Staten bör icke ägna sig åt affärsdrivande verksamhet

En bärande princip i maktdelningsprincipen utgörs av att statsmakten skall vara ojävig. Dess maktbefogenheter skall utövas av ovälda ämbetsmän vars rättesnöre är lagen. En naturlig konsekvens av maktdelningsprincipen är att staten, så långt det är möjligt, bör undvika att ägna sig åt affärsdrivande verksamhet. Särskilt problematiskt blir det sistnämnda när statliga företag skall verka på den så kallade fria marknaden. Konsekvensen är att det uppstår en intressekonflikt vilken icke är hanterbar i det att staten både har att, genom lagar och förordningar, övervaka att affärsverksamhet bedrivs på sett seriöst och klanderfritt samtidigt som staten ävenledes agerar som aktör på den så kallade marknaden.

Ovannämnda ordning är djupt beklaglig och vi kan idag beskåda konsekvensen av den samma när det djupt misskötta statliga aktiebolaget Vattenfall genomför nedskrivningar vars belopp är astronomiska. Här har nämnda bolags ledning, för svenska folkets skattepenningar, givit sig ut att spekulera på den europeiska så kallade marknaden för energi. Det finns icke ett enda giltigt skäl för att staten, såsom i exemplet Vattenfall, skall bedriva affärsverksamhet i Tyskland och Nederländerna.

I de fall där staten skall ägna sig åt affärsdrivande verksamhet, och det må finns sådana fall, måste detta ske genom affärsdrivande verk, enligt den ordning som tidigare nyttjades för Postverket, Statens Järnvägar och Televerket, och icke som aktiebolag. Statlig affärsdrivande verksamhet kan, i konsekvens av principen om statens ojävighet, endast ske på marknader där statligt monopol råder. För undvikande av missförstånd skall med skärpa framhållas att tecknaren av dessa rader icke motsätter sig avregleringen inom områden som telekommunikation och postbefordran. I dessa sistnämnda fall har den tekniska utvecklingen inneburit att monopol inom nämnda områden vare sig är relevant eller nyttiga.