lördag 11 januari 2014

Ränderna går icke ur

Denna helg genomför det före detta kommunistpartiet sin kongress. Det som är påfallande vid tillfällen som detta är att det före detta kommunistpartiet alltid uppvisar en stolthet inför sin historia, en historia som är så solkig och avskyvärd att ord saknas att beskriva.

Denna gång noteras exempelvis hur riksdagsledamoten herr Holm deklarerar:

"Vi är en snart hundra år gammal folkrörelse med ambitioner på att omdana hela samhället”

Nämnda hundra år av historia innehåller långa perioder av total underkastning inför den människofientliga och djup avskyvärda kommunistiska implementationen Sovjetunionen. Folk- och barnamördaren Lenin har hyllats även långt efter det att frihetens klockor klämtade i Östeuropa år 1989 och i Ryssland år 1991.

Historiens värste massmördare och tyrann, den blodsbesudlade och grymme diktatorn Stalin. När mänskligheten slutligen befriades från denne kommunistiske plågoande sjöngs öronbedövande lovsånger av vårt svenska kommunistparti, bland annat av den ännu högt aktade och till skyarna höjde partipatriarken, herr Hermansson, lät uttala:

"Stalin är en av hela den mänskliga historiens största personligheter. Marxismen, den lära som Stalin behärskade med sådant mästerskap och som han vidareutvecklade till ett nytt och högre plan, förnekar ingalunda de stora personligheternas roll för historiens utveckling. Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän. "

Den förre partiordföranden, den hårdföre kommunisten, herr Ohly, höll heller icke han tand för tunga när det gällde att berömma och lovorda förtrycket av människovärdet och den hårdföra repressionen i Östeuropas kommunistiska implementationer. År 1983 uttalade herr Ohly följande:

"Det kan vara så att inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna är den enda möjligheten för arbetarklassen att slå vakt om den största demokratiska reformen vi känner till - avskaffandet av utsugningen och kapitalismen. "

Så talar endast den som föraktar folkstyre och människovärde.

Hur det före detta kommunistpartiet tror sig kunna vara ett anständigt parti när man hela tiden refererar till sin avskyvärda solkiga historia är en gåta. Slutsatsen är att de kommunistiska ränderna alltfort sitter fast och att man på intet sätt förmår att ta avstånd från sin egen historia. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar