De pågående så kallade Prideaktiviterena i Stockholm gör att våra tidningar nu fylls av diverse frågor relataterade till de som förfäktar den livsstil som nämnda aktiviteter propagerar för. Idag kan vi i Svenska Dagbladet läsa hur man förfasar sig över att så kallat homosexuella par ofta icke kommer i fråga när det gäller adoption.
Låt vara att homosexuell livsstil är en samvetsfråga och en ensak för den berörde. Dock, någon ensak blir det icke när en tredje person, ett oskyldigt barn utan möjlighet att påverka, tas in i sammanhanget.
Att varje barn har rätt till en moder och en fader måste vara en orubblig princip för varje samhälle. Detta är en av naturen given ordning som det icke ankommer på oss människor att förändra. Konsekvensen är att samhället i lag måste förbjuda adoptioner till homosexuella par.
Att tillåta adoption till homosexuella par är ock en stor oförrätt mot barnets biologiska föräldrar vars högsta önskan kanske är att barnet både skall få en moder och en fader. Av denna anledning finns det länder som vägrar att tillåta att adoptioner till homosexuella par, vilket synes vara en mycket god och genomtänkt ordning.
De som väljer en homosexuell livstil måste ock ta konsekvensen av detta, en konsekvens som bland annat innebär att man icke kan förvänta sig att få adoptera barn.
Inlägg
PATRIK ENGELLAU Äktenskapsfrågan
-
Rubriken är namnet på en dikt av Gustaf Fröding som handlar om kärleken och
drömmarna men också om […]
11 timmar sedan
Homosexuell livsstil?
SvaraRaderaUrsäkta mig, men något sådant finns inte. Lika lite som det finns en heterosexuell livsstil.
Livsstil skapas inte beroende på vem man älskar.
Barn har rätt till en trygg uppväxt med kärlek och möjlighet till positiv utveckling.
Det finns ingenting som visar att ett heterosexuellt föräldrapar kan ge det i högre grad än ett homosexuellt.
Och hur ska vi göra med barn till ensamstående föräldrar? Ska de tas ifrån fadern/modern och placeras i ett hem med två föräldrar?
Låt mig först åter säga, för att undvika varje missuppfattaning, att jag anser att homosexualitet är en samvetsfråga och vars och ens ensak varför jag icke dömmer någon.
SvaraRaderaVad som är livstil eller icke är en definitionsfråga. För mig ser jag det dock såsom en gansak utmärkande skillnad om en parrelation är mellan man och kvinna, vilket i hela vår värld är det i allt dominerande, eller om parrelationen är samkönad. Det är i detta sammanhang jag använder begreppet livsstil.
Dock, livstil är icke huvudfrågan i min reflektion. Min huvudinvändning rör tredje person, i denna diskussion adopterade barn, som helt oförskyllt och högst medvetet kommer att uppfostras utan både fader och moder.
Såsom torde vara herr Rudberg bekant krävs det en kvinna och en man för att ett barn skall komma till, detta är naturens ordning. Om vi skall gå in rent biologiskt på detta kommer en del av barnets arvsmassa från modern och en annan del från fadern. Denna arvsmassa är en viktig del i hur barnet sedan präglas på olika sätt. Genom detta är det för mig den mest självklara sak i världen att barnet ock, så långt det är möjligt, bör uppfostras av de som då avlat det.
Är det nu av olika skäl icke möjligt att barnet kan uppfostras med sin fader och moder bör det ändock eftersträvas att barnet i sin uppfostran får tillgång till både manliga och kvinnliga förebilder och då icke minst i fallet adoptioner. Att medvetet, som i fallet adoptioner till homosexuella par, förbise detta är enligt mitt förmenade fel och oansvarigt.
Denna naturens ordning, med man och kvinna ansvriga för livets fortbestånd, är ock något den Heliga Skrift lär oss. Läs här 1 Mosebok 1:27:
"Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem."
Märk här "till MAN och till KVINNA skapade han dem".
Vidare läs 1 Mosebok 1:28:
"Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: "Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.""
Märk här "Varen fruktsamma och föröken eder".
Ovanstående tillhör de mest grundläggande och centrala delarna av den Heliga Skrift. Kan det sägas tydligare att det är MAN och KVINNA som har till uppgift att för människosläktet vidare? I detta ingår det då ock, enligt min fasta övertygelse, som en naturlig konsekvens att det är MAN och KVINNA som bör fostra sin avkomma. Detta är helt enkelt Skapelsens ordning och inget som vi människor har att sätta oss upp emot. Varför finnes det annars män och kvinnor?
För mig är ifrågasättandet av ovanstående, för att tala klarspråk, ingenting annat än liberalteologiskt trams och ett ifrågasättande av Skapelsen! I denna min åsikt viker jag icke en millimeter.
Särskilt sorgesamt i detta sammanhang är det att läsa om så kallade "surrogatmammor". Det förekommer här att modersliven hos kvinnor i fattiga känder köps för penningar för att frambringa ett barn som sedan efter födslen rycks bort från modern för att uppfylla homosexuella mäns egoistiska önskningar. Detta är för mig högst ovärdigt, motbjudande och vämjeligt.
Sedan kan jag icke förstå hur herr Rudberg, som trots att vi har skiljaktliga åsikter i ett och annat men som ända i grunden har ett gott hjärta och ett klart intellekt, kan nedlåta sig till att använda ett argement som:
"Och hur ska vi göra med barn till ensamstående föräldrar? Ska de tas ifrån fadern/modern och placeras i ett hem med två föräldrar?"
Att finns barn, som av ena eller andra orsaken icke fostras av både moder och fader, kan väl ändå aldrig vara ett skäl för att utöka denna skara av barn genom adoptioner till homosexuella par? Det är minskning av denna skara av barn som är det viktiga. Herr Rudberg torde själv inse att det med samma typ av argumentation går att bygga de mest bisarra slutsatser.
Fältmarskalk,
SvaraRaderaLivsstil är nog ett väldigt klumpigt och missvisande begrepp som insinuerar att homosexuella par lever ett annats slags liv än heterosexuella.
För mig kommer alltid barns välfärd att gå före biologiska krav. Med det menar jag att jag hellre ser ett barn växa upp i en kärleksfull och utvecklande miljö med två vårdnadshavare av samma kön än i ett förkrympande liv med en far och en mor.
Låt mig avslutningsvis kommentera dina Bibel-citat. De är mycket enkla att bemöta.
Ja, Gud har skapat oss till man och kvinna. Det är ett biologiskt faktum. Men det säger inget om att alla måste leva i en relation man-kvinna. Eller hur?
Ja, Gud har uppmanat oss att föröka oss. Men måste ALLA göra det? Och ska vi då se de som väljer att inte skaffa barn som syndare?
Dör mänskligheten ut om några procent väljer att leva i samkönade förhållanden?
Herr Rudberg,
SvaraRadera”Livsstil är nog ett väldigt klumpigt och missvisande begrepp som insinuerar att homosexuella par lever ett annats slags liv än heterosexuella.”
Såsom framgår av mitt tidigare svar är semantiken kring begreppet livsstil på intet sätt bärande för mitt resonemang. Om herr Rudberg önska benämna denna skillnad mellan hetor- och homosexuella relationer på något annat sätt har jag inga synpunkter på detta.
”För mig kommer alltid barns välfärd att gå före biologiska krav. Med det menar jag att jag hellre ser ett barn växa upp i en kärleksfull och utvecklande miljö med två vårdnadshavare av samma kön än i ett förkrympande liv med en far och en mor.”
Det går icke komma ifrån att vi människor består av män och kvinnor vilket i en del avseenden förlänats med olika gåvor. Jag erkänner icke feminismens utsaga om att kön främst är att se såsom en ”social konstruktion” utan här är det min fasta övertygelse att det finns skillnader. Konsekvensen är då att det uppväxandet släktet behöver både manliga och kvinnliga förebilder även i vardagen och därför bör uppfostras i en miljö där båda förekommer. Jag menar att vi också i detta kan ta ledning i den Heliga Skrifts ord som ger man och kvinna i uppgift att föra livet vidare. För mig är då ock uppfostran en del i detta.
Inskränker vi sedan resonemanget till adoption föregås en sådan av en nogsam utredning. Utifrån denna skall det säkerställas att de tänkta adoptivföräldrarna är lämpade för sin uppgift. Detta säkerställer att barnen får ”växa upp i en kärleksfull och utvecklande miljö”. Detta är således inget argument i sig för adoptioner av homosexuella par då även hetrosexuella par måste genomgå denna nogsamma utredning.
”Låt mig avslutningsvis kommentera dina Bibel-citat. De är mycket enkla att bemöta.
Ja, Gud har skapat oss till man och kvinna. Det är ett biologiskt faktum. Men det säger inget om att alla måste leva i en relation man-kvinna. Eller hur?”
Det av mig anförda citat stipulerar i sig ingenting explicit om en relations utformning. Dock finns andra stycken i den Heliga Skrift som har en del att leda oss i detta avseende. Här kommer vi dock in på samvetsfrågor, där icke tredje person är inblandad, varför denna vinkling faller utanför ramen rörande diskussion om adoption till homosexuella par. Att diskutera samvetfrågor lämpar sig, enligt min mening, icke att göra på denna typ av forum då komplexiteten i en samvetsfråga är mycket stor.
Att jag pekar på denna för den Heliga Skrift centrala text är för att belysa att det finns en mening med att vi är skapade till man och kvinna.
”Ja, Gud har uppmanat oss att föröka oss. Men måste ALLA göra det? Och ska vi då se de som väljer att inte skaffa barn som syndare?”
Alls icke, här ber jag att få hänvisa till förlande skrivning i mitt inledande inlägg: ”De som väljer en homosexuell livstil måste ock ta konsekvensen av detta, en konsekvens som bland annat innebär att man icke kan förvänta sig att få adoptera barn.”
”Dör mänskligheten ut om några procent väljer att leva i samkönade förhållanden?”
Var har jag påstått detta? Vad är vitsen med att herr Rudberg försöker lägga ord i min mun som jag aldrig uttalat?
Fältmarskalk,
SvaraRaderaJag har inte lagt ord i din mun. jag har dock baserat på dina resonemang fösökt peka på en del konsekvenser i "argumentens riktning".
INGET par kan förvänta sig att med självklarhet få adoptera. Men det finns INGET som pekar på att samkönade par ska vara mindre lämpade än ändra vad gäller adoption. INGENTING! Mer än möjligen fördomar...
Herr Rudberg,
SvaraRaderaAtt det skulle vara en "fördom" att det uppväxande släktet, även i vardagen, behöver både manliga och kvinnliga förebilder protesterar jag emot på det högsta.
I detta ämne ber jag även att få referera till riksdagsledamoten herr Skånbergs välavvägda genomgång av frågan:
http://tuveskanberg.wordpress.com/2011/06/06/homoadoption-inte-for-barnens-basta/
Även om den erfarenehet från vuxna, som under barnaåren uppfostrats i homosexuella förhållanden icke är många, finns ändå exempel som länder till eftertanke. Här ber jag att få anföra:
http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9911/15/adop.html
Att "vifta bort" sakargument med ord som "fördomar" leder som synes ingenstans.
Fältmarskalk,
SvaraRaderaDet skulle vara mycket bättre om du läste vad jag skrev. Jag har aldrig förnekat att barn behöver manliga och kvinnliga förebilder. Men det kan mycket väl vara andra än föräldrarna. Faktiskt är det så att barn måste ha bredare intryck än föräldrarna, det kan vi nog vara överens om. Släktingar, grannar, dagispersonal mm.
(Hur hanteras manliga förebilder i traditionella kärnfamiljer där pappan är karriärist och knappt ser sina barn?)
Så kom inte och påstå att jag sagt saker som jag aldrig har sagt!!! Ohederligt!
Herr Rudberg,
SvaraRaderaJag förnekar icke att förebilder kan hittas på många håll, det är naturligt och så skall det vara. Dock är förebilden i vardagen viktig och där har det årtusendena igenom varit så att de allra flesta fostrats av fader och moder om dessa förunnats att leva. Historien har visat att detta är en mycket god ordning som det icke finns den minsta anledning att ändra eller experimentera med. Vad är det som säger att vi som lever just nu skulle veta bättre än 100 tals generationer före oss?
I samhället finns, enligt mitt förmenande, vissa naturliga ordningar, som i grunden är tidslösa. En av dessa är just kärnfamiljen. Dock är det så att det i vår värderelativistiska tid finns de, som inget hellre vill än att störta kärnfamiljen över ända, den enhet som varit samhällets viktigaste beståndsdel så länge vi har historiska källor som kan följas.
Det är ytterligt sorgesamt att herr Rudberg, möjligen omedvetet, sällar sig till de som kastar spott och spe på kärnfamiljen. I tidigare inlägg orerar herr Rudberg om fördommar. Detta avhåller honom dock icke från att själv komma med en:
"Hur hanteras manliga förebilder i traditionella kärnfamiljer där pappan är karriärist och knappt ser sina barn?"
Menar verkligen att karriärister endast skulle förekomma i kärnfamiljer? Vari består sambandet mellan karriärist och kärnfamilj?
Fältmarskalk,
SvaraRaderaHistoriskt sett så har de flesta barn fostrats av en större uppsättning vuxna personer än far och mor. Den begränsade/isolerade kärnfamiljen är en extremt ny företeelse.
Mitt resonemang om kärnfamiljen med en far som är karriärist var ett exempel. Ett EXEMPEL! Jag använde det exemplet för att belysa ett argument.
Herr Rudberg,
SvaraRaderaMed kärnfamilj utsluter jag givetvis icke familjer där fler än två generationer lever tillsammans. Noteras kan ock att det icke var ovanligt att en hustru, om hon förunnades att leva, födde barn under en lång period varför även äldre syskon, som tog del i fostran av de yngre, bör nämnas i detta sammanhang. Kvarstår gör dock det faktum att även i dessa fall fanns det alltid män och kvinnor i vardagens omedelbara närhet.
Även om det herr Rudberg andrager om "karriärister" är hans logik i exemplifierandet mig fullkomligt obegriplig då jag icke förstår vare sig syfte eller sammanhang. Märk väl att herr Rudberg i inledningen av denna diskussion kritiserar min användning av begreppet "livstil". Konklusionen i herr Rudbergs argumentation är här att livstilar icke skiljer sig mellan homosexuella och hetrosexuella par. Utifrån detta grundresonemang borde det, logiskt och rationellt, även finnas "karriärister" i homosexuella par. För mig leder därför detta exempel ingenvart och jag förstår därför icke vad herr Rudberg vill komma med det.
Fältmarskalk,
SvaraRaderaSå du sitter och hittar på egna definitioner av ord?
Ja, då faller all möjlighet till diskussion.
Men för att förklara mitt exempel:
Hur ska man förfara i en situation där mannen eller kvinnan i en familj tillbringar stor del av barnets vakna tid utanför hemmet i sin s.k. karriär?
Fråntar man inte barnet även i detta fall inflytandet av både manliga och kvinnliga förebilder?
Herr Rudberg,
SvaraRaderaLåt mig då definiera vad jag menar med familj i detta sammanhang. Herr Rudberg må ha en poäng i att jag använt begreppet kärnfamilj, rent språkilgt ett mycket modernt begrepp, allt för vidlyftigt. För detta ber jag herr Rudberg allra ödmjukast om överseende.
Med familj avser jag i detta sammanhang när minst två av följande kategorier lever i ett och samma hushåll:
(1) Fader och moder, här kan dock någon ha avlidit
(2) Barn till (1)
(3) Farföräldrar och/eller morföräldrar till (2)
(4) Ogifta syskon till (1)
Av ovan framgår att det förenande är blodsbandet. Detta slag av familj har historien igenom varit den i allt dominerande. Dock kan det självklart finnas variationer i olika kulturer. Blodsbandet, från fader och moder, torde dock gälla i den övervägande delen av de kulturella variationerna.
När vi kommer till adoption finns icke blodsbandet där. Däremot gäller alla andra förpliktelser och skyldigheter, relationsmässigt som legalt, mot barnet. Det gäller alltså att på alla sätt skapa samma förutsättningar som när det finns blodsband. I detta är det centralt att det skall finnas EN FADER och EN MODER. Detta är enligt mitt förmenande en naturlig ordning som gäller oberoende av tidsålder.
Denna naturliga ordning, med EN FADER ovh EN MODER, är icke något sjävändamål utan har som ett av sina syften att bibringa barnet både manliga och kvinnliga förebilder . För mig är detta, och det är min absoluta övertygelse, ock helt i linje med andemeningen av 1 Mosebok 1:28.
Låt mig i detta sammanhang anmärka att herr Rudberg underlåtit att kommentera de referenser jag givit ovan. I en av dessa framgår att hart när samtliga remissinstanser var emot adoption till samkönade par då vår olycksaliga lagstiftning infördes. Remissinstanserna, bäste herr Rudberg, görs för att inhämta sakkunskap från olika perspektiv. Dock lyckades det icke våra lagstiftande politiker, lismande för tidens alla nycker, att säga nej till denna vansinniga lagstiftning.
Vad sedan gäller herr Rudbergs exempel gör förklaringen näpperligen saken bättre. Det herr Rudberg säger är ju att om ett barn försummas i en familj så innebär det att försummelse kan ske även i en annan familj. Jag tar mig för pannan och vänder mig mycket kraftfullt mot denna typ av resonemang som jag icke finner värdiga.
Jag delar inte Fältmarskalens syn på krav på mor och far vid adoption.
SvaraRaderaJag anser att kravet ska vara att barnet får en trygg och kärleksfull med nödvändiga intryck av manligt och kvinnligt såväl som andra intryck i form av kultur, bakgrund etc.
Jag uppmanar också återigen Fältmarskalen att iaktta en mer saklig och hederlig attityd i diskussionen. Jag har inte på minsta sätt menat att försummelse i en familj ska legitimera försummelse i en annan. (Det var ett LÅGT argument av dig!)
Dock vill jag höra resonemanget från dig hur samhället med öppna ögon kan godta att barn fråntas antingen manliga som kvinnliga nära kontakter/intryck om den ena föräldern pririterar karriär före familj. Utifrån ditt synsätt så skulle detta vara en styggelse, eller hur?
Herr Rudberg,
SvaraRaderaFör mig är det omsorgen om barnet som säger att det skall ges EN FAR och EN MOR varför denna naturliga ordning, och det är miun absoluta övertygelse, skall vidmakthållas. Kan herr Rudberg visa på något samhälle eller någon kultur i historien där barn uppfostrats i samkönade förhållanden och detta varit en narurlig del i respektive samhälles/kulturs sedvana?
För mig är kravet på homosexuellas rätt att adoptera barn en tidens nyck där de homosexuella pars önskan att "få barn" ges företräde framför barnets väl och ve.
Vidare anser jag mig icke ha använt mig av någon ohederlighet i diskussionen. Vad jag försöker klargöra är att herr Rudbergs exempel icke är relevant för den diskussionen som rör ett barns rätt till fader och moder vid en adoption.
Om ett barn försummas av någon föräldrar är detta en helt annan diskussion. Även "föräldrar" som lever i ett samkönat parförhållande torde ju på grund av karriär eller annat kunna försumma de barn man anförtrotts ansvaret för. Och icke kan väl herr Rudberg mena att risken för detta skulle vara mindre i ett samkönat parförhållande?
Vidare, om ett barn försummas beroende på en förälders karriär, är detta givetvis en styggelse. Dock är detta ett ansvar som måste anförtros föräldrarna och aldrig kan lämnas åt samhället.
Fältmarskalk,
SvaraRaderaDet finns olika kulturer där männen överhuvutaget inte deltar i barnens uppfostran. Männen bor inte ens ihop med kvinorna. Barnens uppfostran är helt kvinnornas sak upp till de lägre tonåren.
Din övertygelse är att ett barn primärt behöver mor och far närvarande. Min övertygelse är att det är viktigare för ett barn med trygghet, kärlek och en utvecklande miljö.
De erfarenheter som finns idag av barn som växt upp med två vårdnadshavare av samma kön visar att de barnen klarar sig lika bra som några andra. De utvecklas normalt och uppvisar inga störningar av något slag.
Därför tror jag att det är dags att ge upp tanken på "naturlagen" om far och mor.
Du skriver avslutningsvis att barn som försummas i en familj med far och mor enbart är en sak för föräldrarna som samhället inte ska lägga sig i.
Varför ska då samhället genom lagstiftning lägga sig i könet på adoptionsföräldrarna?
Herr Rudberg,
SvaraRaderaMed största intresse vore det intressant om herr Rudberg vid namn nämner de kulturer där "Männen inte ens bor ihop med kvinnorna".
Vidare säger herr Rudberg "De erfarenheter som finns idag av barn som växt upp med två vårdnadshavare av samma kön visar att de barnen klarar sig lika bra som några andra".
Sanningen herr Rudberg är att det är mycket magert när det gäller vetenskapliga undersökningar om effekterna på adopterade barn hos homosexuella par villet med all önskvärd tydlighet framgår av den utredning (SOU2001:10) som föregick nuvarande lagstiftning. Har herr Rudberg nya vetenskapliga belägg för sin åsikt bör dessa redovisas.
Jag vill här också citera en del av det remissvar som ingavs av Adoptionscentrum, den organisation som i vårt land torde ha bäst sakkunskap om adoptioner:
"Adoption kan aldrig vara en rättighet för vuxna. Vårt svar utgår från Konventionen om barns rättigheter (Barnkonventionen) och Adoptionscentrums policy. Policyn fastslår klart: Barnets intresse skall alltid vara utgångspunkten vid en adoption. Ett föräldralöst barn skall i första hand ges en ny mamma och pappa."
För mig väger detta yttrande oändligt mycket mer än homosexuella pars egoistiska önksan att även bli "föräldrar".
Slutligen frågar herr Rudberg: "Varför ska då samhället genom lagstiftning lägga sig i könet på adoptionsföräldrarna?"
Svaret på detta är mycket enklet. Här finns en tredje person, barnet, inblandat som ursprungligen haft både en fader och en moder. Vad är det som säger att dessa föräldrar, ofta avlidna eller icke tillfinnandes, skulle önska sin avkomma att uppfostras i homosexuella par? Vad har samhället här för rätt att sätta sig över den naturliga ordning och den sedvana som finns sedan tusentals år? Mitt svar på denna fråga är att samhället icke har någon som helst rätt att göra detta. Adoptioner till homosexuella par bör därför i lag förbjudas!
Herr Rudberg,
SvaraRaderaFör att ytterligare belysa att det hela handlar om respekt för barnets rättigheter ber jag att få anföra 20 artikeln och 3:e stycket i Förenta Nationernas barnkonversion. vilken berör "som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö" vilket innefattar adoption:
"3.Sådan omvårdnad kan bl a innefatta placering i fosterhem, kafalah i islamsk rätt, adoption eller om nödvändigt, placering i lämpliga institutioner för omvårdnad om barn. Då lösningar övervägs skall vederbörlig hänsyn tas till önskvärdheten av kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund."
Jag ber här herr Rudberg att särskilt begrunda den sista meningen där det talas om kontiniutet, utifrån olika perspektiv, i förhållande till barnets bakrund.
Jag är mycket väl medveten om FN:s Barnkonvention. Men det som den lyfter fram kullkastas inte av en adpotion till ett samkönat par.
SvaraRaderaVarför är ett samkönat barnlöst par mer egoistiskt än ett särkönat barnlöst par i sin önskan att få barn?
Undersökningar om barn som vuxit upp med samkönade vårdnadshavare finns bl a från USA. De visar att de barnen inte skiljer sig i mognad, utveckling, trygghet etc från andra barn.
Du för in det adopterade barnets biologiska föräldrar, ofta "avlidna eller icke tillfinnandes". För mig är deras önskemål underordnade barnets bästa.
Herr Rune,
SvaraRadera"Varför är ett samkönat barnlöst par mer egoistiskt än ett särkönat barnlöst par i sin önskan att få barn?"
Utifrån min, måhända i herr Rudbergs ögon något konservativa grundsyn, är det Skapelsens mening att man och kvinna skall föröka sig. Herr Rudergs fråga blir i detta perspektiv icke relevant.
"Undersökningar om barn som vuxit upp med samkönade vårdnadshavare finns bl a från USA. De visar att de barnen inte skiljer sig i mognad, utveckling, trygghet etc från andra barn."
Dessa undersökningar, om det är de som utredningen SOU2001:10 bygger på, avser icke adopterade barn. En väsentlig del av de undersökningar, som redovisas i utredningen, avser barn till mödrar i homosexuella relationer, där barnen ofta kommer från en tidigare hetrosexuell relation. I många av dessa fall torde det alltså finnas biologiska fäder som barnen är medvetna om. Dessa undersökningar är därför icke relevanta i fallet adoption. Vidare är kontrollgrupperna i dessa undersökningar, från ett statistiskt perspektiv, anmärkningsvärt små.
"Du för in det adopterade barnets biologiska föräldrar, ofta "avlidna eller icke tillfinnandes". För mig är deras önskemål underordnade barnets bästa."
Då det alltid finnes ett överskott av väl lämpade adoptionsföräldrar, i man-kvinna relationer, kan barnets bästa alltid tillgodoses. Det styrande blir då, utifrån min bestämda utgångspunkt, FN's barnkonvensions ord: "...kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund". Då barnets är sprunget ur en relation mellan man och kvinna utgör detta en icke oväsentlig del av barnets bakgrund.
Föltmarskalk,
SvaraRaderaFör att spinna vidare.
Om det nu är "Skapelsens mening att man och kvinna skall föröka sig" - hur ska vi förhålla oss tillde par som väljer att inte skaffa barn? Bryter de mot Skapelsens ordning?
Du skriver också:
"En väsentlig del av de undersökningar, som redovisas i utredningen, avser barn till mödrar i homosexuella relationer, där barnen ofta kommer från en tidigare hetrosexuell relation."
Jag som trodde att alla barn kom från någon form av heterosexuell relation - undantaget ren provrörsbefruktning.....?
Och så det där med bakgrunden...
Om ett barn som adopteras har levt med en ensamstående moder - borde inte då kravet på hänsyn till bakgrunden leda till att det adopterades av en ensamstående förälder? För att inte bryta kontinuiteten...
Herr Rudberg,
SvaraRaderaAtt Skapelsen gör det till mannens och kvinnans uppgift att föröka sig innebär, såsom jag ser det, icke att alla under alla omständigheter måste göra det. Att det här skulle föreligga ett tvång kan jag intet se. Dock är det självklart en viktig uppgift på vilket hela människosläktets fortbestånd beror.
Vad sedan gäller de undersökningar som företagits får jag, likt herr Rudberg har för vana att uppmana mig, att läsa vad jag faktiskt skrivit. Hela min poäng består i att många av de barn som omfattats av undersökningarna, men som vuxit upp i moderns homosexuella förhållande, de facto haft biologiska fäder som varit kända för dem och som då också, i många av fallen, haft någon form av del i deras uppfostran. Detta, bäste herr Rudberg, gör dessa undersökningar irrelevanta för diskussionen om adoption.
Sedan noterar jag att herr Rudberg slutligen återfaller i sin, i mitt tycke, märkliga argumentation, där förekomsten av en brist tas till intäkt för att motivera ytterligare brister.
Att ett barn växer upp med en ensamstående moder, även om detta sker helt oförskyllt t.ex. genom att fadern avlidit, så finns även i detta fall problemet med att nära manliga förebilder i vardagen saknas. Kontiniuteten i detta fall avbröts redan när barnet förlorade fadern. Den naturliga ordningen är och förblir att ett barn så långt det överhuvudtaget är möjligt bör uppfostras av EN FADER och EN MODER.