Den synnerligen olustiga saken rörande justitierådet Lambertz och dennes agerande i de mål som rör herr Bergwalls fällande och senare friande fortskrider upprör nu allt fler som förstått vad rättstatens principer innebär. Kritiken mot justitierådets exempellösa och djupt förkastliga agerande är entydig såväl från jurister som från lagstiftare. Högsta domstolens ordförande, justitierådet Lundius, synes denna dag ha framfört en skarp varning till justitierådet Lambertz där denne uppmanats att ta sig till vara. Enligt Tidningarnas Telegrambyrå uttalar justitierådet Lundius följande:
"Han använder sin yttrandefrihet och det gör var och en utifrån sitt eget omdöme, det kan jag inte recensera. Däremot har jag talat med Göran Lambertz i dag och sagt till honom att han får tänka på vad det här har för inverkan på Högsta domstolen och rättsväsendet i stort"
Justitierådet Lambertz halsstarriga förnekande av att det hela icke skulle utgöra en rättskandal bemöts på ett mycket vederhäftigt sätt av lagman Larsson, chef för Lunds tingsrätt och tillika styrelseledamot i Sveriges Domareförbund:
"Det är en rättsskandal, man kan inte säga att det inte är det när någon har dömts för åtta mord och alla åtta har fått resning. Då är det en rättsskandal i sig."
Få torde de vara vars logiska slutledningsförmåga är så usel att de icke kan instämma i lagman Larssons utsaga.
Ledamoten av Domarnämnden, riksdagsledamoten Abrahamsson, låter uttala:
"Att han biter sig fast i Quick-fallet är att visa prov på dåligt omdöme. Han kan fortfarande tycka att de fällande domarna var korrekta, men det är ingen mening att älta det sedan Bergwall beviljats resning och friats på alla punkter"
Riksdagsledamoten Abrahamsson pekar på omdömet. Att ha omdöme är en absolut nödvändighet för innehavet av ett högts statligt ämbete. Omdöme är uppenbart något justitierådet Lambertz är i fullständig avsaknad av.
Professorn i rättsvetenskap vid Göteborgs Universitet, professor Töllborg, låter såsom sin mening framföra följande:
"Han bör lämna sin tjänst i den mån han bryr sig om rättsväsendet. Det är fullständigt förödande att han försöker införa en helt ny kategori, där man inte är skyldig eller oskyldig utan skyldig fast felaktigt frikänd av domstol. Det riskerar att dra ett löjets skimmer över rättsväsendet"
Väl talat professor Töllborg! Att löje dras över rättsväsendet torde vara en av de största risker ett rättssamhälle kan drabbas av. Justitierådet Lambertz är icke värdig att inneha sitt höga ämbete då det drar skam över hela ämbetsmannakåren.
Det enda stöd för justitierådet Lambertz kommer, föga oväntat, från den ultrafeministiske advokaten Borgström vilken ock är nybliven medlem av det före detta kommunistpartiet. Ett parti som ofta och på mångfaldiga sätt bespottat rättstatens principer.
Själv hävdar justitierådet att han uttalar sig såsom privatperson och icke i egenskap av statlig ämbetsman. Med detta rent tramsiga pladder avslöjar justitierådet än mer hur fjärmad han är från den ordning som måste råda i en rättstat. Då justitierådet då han innehade ämbetet som justitiekansler var ansvarig för en utredning rörande handläggningen av de brottsmål som fällde herr Bergwall kan han icke med bibehållande av sin ämbetsmannaheder påstå att han uttalar sig som privatperson. Av en ämbetsman förväntas att han agerar strikt enligt rikets lagar och att han i övrigt förhåller sig på ett sådant sätt att ämbetet utövas under oväldhet och ojävighet.
Denna högst sorgesamma sak fäster också uppmärksamheten på den utveckling som tyvärr pågått under allt för lång tid och där ämbetsmannahedern utarmats. För en verklig ämbetsman är utövandet av ämbetet enligt rikets lagar, under största oväld och ojävighet, ett fundament som aldrig får ifrågasättas. En ämbetsman, som sätter en heder i att utföra sitt ämbete på ett oklanderligt vis, avstår ifrån att deltaga i den, ofta av tidens nycker styrda, offentliga debatten. Att ta ställning för det ena eller det andra i en debatt omöjliggör för en ämbetsman att utöva sitt ämbete under oväld. I detta har justitierådet Lambertz brustit på ett synnerligen vederstyggligt sätt.
Det är i sanning hög tid att återupprätta ämbetsmannahedern.
"Han använder sin yttrandefrihet och det gör var och en utifrån sitt eget omdöme, det kan jag inte recensera. Däremot har jag talat med Göran Lambertz i dag och sagt till honom att han får tänka på vad det här har för inverkan på Högsta domstolen och rättsväsendet i stort"
Justitierådet Lambertz halsstarriga förnekande av att det hela icke skulle utgöra en rättskandal bemöts på ett mycket vederhäftigt sätt av lagman Larsson, chef för Lunds tingsrätt och tillika styrelseledamot i Sveriges Domareförbund:
"Det är en rättsskandal, man kan inte säga att det inte är det när någon har dömts för åtta mord och alla åtta har fått resning. Då är det en rättsskandal i sig."
Få torde de vara vars logiska slutledningsförmåga är så usel att de icke kan instämma i lagman Larssons utsaga.
Ledamoten av Domarnämnden, riksdagsledamoten Abrahamsson, låter uttala:
"Att han biter sig fast i Quick-fallet är att visa prov på dåligt omdöme. Han kan fortfarande tycka att de fällande domarna var korrekta, men det är ingen mening att älta det sedan Bergwall beviljats resning och friats på alla punkter"
Riksdagsledamoten Abrahamsson pekar på omdömet. Att ha omdöme är en absolut nödvändighet för innehavet av ett högts statligt ämbete. Omdöme är uppenbart något justitierådet Lambertz är i fullständig avsaknad av.
Professorn i rättsvetenskap vid Göteborgs Universitet, professor Töllborg, låter såsom sin mening framföra följande:
"Han bör lämna sin tjänst i den mån han bryr sig om rättsväsendet. Det är fullständigt förödande att han försöker införa en helt ny kategori, där man inte är skyldig eller oskyldig utan skyldig fast felaktigt frikänd av domstol. Det riskerar att dra ett löjets skimmer över rättsväsendet"
Väl talat professor Töllborg! Att löje dras över rättsväsendet torde vara en av de största risker ett rättssamhälle kan drabbas av. Justitierådet Lambertz är icke värdig att inneha sitt höga ämbete då det drar skam över hela ämbetsmannakåren.
Det enda stöd för justitierådet Lambertz kommer, föga oväntat, från den ultrafeministiske advokaten Borgström vilken ock är nybliven medlem av det före detta kommunistpartiet. Ett parti som ofta och på mångfaldiga sätt bespottat rättstatens principer.
Själv hävdar justitierådet att han uttalar sig såsom privatperson och icke i egenskap av statlig ämbetsman. Med detta rent tramsiga pladder avslöjar justitierådet än mer hur fjärmad han är från den ordning som måste råda i en rättstat. Då justitierådet då han innehade ämbetet som justitiekansler var ansvarig för en utredning rörande handläggningen av de brottsmål som fällde herr Bergwall kan han icke med bibehållande av sin ämbetsmannaheder påstå att han uttalar sig som privatperson. Av en ämbetsman förväntas att han agerar strikt enligt rikets lagar och att han i övrigt förhåller sig på ett sådant sätt att ämbetet utövas under oväldhet och ojävighet.
Denna högst sorgesamma sak fäster också uppmärksamheten på den utveckling som tyvärr pågått under allt för lång tid och där ämbetsmannahedern utarmats. För en verklig ämbetsman är utövandet av ämbetet enligt rikets lagar, under största oväld och ojävighet, ett fundament som aldrig får ifrågasättas. En ämbetsman, som sätter en heder i att utföra sitt ämbete på ett oklanderligt vis, avstår ifrån att deltaga i den, ofta av tidens nycker styrda, offentliga debatten. Att ta ställning för det ena eller det andra i en debatt omöjliggör för en ämbetsman att utöva sitt ämbete under oväld. I detta har justitierådet Lambertz brustit på ett synnerligen vederstyggligt sätt.
Det är i sanning hög tid att återupprätta ämbetsmannahedern.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar