Redaktör Arpi belyser, i Svenska Dagbladets ledare denna dag, den "vardagsproblematik" som uppstår i mötet med bekännare av olika religioner och tar i detta hälsningsförfarandet såsom exempel. Denna fråga har i den allmänna diskursen understundom ställt till stort rabalder i det att bekännare av religionen Islam icke velat handhälsa på personer av motsatt kön.
Frågan om handhälsning synes mig uppförstorad. Har en person en religös övertygelse, som icke tillåter handhälsning, är det en självklarhet att detta måste repekteras utan att tramsiga frågor och anmälningar om diskriminering krävs. Ytterst är detta en fråga om grundläggande respekt för en människas religösa integritet, en integritet som aldrig någonsin för åsidosättas och som dessförutan har stöd i såväl rikets grundlagar som i en flerfald internationella konventioner. I detta sammanhang må ock nämnas att hållningen vad gäller handhälsning icke är unik för vissa tolkningar av Islam utan att den ock förekommer i andra religioner, exempelvis inom vissa tolkningar av Hinduismen.
Redaktör Arpi för sedan resonemanget vidare genom att peka på att problematiken blir mer komplex då uppförandekoden kan innebära begränsningar för innehav av vissa arbeten. Den del i detta som väckt den största diskursen, och som redaktör Arpi berör, är mer eller mindre döljande av ansiktet, genom slöja eller så kallad burka, något som otvivelaktigt försvårar den del av kommunikationen mellan människor som består i ögonkontakt och minspel. I detta ansluter jag mig till redaktör Arpis resonemang att kritierier för en viss arbetsuppgift måste kunna få ställas upp utan att detta för den skull klassificeras som diskriminering. Ställer ett arbete krav på nära kommunikation, där ögonkontakt och minspel är en otvivelaktig del, finnes nog ingen annan lösning än att den som döljer ansiktet får avstå från nämnda arbete. Dock får icke kriterierna ställas upp så brett att det omöjliggör varje arbete och det är i detta senare som problemet synes finnas.
Ett annat exempel, som redaktör Arpi icke berör men som har minst lika stor relevans, rör sjukvårdspersonal, som i sitt arbete kan tvingas att delta i av lagen sanktionerat barnamord, så kallad "abort". Om vi, för resonemangets skull bortser från den vederstyggliga, människofientliga och inhumana lagen som sådan, bör även i detta fall kriterier uppställas så att det icke omöjliggör för troende att utföra arbete inom den aktuella medicinska diciplinen. Det lär i sanning icke saknas arbetsuppgifter för vare sig läkare och sjuksjöterskor inom gynekologien eller barnmorskor även om deltagande i legalt barnamord utesluts från deras arbetsuppgifter. Respekt för dessa människors arbete måste obenhörligen visas.
Frågan om handhälsning synes mig uppförstorad. Har en person en religös övertygelse, som icke tillåter handhälsning, är det en självklarhet att detta måste repekteras utan att tramsiga frågor och anmälningar om diskriminering krävs. Ytterst är detta en fråga om grundläggande respekt för en människas religösa integritet, en integritet som aldrig någonsin för åsidosättas och som dessförutan har stöd i såväl rikets grundlagar som i en flerfald internationella konventioner. I detta sammanhang må ock nämnas att hållningen vad gäller handhälsning icke är unik för vissa tolkningar av Islam utan att den ock förekommer i andra religioner, exempelvis inom vissa tolkningar av Hinduismen.
Redaktör Arpi för sedan resonemanget vidare genom att peka på att problematiken blir mer komplex då uppförandekoden kan innebära begränsningar för innehav av vissa arbeten. Den del i detta som väckt den största diskursen, och som redaktör Arpi berör, är mer eller mindre döljande av ansiktet, genom slöja eller så kallad burka, något som otvivelaktigt försvårar den del av kommunikationen mellan människor som består i ögonkontakt och minspel. I detta ansluter jag mig till redaktör Arpis resonemang att kritierier för en viss arbetsuppgift måste kunna få ställas upp utan att detta för den skull klassificeras som diskriminering. Ställer ett arbete krav på nära kommunikation, där ögonkontakt och minspel är en otvivelaktig del, finnes nog ingen annan lösning än att den som döljer ansiktet får avstå från nämnda arbete. Dock får icke kriterierna ställas upp så brett att det omöjliggör varje arbete och det är i detta senare som problemet synes finnas.
Ett annat exempel, som redaktör Arpi icke berör men som har minst lika stor relevans, rör sjukvårdspersonal, som i sitt arbete kan tvingas att delta i av lagen sanktionerat barnamord, så kallad "abort". Om vi, för resonemangets skull bortser från den vederstyggliga, människofientliga och inhumana lagen som sådan, bör även i detta fall kriterier uppställas så att det icke omöjliggör för troende att utföra arbete inom den aktuella medicinska diciplinen. Det lär i sanning icke saknas arbetsuppgifter för vare sig läkare och sjuksjöterskor inom gynekologien eller barnmorskor även om deltagande i legalt barnamord utesluts från deras arbetsuppgifter. Respekt för dessa människors arbete måste obenhörligen visas.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar