Docent Rojas låter oss idag, i en artikel i Svenska Dagbladet, få ta del av några viktiga konklusioner utifrån den sorgesamma situation som råder i Egypten. Det docent Rojas diskuterar är begreppen diktatur och totalitarism. Ur den högintressanta artikeln må följande citeras:
"Alla totalitära regimer är diktaturer, men inte alla diktaturer är totalitära. Skillnaden är stor. Totalitarismens avsikt är att kväva all frihet och försöker till och med härska över individens sinne. Det handlar om ett allomfattande förtryck, medan en diktatur nöjer sig med olika former av partiellt förtryck och kan tillåta ett visst mått av frihet inom vissa områden."
Att "härska över individens sinne" är det värsta brott som kan begås mot människan. Detta förringar på intet sätt vidrigheten i fysiska uttryck av förtryck, såsom tortyr och mördande, men helt visst måste det ändå anses att ett förkvävande av den enskilda människans fria sinne utgör den högsta graden av förakt för människovärdet.
Under de senaste 100 åren har främst två vederstyggliga rörelser grasserat vars tydliga avsikt varit att "härska över individens sinne". Dessa rörelser är kommunismen och nationalsocialismen. I de hemska och människofientliga samhällsexperiment, där syftet var att förverkliga nämnda läror, var totalitarismen det bärande fundamentet. Endast den "rätta läran" har accepterats medan de som på olika sätt valde att förneka riktigheten i densamma på olika sätt eliminerades. Nu finns dessbättre få stater kvar som framhärdar i tron på totalitarismen men detta får icke innebära att vaksamheten minskare.
Det vi nu i vår tid ser är andra uttryck för totalitarism, vilket docent Rojas artikel ock ger uttryck för. Vi ser hur olika gestalter av så kallad islamism breder ut sig. Islamism är att betrakta som ett teokratiskt synsätt och dess inneboende grundtanke beskrivs väl av i den av docent Rojas citerade och av en muselmanska brödraskapets förgrundsgestalter, den egyptiske skriftställaren Sayyid Qutb, formulerade bekännelsen:
”Gud är vårt mål, Profeten vår ledare, Koranen vår författning, jihad vår väg och döden för Guds sak vår högsta strävan.”
Att Gud är målet är alls inget att invända emot. Där islamisterna däremot går gravt fel är att de menar att religiös övertygelse kan implementeras av statsmakten genom tvång, lock och pock. Det de icke inser är att sann religiös övertygelse enbart kan uppnås genom inre uppbyggelse och tro.
Går vi till vår egen tro, Kristendomen, finns det helt visst de som genom historien missbrukat denna på sätt liknande det islamistiska. Även om varje kristen måste ta missionsbefallningen på högsta allvar står det fullt klart att denna på intet sätt uppmanar till tvång. Den som läser den Heliga Skrift inser istället trons helt fundamentala betydelse. Mångfaldiga gånger säger vår Frälsare "Din tro har hjälpt dig". Det går icke att komma till tro utan inre övertygelse och inre övertygelse kan aldrig någonsin frambringas genom totalitarism.
"Alla totalitära regimer är diktaturer, men inte alla diktaturer är totalitära. Skillnaden är stor. Totalitarismens avsikt är att kväva all frihet och försöker till och med härska över individens sinne. Det handlar om ett allomfattande förtryck, medan en diktatur nöjer sig med olika former av partiellt förtryck och kan tillåta ett visst mått av frihet inom vissa områden."
Att "härska över individens sinne" är det värsta brott som kan begås mot människan. Detta förringar på intet sätt vidrigheten i fysiska uttryck av förtryck, såsom tortyr och mördande, men helt visst måste det ändå anses att ett förkvävande av den enskilda människans fria sinne utgör den högsta graden av förakt för människovärdet.
Under de senaste 100 åren har främst två vederstyggliga rörelser grasserat vars tydliga avsikt varit att "härska över individens sinne". Dessa rörelser är kommunismen och nationalsocialismen. I de hemska och människofientliga samhällsexperiment, där syftet var att förverkliga nämnda läror, var totalitarismen det bärande fundamentet. Endast den "rätta läran" har accepterats medan de som på olika sätt valde att förneka riktigheten i densamma på olika sätt eliminerades. Nu finns dessbättre få stater kvar som framhärdar i tron på totalitarismen men detta får icke innebära att vaksamheten minskare.
Det vi nu i vår tid ser är andra uttryck för totalitarism, vilket docent Rojas artikel ock ger uttryck för. Vi ser hur olika gestalter av så kallad islamism breder ut sig. Islamism är att betrakta som ett teokratiskt synsätt och dess inneboende grundtanke beskrivs väl av i den av docent Rojas citerade och av en muselmanska brödraskapets förgrundsgestalter, den egyptiske skriftställaren Sayyid Qutb, formulerade bekännelsen:
”Gud är vårt mål, Profeten vår ledare, Koranen vår författning, jihad vår väg och döden för Guds sak vår högsta strävan.”
Att Gud är målet är alls inget att invända emot. Där islamisterna däremot går gravt fel är att de menar att religiös övertygelse kan implementeras av statsmakten genom tvång, lock och pock. Det de icke inser är att sann religiös övertygelse enbart kan uppnås genom inre uppbyggelse och tro.
Går vi till vår egen tro, Kristendomen, finns det helt visst de som genom historien missbrukat denna på sätt liknande det islamistiska. Även om varje kristen måste ta missionsbefallningen på högsta allvar står det fullt klart att denna på intet sätt uppmanar till tvång. Den som läser den Heliga Skrift inser istället trons helt fundamentala betydelse. Mångfaldiga gånger säger vår Frälsare "Din tro har hjälpt dig". Det går icke att komma till tro utan inre övertygelse och inre övertygelse kan aldrig någonsin frambringas genom totalitarism.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar