Den kloke brittiske försteministern Herr Winston Churchill framhöll följande:
"Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra."
Ett av den demokratiska ordningen problem består i valsystemet vilket, på grund av systemets konstruktion och i situationer då andelen för de olika sidorna är jämnbördig, ge till effekt att en majoritet av de valda representanterna icke motsvaras av en majoritet av rösterna. Denna problematik tas idag upp av redaktör Streijer i Svenska Dagbladets ledare. Här uppmärksammas det faktum att ett miljöparitmandat i Stockolms stads kommunfullmäktige kräver 4652 röster medan ett kristdemokratimandat kräver 18 705 röster.
Ett annat exempel finner vi i Norge. Enligt en opinionsundersökning som denna dag refereras i Svenska Dagbladet synes det som att sittande regerings två mindre partier, centerpartiet och det socialistiska vänsterpartiet, icke når upp till den spärr på 4 procent som tillämpas för tillträde till stortinget. Motsvarande problematik fanns vid stortingsvalet 2009 där liberala partiet Venstre endast erhöll 3.8 procent. Följden blev att sittande regering erhöll 86 mandat, utifrån ett valresultat på 47.6 procent, medan oppositionspartierna erhöll 83 mandat (varav två för Venstre på grund av hög röstandel i två valkretsarna Oslo och Aker), utifrån ett valresultat på 49.5 procent. Således svarar icke nuvarande stortingsmajoritet mot den majoritet som rösterna i valet återspeglar.
Ett annat ofta refererat exempel på problematik i valsystem är Förenta Staternas presidentval år 2000. Här återvaldes den sittande presidenten herr Bush i kraft av 271 elektorsröster medan utmanaren herr Gore erhöll 266 elektorsröster. Ser vi till röstetalen är förhållandet omvänt, här erhöll herr Gore 48.4 procent av rösterna medan herr Bush erhöll 47.9 procent. Förklaringen står att söka i konstruktionen av elektorsystemet.
Något perfekt system för att fördela röster på mandat i val torde icke gå att konstruera. De brister, som exemplifieras ovan kan måhända i enskilda fall något minskas, men problematiken som sådan kommer alltid att bestå. Av denna anledning är det synnerligen viktigt att minoritetens rätt beaktas inom ramen för folkstyret. En följd av detta är det är av största vikt att upprätthåla en maktdelningsprincip mellan lagstiftande, verkställande och dömande makt. Folkstyret, eller den demokratiska styrelseordningen. är på intet sätt den perfekta ordningen men den är, som Herr Winston framhöll, den bästa ordning vi känner.
"Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra."
Ett av den demokratiska ordningen problem består i valsystemet vilket, på grund av systemets konstruktion och i situationer då andelen för de olika sidorna är jämnbördig, ge till effekt att en majoritet av de valda representanterna icke motsvaras av en majoritet av rösterna. Denna problematik tas idag upp av redaktör Streijer i Svenska Dagbladets ledare. Här uppmärksammas det faktum att ett miljöparitmandat i Stockolms stads kommunfullmäktige kräver 4652 röster medan ett kristdemokratimandat kräver 18 705 röster.
Ett annat exempel finner vi i Norge. Enligt en opinionsundersökning som denna dag refereras i Svenska Dagbladet synes det som att sittande regerings två mindre partier, centerpartiet och det socialistiska vänsterpartiet, icke når upp till den spärr på 4 procent som tillämpas för tillträde till stortinget. Motsvarande problematik fanns vid stortingsvalet 2009 där liberala partiet Venstre endast erhöll 3.8 procent. Följden blev att sittande regering erhöll 86 mandat, utifrån ett valresultat på 47.6 procent, medan oppositionspartierna erhöll 83 mandat (varav två för Venstre på grund av hög röstandel i två valkretsarna Oslo och Aker), utifrån ett valresultat på 49.5 procent. Således svarar icke nuvarande stortingsmajoritet mot den majoritet som rösterna i valet återspeglar.
Ett annat ofta refererat exempel på problematik i valsystem är Förenta Staternas presidentval år 2000. Här återvaldes den sittande presidenten herr Bush i kraft av 271 elektorsröster medan utmanaren herr Gore erhöll 266 elektorsröster. Ser vi till röstetalen är förhållandet omvänt, här erhöll herr Gore 48.4 procent av rösterna medan herr Bush erhöll 47.9 procent. Förklaringen står att söka i konstruktionen av elektorsystemet.
Något perfekt system för att fördela röster på mandat i val torde icke gå att konstruera. De brister, som exemplifieras ovan kan måhända i enskilda fall något minskas, men problematiken som sådan kommer alltid att bestå. Av denna anledning är det synnerligen viktigt att minoritetens rätt beaktas inom ramen för folkstyret. En följd av detta är det är av största vikt att upprätthåla en maktdelningsprincip mellan lagstiftande, verkställande och dömande makt. Folkstyret, eller den demokratiska styrelseordningen. är på intet sätt den perfekta ordningen men den är, som Herr Winston framhöll, den bästa ordning vi känner.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar