Icke en dag för tidig har statsrådet Ask, chef för Justitiedepartementet, låtit föranstalta om en skräpning av straffskalan för mord. Statsrådet förklarar:
"Mord är det allvarligaste brott man kan begå. Det är inte ovanligt att det finns inslag som gör att det blir särskilt allvarligt, och där man förstår att lidandet har varit förfärligt på många olika sätt. Det måste tas i beaktande, och då handlar det om att det ska dömas ut livstid."
Straffskärpningen avses vinna laga kraft från den första juli innevarande år.
Uppenbart är icke kriminalliberalerna nöjda. Flera mer eller mindre välbetänkta invändningar finns bland inkomna remissvar. Dumheten saknar gräns i ett remissvar där kriminalvården menar att ett icke tidsbestämt straff försvårar planeringen av frigivningen. Vad har detta med saken att skaffa? Statsrådet besvarar nämnda invändning på följande sätt:
"Det får väl vara ett planeringsproblem då, men om man tar livet av en annan människa har man inte automatiskt rätt att väldigt snabbt vara ute i frihet igen. Så enkelt måste det vara."
Väl talat! Detta uttalande gör att jag mycket väl kan tänka mig att lägga rösten på statsrådet i höstens val.
De allra viktigaste fundamenten, när det gäller grova brottslingar, är dels att laglydiga medborgare skall skyddas ifrån återfallsbrott och dels en respekt för brottsoffren. Anhöriga, som fått sina nära och kära brutalt mördade av grova brottslingar skall icke behöva riskera att någonsin behöva möte mördaren på öppen gata. I jämförelse med skydds- och brottsofferperspektivet väger den brottsliges återanpassning lätt. Den som med berått mord och utan skrupler tar sin medmänniska av daga har förverkat sin rätt att någonsin mer njuta frihetens sötma.
Ett parti som vare sig förstår skydds- eller brottsofferperspektivet är det före detta kommunist partiet, Vänsterpartiet, som istället vill avskaffa livstidsstraffet. Detta är föga förvånande då nämnda parti har mycket svårt att acceptera att det finns ett personligt ansvar. Allt skylls på diverse strukturer i samhället. Genom sin ståndpunkt spottar det före detta kommunistpartiet brottsoffren i ansiktet.
"Mord är det allvarligaste brott man kan begå. Det är inte ovanligt att det finns inslag som gör att det blir särskilt allvarligt, och där man förstår att lidandet har varit förfärligt på många olika sätt. Det måste tas i beaktande, och då handlar det om att det ska dömas ut livstid."
Straffskärpningen avses vinna laga kraft från den första juli innevarande år.
Uppenbart är icke kriminalliberalerna nöjda. Flera mer eller mindre välbetänkta invändningar finns bland inkomna remissvar. Dumheten saknar gräns i ett remissvar där kriminalvården menar att ett icke tidsbestämt straff försvårar planeringen av frigivningen. Vad har detta med saken att skaffa? Statsrådet besvarar nämnda invändning på följande sätt:
"Det får väl vara ett planeringsproblem då, men om man tar livet av en annan människa har man inte automatiskt rätt att väldigt snabbt vara ute i frihet igen. Så enkelt måste det vara."
Väl talat! Detta uttalande gör att jag mycket väl kan tänka mig att lägga rösten på statsrådet i höstens val.
De allra viktigaste fundamenten, när det gäller grova brottslingar, är dels att laglydiga medborgare skall skyddas ifrån återfallsbrott och dels en respekt för brottsoffren. Anhöriga, som fått sina nära och kära brutalt mördade av grova brottslingar skall icke behöva riskera att någonsin behöva möte mördaren på öppen gata. I jämförelse med skydds- och brottsofferperspektivet väger den brottsliges återanpassning lätt. Den som med berått mord och utan skrupler tar sin medmänniska av daga har förverkat sin rätt att någonsin mer njuta frihetens sötma.
Ett parti som vare sig förstår skydds- eller brottsofferperspektivet är det före detta kommunist partiet, Vänsterpartiet, som istället vill avskaffa livstidsstraffet. Detta är föga förvånande då nämnda parti har mycket svårt att acceptera att det finns ett personligt ansvar. Allt skylls på diverse strukturer i samhället. Genom sin ståndpunkt spottar det före detta kommunistpartiet brottsoffren i ansiktet.
Inlägg
Statsrådet Ask har haft nästan 8 år på sig, att åstadkomma en uppstramning av det kollapsande rättsväsendet - och åstadkommit platt intet!
SvaraRaderaDet finns verkligen inga rättspolitiska skäl att rösta på det före detta Högerpartiet. Särskilt om man värdesätter gammaldags lag och ordning.