Riksmarskalken har låtit kungöra att Konungen givit sitt gillande till att Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleines, Sveriges Prinsessa, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, nedkomst sker i Förenta Staterna.
Från ett konstitutionellt perspektiv saknar detta betydelse då det på intet sätt strider mot det som stipuleras i Successionsordingen. Tillämpliga paragrafer i nämnda Författning säger:
§ 1. Successionsrätt till Sveriges tron tillkommer manliga och kvinnliga efterkommande till kronprins Johan Baptist Julii, sedermera Konung Karl XIV Johans, avkomling i rätt nedstigande led, Konung Carl XVI Gustaf. Äldre syskon och äldre syskons efterkommande ha därvid företräde framför yngre syskon och yngre syskons efterkommande. Lag (1979:935).
§ 4. Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten. Lag (1979:935).
§ 5. Prins och prinsessa av det kungl. huset må ej gifta sig, med mindre regeringen på hemställan av Konungen därtill lämnat samtycke. Sker det ändock, have han eller hon förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande.
Av första paragrafen följer att det väntade barnet har arvsrätt till tronen enär femte paragrafen är uppfylld.
Vad avser den fjärde paragrafen återstår att följa huruvida det väntade barnet kommer att antaga sin höga Moders lära, den rena läran enligt den oförändrade Augustinska bekännelsen, eller om barnet kommer att antaga sin faders lära, den papistiska läran. Mycket skulle det förvåna om barnet icke kommer att fostras i den rena läran enligt den oförändrade Augustinska bekännelsen.
Den andra delen i fjärde paragrafen, huruvida barnet kommer att uppfödas inom riket, är ock av stor betydelse att följa. Här kan förmodas, utifrån antydanden de uttalanden som Hertiginnan tidigare gjort, att man kommer att ha sin hemvist såväl inom riket som i Förenta Staterna. Det skall i detta sammanhang ock tydligt nämnas att Hertiginnan, i samband med det av Konungen och Regeringen gillade äktenskapet med herr O'Neill, KMO, kvarstannade såsom medlem i det Kungliga Huset. I de överväganden som föregått detta torde frågan om framtida barn ha beaktats.
I sistnämnda avseende kommer det ytterst att bli frågan om en konstitutionell tolkning för att utröna huruvida barnets arvsrätt kommer att bestå eller icke.
Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleines, Sveriges Prinsessa, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland
(copyright kungahuset.se)
Från ett konstitutionellt perspektiv saknar detta betydelse då det på intet sätt strider mot det som stipuleras i Successionsordingen. Tillämpliga paragrafer i nämnda Författning säger:
§ 1. Successionsrätt till Sveriges tron tillkommer manliga och kvinnliga efterkommande till kronprins Johan Baptist Julii, sedermera Konung Karl XIV Johans, avkomling i rätt nedstigande led, Konung Carl XVI Gustaf. Äldre syskon och äldre syskons efterkommande ha därvid företräde framför yngre syskon och yngre syskons efterkommande. Lag (1979:935).
§ 4. Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten. Lag (1979:935).
§ 5. Prins och prinsessa av det kungl. huset må ej gifta sig, med mindre regeringen på hemställan av Konungen därtill lämnat samtycke. Sker det ändock, have han eller hon förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande.
Av första paragrafen följer att det väntade barnet har arvsrätt till tronen enär femte paragrafen är uppfylld.
Vad avser den fjärde paragrafen återstår att följa huruvida det väntade barnet kommer att antaga sin höga Moders lära, den rena läran enligt den oförändrade Augustinska bekännelsen, eller om barnet kommer att antaga sin faders lära, den papistiska läran. Mycket skulle det förvåna om barnet icke kommer att fostras i den rena läran enligt den oförändrade Augustinska bekännelsen.
Den andra delen i fjärde paragrafen, huruvida barnet kommer att uppfödas inom riket, är ock av stor betydelse att följa. Här kan förmodas, utifrån antydanden de uttalanden som Hertiginnan tidigare gjort, att man kommer att ha sin hemvist såväl inom riket som i Förenta Staterna. Det skall i detta sammanhang ock tydligt nämnas att Hertiginnan, i samband med det av Konungen och Regeringen gillade äktenskapet med herr O'Neill, KMO, kvarstannade såsom medlem i det Kungliga Huset. I de överväganden som föregått detta torde frågan om framtida barn ha beaktats.
I sistnämnda avseende kommer det ytterst att bli frågan om en konstitutionell tolkning för att utröna huruvida barnets arvsrätt kommer att bestå eller icke.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar