Denna dag, den 14 juli, utgör Frankrikes nationaldag där man högtidlighåller stormingen av Bastiljen vilken utgör en av de fundamentala händelserna i franska revolutionen. Att Frankrike vid denna tid styrdes genom ett envälde är oomtvistligt och lika visst är att nämnda styre icke var ändamålsenligt utan i behov av reformering. Problemet var att det fanns krafter som trodde att detta kunde ske tvärt och utan kontinuitet.
Det hela slutade i fullständig katastrof. Efter att ha urartat i ett skräckvälde med summariska rättegångar vilka resulterade i blodiga avrättningar och största oordning kom så Napoleon till makten vilket slutligen ledde till att hart när hela Europa sattes i brand. Franska revolutionen är således näppeligen något att fira.
En som tidigt såg vansinnet i revolutionär samhällsförändring var den brittiske politikern Edvard Burke. Här skall först fastslås att Burke icke var emot reformering av samhället - långt därifrån. Burke avvisade enväldet och intressant i sammanhanget är ock att han stödde den amerikanska frigörelsen.
Grunden i Burkes tänkande utgörs av att såväl den mänskliga naturen som samhället av människor är synnerligen komplexa organismer, som icke tvärt låter sig förändras genom en på förenklingar och skenbart rationell logik grundad metodik. Det utifrån detta om Burkes hela kritik mot revolutionen utgår. Ett samhälle vilket danats under århundraden innehåller så många komplexa strukturer, sedvanor och traditioner att det är helt omöjligt att momentant förändra.
Burke var ock en utpräglad praktiker som såg till nytta och lösning istället för bakomliggande abstrakt teori. Ett ofta nyttjat citat från Burke pekar tydligt på detta:
"Vad är det för mening att diskutera en mans abstrakt rätt till mat eller medicin? Frågan gäller metoden att införskaffa och nyttja dem. I detta spörsmål råder jag alltid till att anlita hjälp från bonden och läkare, snarare än från professorn."
Historien har visat att den revolutionäre är mer intresserad av att skapa teoretiska, mer eller mindre relevanta, modeller av verklighetens komplexa metodik än av att finna lösningar som uppfyller behoven. Massvälten, som följde i spåren av den ryska revolutionens tvångskollektiviseringar, den högoduglige och genuint inkompetente revolutionsledaren Maos "Stora språng" eller av den kambodjanske revolutionären Pol Pots vansinnigheter, är synnerligen tragiska exempel på vad som händer när verkligheten lämnas till förmån för ett teoretiskt modellbygge.
Historien har på mångfaldigt sätt och med all önskvärd tydlighet visat att revolutioner är ett odugligt verktyg att åstadkomma bestående samhällsförändring. Stegvis förändring, utifrån respekten för tidigare generationers erfarenheter och kunskap är den enda vägen framåt.
En av de som förespråkat revolutionen mer än andra och som inspirerat rörelser som skapat ett elände som aldrig tidigare skådats i världshistorien är pamflettisten Marx. Den som tar sig tid att studera pamflettisten verk "Det kommunistiska manifestet" finner att detta bygger på felaktig grund. I dess första kapitel kan vi bland annat läsa:
"Fri och slav, patricier och plebej, baron och livegen, mästare och gesäll, kort sagt: förtryckare och förtryckta stod i ständig motsättning till varandra, förde en oavbruten, än dold, än öppen kamp, en kamp, som varje gång slutade med en revolutionär omgestaltning av hela samhället eller med de kämpande klassernas gemensamma undergång."
Att som pamflettisten Marx påstå "som varje gång slutade med en revolutionär omgestaltning av hela samhället" visar hur oförmögen han var att dra slutsatser av historien - ja det visar att Marx är direkt inkompetent som historiker. Den historiska sanningen är istället den att skiftet mellan olika tidsepoker alls icke skett med några "revolutionära omdaningar". Romarrikets förfall var inget som skedde över en dag med en "revolutionär omdaning" lika litet som övergången från den av Marx ivrigt diskuterad feodala tidsepoken, som hade sin höjdpunkt under medeltiden men som i delar bestod näst intill in i vår tid, skulle skett momentant. Övergången till det urbana industrisamhället var ock denna något som tog hundratals år och som alltjämt fortgår i mindre utvecklade delar av vår värld.
Ser vi exempelvis på framstående samhällsbildningar som vår egen, Storbritannien eller Förenta Staterna kan vi konstatera dessa skapats utan tvära momentana samhällsförändringar. Revolution är således på intet sätt någon nödvändighet.
Det hela slutade i fullständig katastrof. Efter att ha urartat i ett skräckvälde med summariska rättegångar vilka resulterade i blodiga avrättningar och största oordning kom så Napoleon till makten vilket slutligen ledde till att hart när hela Europa sattes i brand. Franska revolutionen är således näppeligen något att fira.
Den kloke tänkaren Edvard Burke, den politiska konservatismens fader
En som tidigt såg vansinnet i revolutionär samhällsförändring var den brittiske politikern Edvard Burke. Här skall först fastslås att Burke icke var emot reformering av samhället - långt därifrån. Burke avvisade enväldet och intressant i sammanhanget är ock att han stödde den amerikanska frigörelsen.
Grunden i Burkes tänkande utgörs av att såväl den mänskliga naturen som samhället av människor är synnerligen komplexa organismer, som icke tvärt låter sig förändras genom en på förenklingar och skenbart rationell logik grundad metodik. Det utifrån detta om Burkes hela kritik mot revolutionen utgår. Ett samhälle vilket danats under århundraden innehåller så många komplexa strukturer, sedvanor och traditioner att det är helt omöjligt att momentant förändra.
Burke var ock en utpräglad praktiker som såg till nytta och lösning istället för bakomliggande abstrakt teori. Ett ofta nyttjat citat från Burke pekar tydligt på detta:
"Vad är det för mening att diskutera en mans abstrakt rätt till mat eller medicin? Frågan gäller metoden att införskaffa och nyttja dem. I detta spörsmål råder jag alltid till att anlita hjälp från bonden och läkare, snarare än från professorn."
Historien har visat att den revolutionäre är mer intresserad av att skapa teoretiska, mer eller mindre relevanta, modeller av verklighetens komplexa metodik än av att finna lösningar som uppfyller behoven. Massvälten, som följde i spåren av den ryska revolutionens tvångskollektiviseringar, den högoduglige och genuint inkompetente revolutionsledaren Maos "Stora språng" eller av den kambodjanske revolutionären Pol Pots vansinnigheter, är synnerligen tragiska exempel på vad som händer när verkligheten lämnas till förmån för ett teoretiskt modellbygge.
Historien har på mångfaldigt sätt och med all önskvärd tydlighet visat att revolutioner är ett odugligt verktyg att åstadkomma bestående samhällsförändring. Stegvis förändring, utifrån respekten för tidigare generationers erfarenheter och kunskap är den enda vägen framåt.
En av de som förespråkat revolutionen mer än andra och som inspirerat rörelser som skapat ett elände som aldrig tidigare skådats i världshistorien är pamflettisten Marx. Den som tar sig tid att studera pamflettisten verk "Det kommunistiska manifestet" finner att detta bygger på felaktig grund. I dess första kapitel kan vi bland annat läsa:
"Fri och slav, patricier och plebej, baron och livegen, mästare och gesäll, kort sagt: förtryckare och förtryckta stod i ständig motsättning till varandra, förde en oavbruten, än dold, än öppen kamp, en kamp, som varje gång slutade med en revolutionär omgestaltning av hela samhället eller med de kämpande klassernas gemensamma undergång."
Att som pamflettisten Marx påstå "som varje gång slutade med en revolutionär omgestaltning av hela samhället" visar hur oförmögen han var att dra slutsatser av historien - ja det visar att Marx är direkt inkompetent som historiker. Den historiska sanningen är istället den att skiftet mellan olika tidsepoker alls icke skett med några "revolutionära omdaningar". Romarrikets förfall var inget som skedde över en dag med en "revolutionär omdaning" lika litet som övergången från den av Marx ivrigt diskuterad feodala tidsepoken, som hade sin höjdpunkt under medeltiden men som i delar bestod näst intill in i vår tid, skulle skett momentant. Övergången till det urbana industrisamhället var ock denna något som tog hundratals år och som alltjämt fortgår i mindre utvecklade delar av vår värld.
Ser vi exempelvis på framstående samhällsbildningar som vår egen, Storbritannien eller Förenta Staterna kan vi konstatera dessa skapats utan tvära momentana samhällsförändringar. Revolution är således på intet sätt någon nödvändighet.
Inlägg
En intressant historia som aldrig läses i svenska skolor är den ytterst viktiga politiska utvecklingen i England 1600-1800 dvs Charles I enväldesförsök, Engelska inbördeskriget, restaurationen med Charles II och "the glorious revolution 1689". liksom den amerikanska revolutionen. Då får man verkligen förståelse för upplysningen och grunden i det moderna maktdelade och demokratiska västerländska statsskicket.
SvaraRaderaDet finns dessvärre ett missförstånd om den franska revolutionen som ger den överdriven idéhistorisk roll, den är snarare en förfascistisk utveckling som inte bidrog med särskilt mycket.
Ur svensk synvinkel är vår lilla idéhistoriska utveckling ganska intressant som parallell till den stora i Europa där vi ligger ganska långt framme, tills vi går tillbaka utvecklingsmässigt i 1974års regeringsform där hela klassiska upplysningsarvet överges.
En orsak till ovanstående brist i undervisningen torde vara att pamflettisten Marxs teorier tillåtits få allt för stort inflytande över historieskrivningen. Det torde vara hög tid att förändra detta.
SvaraRaderaI övrigt kan jag endast instämma i vad Anonym framför i sin välavvägad anmärkning.
Vill bara tillägga att dilettanten Marx var pinsamt okunnig om Montesqieus maktdelningslära. Eller all annan statsteori för den delen. Istället byggde han sina luftslott på filosofiska funderingar.
SvaraRaderaFr
Ber att på det högsta få instämma i ovanstående.
SvaraRaderaPamflettisten Marx var en kvacksalvare när det gällde såväl statsteori som ekonomisk teori. Det är bekämmande att detta kvacksalveri ännu icke avslöjats fullt ut. Följden av detta är att pamflettistens ovetenskapliga kvacksalverier alltfort har ett icke oväsenligt inflytande på såväl samhällets- som ekonomins vetenskaper.