Statsrådet Ask har nu deklarerat att Regeringen såsom sin mening nu framfört att en skärpning av normalstraffet för mord är nödtvunget. Det man konstaterat är att domstolarna i allt för hög grad ännu tillämpar en vederstygglig kriminalliberal ordning. Trots den straffskärpning för mord som ägde rum år 2009 har antalet livstidstraff minskat. Detta förhållande är ett öppet hån mot de medborgare som fått sina nära och kära mördade av förhärdade illgärningsmän.
Medan tillskyndare av den kriminalliberala ordningen, såsom Advokatsamfundet vilka organiserar försvarsadvokater samt en doktorand Svensson, gapar i högan sky välkomnas förslaget av de som har en nära insikt i brottsoffrens situation. Således välkomnas straffskärpning av såväl Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR) som Brottsofferjourernas Riksförbund (Boj). Ordföranden i sistnämnda hedervärda organisation, förre överåklagaren herr Alhem, låter uttala följande:
"Anhöriga betonar att de utsätts för ett livslångt lidande. För deras del, men också av säkerhetsskäl för samhället i stort, är det viktigt med ett avskärmande av de som varit beredda att begå ett mord"
Herr Alhem sätter här fingret på den grund som måste gälla för all straffutmätning. Brottsoffer och säkerheten för laglydiga medborgare måste alltid och under alla omständigheter sättas före brottslingens väl och ve. Samhället kan icke ta risken att åter släppa illdådare, som avsiktligt mördat, lösa.
Den som med berått mod tagit en medmänniska av daga har i princip förverkat sin rätt att någonsin mer vistas fritt i samhället och njuta frihetens sötma. Då dödstraffet icke är godtagbart i en rättstat, eftersom ett fel icke kan rättas efter straffets verkställande, synes livstidstraffet vara enda alternativet. I detta avseende hade det varit önskvärt att införa ett livstidsstraff där benådning icke är möjlig för de allra grövsta av de grövsta illgärningsmännen.
Medan tillskyndare av den kriminalliberala ordningen, såsom Advokatsamfundet vilka organiserar försvarsadvokater samt en doktorand Svensson, gapar i högan sky välkomnas förslaget av de som har en nära insikt i brottsoffrens situation. Således välkomnas straffskärpning av såväl Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR) som Brottsofferjourernas Riksförbund (Boj). Ordföranden i sistnämnda hedervärda organisation, förre överåklagaren herr Alhem, låter uttala följande:
"Anhöriga betonar att de utsätts för ett livslångt lidande. För deras del, men också av säkerhetsskäl för samhället i stort, är det viktigt med ett avskärmande av de som varit beredda att begå ett mord"
Herr Alhem sätter här fingret på den grund som måste gälla för all straffutmätning. Brottsoffer och säkerheten för laglydiga medborgare måste alltid och under alla omständigheter sättas före brottslingens väl och ve. Samhället kan icke ta risken att åter släppa illdådare, som avsiktligt mördat, lösa.
Den som med berått mod tagit en medmänniska av daga har i princip förverkat sin rätt att någonsin mer vistas fritt i samhället och njuta frihetens sötma. Då dödstraffet icke är godtagbart i en rättstat, eftersom ett fel icke kan rättas efter straffets verkställande, synes livstidstraffet vara enda alternativet. I detta avseende hade det varit önskvärt att införa ett livstidsstraff där benådning icke är möjlig för de allra grövsta av de grövsta illgärningsmännen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar