Konungen har med anledning av det instundande lettiska statsbesöket låtit sig intervjuas av lettisk etermedia. Bland de frågor, som Konungen härvid fäster uppmärksamhet, finns problematiken rörande full förvärvsarbetande föräldrar och den inverkan detta har på barnens väl och ve. Konungen låter härvid uttala:
"De flesta vuxna människor, föräldrar, arbetar. Nu för tiden, med det nya samhället så arbetar båda föräldrarna och finns inte alltid där för att ta hand om sina barn. Det tror jag är en av farorna inför framtiden".
För varje sunt tänkande människa, som hyser respekt för det uppväxande släktet, är det i sanning mycket lätt att instämma i dessa Kungsord. Hade fler tagit denna problematik på större allvar torde den otrygghet, som dessvärre alltför mycket kännetecknar vår tid, med stor sannolikhet varit mindre.
En som dock icke uppskattar dessa Kungsord är den rabiata ordföranden i det ultrafeministiska, och därigenom högst kvinnofientliga, partiet Feministisk Initiativ, Schyman. Schyman är en person vars hela gärning kännetecknas av största inskränkthet. Att söka enkla, ja intill imbecillitet gränsande, förklaringar till hart när varje samhällsproblem har varit Schymans adelsmärke. Sin bana började Schyman i en vederstygglig, avskyvärd och omänsklig organisation på yttersta vänsterkanten, det kommunistiska och Marxist-Leninistiska-Kampförbundet. I detta skeende sökte Schyman sin intellektuella näring från endimensionell och verklighetsfrämmande marxism och våldsbejakande lögnaktig leninism.
Omsider, år 1977, blev Schyman medlem i Vänsterpartiet Kommunisterna, ett parti som intill kommunismens störtande i Östeuropa och dåvarande Sovjetunionen, icke lät minsta tillfälla gå förbi att på allehanda sätt hylla och applådera de repressiva och människofientlig kommunistiska förtyckarregimerna, som inte sparade någon möda i plågandet av sina folk. Från år 1981 var Schyman medlem av partistyrelsen varför hon personligen bär ett mycket stort ansvar för hyllandet av det ondskans imperium Sovjetunionen och dess vasallstater.
Då sovjetkommunismen förpassades till historiens stinkande skräphög tvingades Vänsterpartiet Kommunisterna, bokstavligen under galgen, att något omvärdera sin ställning. Dock icke så att den grundläggande ideologin väsentligen förändrades. Ännu i denna dag är det mycket lätt att i det före detta kommunistpartiets (nu benämnt Vänsterpartiet) programskrivningar spåra det Kommunistiska Manifestet. Schyman kom sedan under en tioårsperiod att leda det före detta kommunistpartiet.
Såsmåningom synes Schyman ha tappat tron på kommunismen vilket slutligen gjorde att hon lämnade det före detta kommunistpartiet. Nu skall vi dock icke tro att detta, i och för sig högst hedervärda uppvaknande, föranleddes av att Schyman fått en mer mogen och nyanserad bild till verklighetens mosaik. Nej alls icke! Istället anammar Schyman en annan endimensionell, och till imbecillitet gränsande, ideologi - ultrafeminismen. Ultrafeminismens stora dumhet, består på samma sätt som marxismens urbota inskränkthet, i att alla förklaringar söks i en enda orsak. För ultrafeminismen står all världens förklaringar att finna i kön medan marxismens alla orsakssamband kan härledas till klass.
Schyman kritiserar nu Konungen samtidigt som hon hånar och bespottar de mödrar, som trots vår tids nycker, sätter barnets trygghet främst i det att hon, i sin i det närmaste oändliga inskränkthet, förklarar:
"Signalen blir att ”det var bättre förr” och det är ju lätt att tro att detta ”förr” var just när mamma var hemma och pappa jobbade."
Detta uttalande är så skamligt och så nedvärderande, mot hemmavarande mödrar, att Schyman, om hon var i besittning av minsta anständighet, borde framföra sin uppriktiga ursäkt. Dessvärre är detta ingenting vi kan förvänta oss. Istället avslöjar Schyman ultrafeminismens innersta kärna, som icke är annat än största fientlighet mot såväl kvinnor som barn.
För ultrafeminismen är den största prioriteten att så snart som möjligt rycka spädbarnet från moderns bröst. Alla minns vi herr Ohlys uttalande i en debatt inför förra valet, där han såsom lösning på problematiken förordade användningen av så kallade bröstmjölkspumpar. Denna herr Ohlys utlåtelse torde ha få motstycken när det gäller politisk dumhet och idioti.
Största heder åt de mödrar som sätter barnets trygghet främst!
"De flesta vuxna människor, föräldrar, arbetar. Nu för tiden, med det nya samhället så arbetar båda föräldrarna och finns inte alltid där för att ta hand om sina barn. Det tror jag är en av farorna inför framtiden".
För varje sunt tänkande människa, som hyser respekt för det uppväxande släktet, är det i sanning mycket lätt att instämma i dessa Kungsord. Hade fler tagit denna problematik på större allvar torde den otrygghet, som dessvärre alltför mycket kännetecknar vår tid, med stor sannolikhet varit mindre.
En som dock icke uppskattar dessa Kungsord är den rabiata ordföranden i det ultrafeministiska, och därigenom högst kvinnofientliga, partiet Feministisk Initiativ, Schyman. Schyman är en person vars hela gärning kännetecknas av största inskränkthet. Att söka enkla, ja intill imbecillitet gränsande, förklaringar till hart när varje samhällsproblem har varit Schymans adelsmärke. Sin bana började Schyman i en vederstygglig, avskyvärd och omänsklig organisation på yttersta vänsterkanten, det kommunistiska och Marxist-Leninistiska-Kampförbundet. I detta skeende sökte Schyman sin intellektuella näring från endimensionell och verklighetsfrämmande marxism och våldsbejakande lögnaktig leninism.
Omsider, år 1977, blev Schyman medlem i Vänsterpartiet Kommunisterna, ett parti som intill kommunismens störtande i Östeuropa och dåvarande Sovjetunionen, icke lät minsta tillfälla gå förbi att på allehanda sätt hylla och applådera de repressiva och människofientlig kommunistiska förtyckarregimerna, som inte sparade någon möda i plågandet av sina folk. Från år 1981 var Schyman medlem av partistyrelsen varför hon personligen bär ett mycket stort ansvar för hyllandet av det ondskans imperium Sovjetunionen och dess vasallstater.
Då sovjetkommunismen förpassades till historiens stinkande skräphög tvingades Vänsterpartiet Kommunisterna, bokstavligen under galgen, att något omvärdera sin ställning. Dock icke så att den grundläggande ideologin väsentligen förändrades. Ännu i denna dag är det mycket lätt att i det före detta kommunistpartiets (nu benämnt Vänsterpartiet) programskrivningar spåra det Kommunistiska Manifestet. Schyman kom sedan under en tioårsperiod att leda det före detta kommunistpartiet.
Såsmåningom synes Schyman ha tappat tron på kommunismen vilket slutligen gjorde att hon lämnade det före detta kommunistpartiet. Nu skall vi dock icke tro att detta, i och för sig högst hedervärda uppvaknande, föranleddes av att Schyman fått en mer mogen och nyanserad bild till verklighetens mosaik. Nej alls icke! Istället anammar Schyman en annan endimensionell, och till imbecillitet gränsande, ideologi - ultrafeminismen. Ultrafeminismens stora dumhet, består på samma sätt som marxismens urbota inskränkthet, i att alla förklaringar söks i en enda orsak. För ultrafeminismen står all världens förklaringar att finna i kön medan marxismens alla orsakssamband kan härledas till klass.
Schyman kritiserar nu Konungen samtidigt som hon hånar och bespottar de mödrar, som trots vår tids nycker, sätter barnets trygghet främst i det att hon, i sin i det närmaste oändliga inskränkthet, förklarar:
"Signalen blir att ”det var bättre förr” och det är ju lätt att tro att detta ”förr” var just när mamma var hemma och pappa jobbade."
Detta uttalande är så skamligt och så nedvärderande, mot hemmavarande mödrar, att Schyman, om hon var i besittning av minsta anständighet, borde framföra sin uppriktiga ursäkt. Dessvärre är detta ingenting vi kan förvänta oss. Istället avslöjar Schyman ultrafeminismens innersta kärna, som icke är annat än största fientlighet mot såväl kvinnor som barn.
För ultrafeminismen är den största prioriteten att så snart som möjligt rycka spädbarnet från moderns bröst. Alla minns vi herr Ohlys uttalande i en debatt inför förra valet, där han såsom lösning på problematiken förordade användningen av så kallade bröstmjölkspumpar. Denna herr Ohlys utlåtelse torde ha få motstycken när det gäller politisk dumhet och idioti.
Största heder åt de mödrar som sätter barnets trygghet främst!
Inlägg
Schyman vill antagligen att barnen tas om hand av staten redan vid födseln för att indoktrineras i marxism och feminism. Allt som påminner om familj ska raderas ut för att undvika "patriakala strukturer". Lyckligtvis har svenskarna genomskådat hennes parti som inte ens når över en procent.
SvaraRaderaFr