allvarligt brott mot rättsatsen. En påföljd på 12 års fängelse i detta fall synes alls icke orimligt utan högst relevant.
De lagar, som förhindrar att militära förband nyttjas i situationer av det aktuella slaget bör ses över. Förmår icke Polisen att bringa trygghet åt medborgarna i ett bostadsområde måste den resurs som både de stående militära förbanden och de nationella skyddsstyrkorna utgör kunna nyttjas.
Rättstaten måste försvaras och då måste alla tillgängliga resurser nyttjas.
I vårt land kunde denna synnerligen bekymmersamma utveckling konstateras hos så kallade "motorcykelgäng", som även genom sina egna benämningar "Helvetets Änglar" och "Banditerna" klart deklarerar sitt hån mot rättstaten. Sedermera har liknande beteenden dessvärre spritt sig till andra kriminella sammanslutningar, vilket den senaste tidens händelseutveckling, med största tydlighet, visar.
Den senaste händelsen visar ock att samhället icke insett allvarligheten i utvecklingen. Detta påvisas med största tydlighet av redaktör Gudmundsson i hans synnerligen angelägna ledare i dagens Svenska Dagblad. Redaktör Gudmundsson förtäljer:
"Vid skjutningen i söndags dröjde polisen 20 minuter innan den var på plats. Och ambulanserna fick order att vänta tills polisen hade säkrat området innan de kunde köra fram. De skjutna hade då redan tagit sig till sjukhus – i privatbilar."
Detta är högst häpnadsväckande. Polisen torde, genom sin underrättelseverksamhet och genom tidigare inträffade händelser, vara tämligen väl förtrogna med situationen. Detta borde föranleda Polisen att ha ständig närvaro i de områden där risk för nämnda typ av händelser finns. Det synes som Polisen i detta avseende varit högst försumliga, något som tarvar en grundlig utredning av det inträffade. Skulle det visa sig vara en resursfråga måste denna få sin lösning.
Att det är möjligt att näpsa detta slag av kriminalitet visar fallet med det så kallade "Södertäljenätverket". Här kunde, genom Polisens skickliga utredningsverksamhet, ett stort antal djupt avskyvärda kriminella element gripas och lagföras. Försöken från de kriminella att mixtra med rättvisan genom diverse juridiska manövrar ledde förvisso till en förnyad rättegång, som i en del fall mildrade domarna men huvudmannen näpstes ändock med ett välförtjänt livstidsstraff. Resultatet har icke låtit vänta på sig i det att en minskad kriminalitet i det aktuella området kunnat konstateras.
De kriminella sammanslutningars hån mot rättstaten måste tydlig avvisas. I detta är det synnerligen viktigt att lagen förmår att ge påföljder, som säkerställer att de kriminella elementen kan hållas inom fängelsets murar under lång tid. Dessa kriminella element har förverkat sin rätt att vistas bland sina medmänniskor. Hederliga medborgares omistliga rätt att kunna vistas på gator och torg utan risk att falla offer för kriminella elements förlupna kulor har i detta en oändligt mycket större vikt än riskfullt återanpassande av kriminella element innefattande dessas vistelse i frihet.
Praxis måste ändras så att frigivning efter två tredjedelar av strafftiden icke kan komma ifråga för brott, som begåtts av medlemmar i kriminella sammanslutningar.
Brottspåföljder för hot och utpressning, metoder som ofta används av ifrågavarande kriminella element, måste skärpas väsentligt. Den som på detta sätt får ett vittne att avstå från sin medborgerliga plikt måste näpsas synnerligen kraftfullt då detta är ett mycket allvarligt brott mot rättsatsen. En påföljd på 12 års fängelse i detta fall synes alls icke orimligt utan högst relevant.
De lagar, som förhindrar att militära förband nyttjas i situationer av det aktuella slaget bör ses över. Förmår icke Polisen att bringa trygghet åt medborgarna i ett bostadsområde måste den resurs som både de stående militära förbanden och de nationella skyddsstyrkorna utgör kunna nyttjas.
Rättstaten måste försvaras och då måste alla tillgängliga resurser nyttjas.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar