Storfurst Georgs besök i Leipzig

I samband med högtidlighållandet av fältslaget vid Leipzig besökte, såsom omnämnts i en tidigare anmärkning, Hans Kejserliga Höghet Storfurst Georg, Storfurste av Ryssland, Prins av Preussen, det Ryska Kejserliga Husets arvtagare, Tyskland. Detta officiella besök skedde på inbjudan av Fristaten Sachsens minsterpresident, herr Tillich.

Hans Kejserliga Höghet Storfurst Georg, Storfurste av Ryssland, Prins av Preussen

Storfursten är nära befryndad med tre av de Monarker, som tillhörde den segrande alliansen vid Leipzigslaget.

Hans Kejserliga Majestät Kejsar Alexander I, Kejsare av Ryssland, Autokrat över alla Ryssar.

Storfurstens morfaders farfaders farfaders broder var den ryske tsaren vid tiden för slaget, Hans Kejserliga Majestät Kejsar Alexander I, Kejsare av Ryssland, Autokrat över alla Ryssar.

Hans Majestät Konung Fredrik Vilhelm III, Konung av Preussen.

Storfurstens farfaders farfaders farfaders fader var den preussiske konungen vid tiden för slaget, Hans Majestät Konung Fredrik Vilhelm III, Konung av Preussen.

Hans Majestät Konung Georg III, Konung av Storbritannien och Irland, Kurfurste och Hertig av Braunschweig-Lüneburg

Storfurstens farfaders farfaders mormoders farfader och tillika morfaders morfaders morfaders fader, var den brittiske konungen vid tiden för slaget, Hans Majestät Konung Georg III, Konung av Storbritannien och Irland, Kurfurste och Hertig av Braunschweig-Lüneburg, utropad till Konung av Hannover 1814. I detta sammanhang må dock nämnas att Konung Georg, till följd av ohälsa, år 1811 lämnade regentskapet till sin son, Fursten av Wales, sedermera Konung Georg IV.

Storfursten, som genom sin fader ock ingår på den tionde platsen i den preussiska tronföljden, genomförde under besöket, som pågick mellan den 17:e och 20:e oktober, ett omfattande program.

 

Storfursten anlände till Leipzigs flygplats den 17 oktober och mottogs där av företrädare för det ryska hovet samt representanter för allmänheten. På kvällen deltog Hans Kejserliga Höghet i den formella mottagningsceremonin för hedersgästerna.

 

Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Georg, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, Hans Kejserliga Höghet Storfurst Georg, Storfurste av Ryssland, prins av Preussen, samt Deras Kungliga Högheter Markgreven och Markgrevinnan av Meissen, Markgreven är det Sachsiska Konungahusets överhuvud.

Den 18 oktober besökte Storfursten och andra hedersgäster Sankt Nikolauskyrkan och därpå Sankt Tomaskyrkan, där kvarlevorna av den store kompositören Johann Sebastian Bach är begravda. Härpå följde lunch varvid måltiden välsignades av Ärkebiskop Longin av Klin, ärkebiskop för den ryska ortodoxa kyrkan i Tyskland. Efter måltiden fördes överläggningar mellan Storfursten och Ärkebiskopen.

 

På eftermiddagen deltog Storfursten tillsammans med andra höga gäster vid den minnesceremoni, som hölls vid det storslagna minnesmärket. Här hedrades minnet av de 127 000 ryska soldater, varav 22 000 stupade, 89 000 österrikiska soldater, varav 12 000 stupade, 72 000 preussiska soldater, varav 16 000 stupade, och 18 000 svenska soldater, varav 300 stupade, som genom sitt stora mod och största skicklighet frambar segern. Härvid hölls ett minnestal av republiken Tjeckiens utrikesminister, Hans Excellens Furst Schwarzenberg,

 

Hans kejserliga höghet och andra gäster gick till minnesmärke av striden av nationer, där en commemorationceremoni ägde rum hedra de ryska, österrikiska och Prussian soldater som dog i kampen mot Napoleons arméer. Totalt har bestod de allierade armén vid slaget av 127,000 ryska trupper (med 22.000 dödade), 89,000 österrikare soldater (med 12.000 dödades), 72.000 Prussian soldater (med 16 000 dödade) och 18 000 svenska soldater (med 300 dödade). Ett högtidligt tal levererades de samlades vid minnesmärket av utrikesminister i Republiken Tjeckien, prins Karl Schwarzenberg, ättling till en av slagets förgrundgestalter den österrikiske fältmarskalken Furst Schwarzenberg.

 

Vid ceremonin presenterades medlemmar av den ryska delegationen för Storfursten. Härpå följde en bankett. På kvällen följde så en mottagning för Storfursten vilken hölls av det Rysk-Tyska sällskapet  i Leipzig.

 

Följande dag, den 19 oktober, besökte storhertigen och höga gäster staden Rötha nära Leipzig, där de allierades högkvarter var beläget under slaget. i Rötha undertecknade ock Storfursten Röthadeklarationen, som omförmäles i en tidigare anmärkning.

 

 

Storfursten vid kransnedläggningen.

Vidare förrättade Ärkebiskop Longin av Klin en gudstjänst i Sankt Georgskyrkan. Efter gudtjänsten inspekterade Storfursten, tillsammans med andra höga gäster, en Hedersvakt bestående av enheter från de allierade länderna. Härpå skedde kransnedläggning vid minnesmärket för fallna soldater och officerare.

Samma dag mottogs Storfursten av staden Leipzigs borgmästare, herr Jung. Härpå begav sig Storfursten till Sankt Alexanderkyrkan där han möttes av kyrkans rektor, ärkeprästen Aleksei Tomiuk, den ryske generalkonsuln i Leipzig, herr Logutov och dennes son, företrädare för det Kejserliga Kansliet samt medlemmar av den ryska delegationen. På plats fanns ock en hedersvakt av kosacker.

På kvällen, deltog Hans Kejserliga Höghet vid en bankett. Banketten började med en militär ceremoni där militära hedersbetygelser till de församlade gästerna gavs från den tyska förbundsarmén. En musikkår i Leipzig utförde kända militära marscher från olika länder .
Under banketten , hölls flera tal, av Fristaten Sachsens ministerpresident, herr Tillich , av Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Georg, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, samt av Storfursten.  Storfursten framförde följande:

Damer och herrar
 
Vi har samlats här för att hedra minnet av de soldater, officerare och generaler för de allierade arméerna, som i slaget vid Leipzig stred för sina nationers självständighet, för Europa och för traditionella Europeiska värderingar.
 
För två hundra år sedan, satte de allierade arméerna från Ryssland, Österrike, Preussen, Storbritannien, Spanien, Portugal, Sverige och ett antal tyska stater, en ändpunkt för de franska erövringskrigen. Genom segern som vanns här av de allierade, återställdes maktbalansen i Europa. Även om vi berömmer segrarna, får vi icke glömma modet hos de franska soldaterna. Napoleon Bonapartes aggressiva krig utsatte många länder för största lidande, däribland Frankrike, men den tapperhet och stora hängivenhet de franska soldaterna visade för att uppfylla sin plikt bär ändå värda vår respekt.
 
Även om vi högtidlighåller detta slag mellan Nationerna och andra ärofulla strider, även när vi prisar våra förfäders bedrifter, måste vi också göra allt sto står i vår makt för att försäkra att dagens och framtidens allianser mellan stater och nationer tjänar fredens sak. Den senaste tidens framgångar för rysk diplomati i syfte lösa det syriska problemet visar på ett övertygande sätt att tvister kan lösas genom förhandlingar och vi icke behöver tillgripa våld och krig.
 
För hundra år sedan, med anledning av 100-årsdagen av fältslaget leddes den ryska delegationen av min morfaders fader, Storfurst Kirill av Ryssland. Det gläder mig storligen att, etthundra år senare, den stora äran fallit på min lott att på det Ryska Kejserliga  Husets vägnar personligen få hedra personligen hjältarna i fältslaget. Jag uttrycka såväl min som min moders, Storfurstinnan Maria av Ryssland, tack till alla arrangörer av denna högtidlighet och till alla dess deltagare.
 
Tack så mycket!

Den 20 oktober bevistade Hans Kejserlig Höghet en rekonstruktion av slaget vid Leipzig. Rekonstruktionen genomförde i stor skala. Efter detta fortsatte Storfursten till Bryssel.