Hertigen av Västergötland börjar sitt viktiga värv

Hans Kunglig Höghet Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland

Det synes nu som Hans Kunglig Höghet Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland, alltmer börjat sitt viktiga värv såsom gemål till vår högaktade Kronprinsessa, Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland.

Av den information som hovet låter meddela framgår att Hertigen den senaste tiden haft ett omfattande program. Av denna information framgår bland annat nedanstående.

Den 16 och 17 dennes besökte Hertigen London och Exportrådets representation i denna stad. Här lät sig Hertigen bland annat informeras om pågående exportsatsningar inom livsmedelsområdet.

Innevarande veckas gårdag, den 23 dennes, togs Hertigen emot av statsrådet och chefen för Socialdepartementet herr Hägglund och av statsrådet fru Larsson. Hertigen lät sig här informeras om departementets verksamhet och då i synnerhet om det arbete om bedrives i syfte att förbättra barn och ungas hälsa.

Slutligen har Hertigen idag besökt Telefonaktiebolaget LM Ericsson och lät sig där informeras om den moderna teknikens senaste landvinningar inom områden där nämnda företags teknik kunna användas till att på olika sätt förbättra vår miljö och omgivning. Besöket avslutade med att Telefonaktiebolaget LM Ericssons verkställande direktör, herr Vestberg, gav lunch för Hertigen.

I övrigt kan noteras att Deras Kungliga Högheter Hertiginnan och Hertigen av Västergötland i maj månad kommer att anträda en tredagars resa till Hertigens hemort Ockebo.

Åter må konstateras att Hennes Kunglig Höghet synes ha gjort ett synnerligen gott val av gemål.

Glädjande besked brittiska domstolen

Svenska Dagbladet låter meddela att en brittisk domstol i sitt utslag beslutat att den för synnerligen allvarliga brott misstänkte publicisten herr Assange skall utlämnas till Sverige. Detta synes vara ett högst rimligt beslut enär det pågår en förundersökning mot Assange och att denna för sitt slutförande kräver att herr Assange höres och under tiden hålles i häkte. Då såväl Storbrittannien som vårt eget Fädenesland i stort delar den västerländska rättsuppfattningen är nämnda beslut icke på något sätt förvånande utan i det närmaste självklart.

Rättsäkerheten har genom detta utslag segrat då icke den brittiska domstolen låtit sig påverkas av det spektakel som förekommer i massmedia och bakom vilket ljussygga krafter kan anas. Det är i denna sak uppenbart att ingen sammanblandning må ske mellan utredningen av ett synnerligen allvarligt brott och den publicistiska verksamhet som herr Assange ävenledes ägnar sig åt.

Det finnes nu ingen anledning att förmoda något annat än att en överprövning i högre instans kommer att leda till någon annan slutsats än den som underrätten kom fram till. Således torde herr Assange inom en relativt snar framtid, med fångtransport, kunna överföras till vårt land. För de brottsdrabbade är det viktigt att denna sak kan prövas på vederbörligt sätt och att herr Assange, om han befinnes skyldig, kan näpsas med laga dom.

Leve rättsäkerheten!

Stor skam att statsministermordet icke har lösts

Då det nu är 25 år sedan rikets statsminister herr Palme mördades på öppen gata i vår huvudstad uppmärksammas denna tragiska händelse ånyo på diverse sätt. Svenska Dagbladet refererar till det meningsutbyte som synes föras mellan professor Persson och förre chefen för rikskriminalen herr Lindström om diverse konspirationsteorier. Båda dessa, av billig sensationslystnad beslagna personer, borde veta bättre än att, på sätt som sker, hänge sig åt vilda spelkulationer. Det dystra sakförhållandet i detta ärende torde vara att sanningen ännu ligger djupt förborgad och att möjligheten att någonsin klarhet skall nås dessvärre icke torde vara stor.

Utredningen av detta mordfall bringades redan inledningsvis i oreda. Politiker och deras lakejer, vilka fullständigt saknade kriminalpolisiär kompetens, tog kontroll över ärendet. Den synnerligen viktiga period av en utredning som infaller direkt efter en brottslig gärnings genomförande förslösades bort av de, för att använda en analogi med den medicinask världen, "kvacksalvare" som sattes att leda arbetet. Hade utredningsarbetets ledning istället anförtrotts åt erfarna och hedervärda polistjänstemän är det icke någon vild gissning att en mördare de facto kunnat lagföras och näppsas med laga dom och därigenom förpassats till ett välförtjänt livslångt fängelsestraff.

Det hela är ett skådeexempel på vad som inträffar när politiska ränksmidare ger sig in på ett område där de sakna kompetens och legitimitet. Än mer gick det hela överstyr när den socialdemokratiske bokförläggaren herr Carlsson, med statstrådet Lejons benägna bistånd, begav sig in i egna irrfärder, något som fick till följd att statrådet nesligt fick lämna sin statrådstaburett och stå där med skammen.

Det är en stor skam och djupt tragiskt att detta statsministermord icke kunnat klaras upp och att därigenom den illgärningsman, som begick denna mot hela riket riktade brottsliga gärning, icke kunnat näpsas. Dock länder det hela till djupaste eftertanke om politikens begränsningar och vikten av sakkunskapens utnyttjande.

För undvikande av varje missförstånd skall slutligen deklareras att jag politiskt på intet sätt sympatiserade med herr Palme och hans djup socialistiska läror. Detta ha dock ingen som helst betydelse för min åsikt om handläggningen av detta brottsmål.

Socialdemokrater på farlig väg

Redaktör Linder tar i dagens ledare i Svenska Dagbladet upp den rapport som arbetats fram av det socialdemokratiska arbetarepartiet såsom en följd av partitets något mediokra resultat i föregående års val. Av denna rapport synes det som partiet står i begrepp att återinträda på den väg man befann sig för 30-talet år sedan, en väg som höll på att leda till Fädeneslandets fördärv med statsfinansernas ruinerande, konfiskation av hedervärda medborgares egendom (i form av 100%-iga skatter) och näringslivets socialisering.

Allvarligast i nämnda rapport är dock tankegångarna kring politikens roll. Den genomsyrande tanken i den rapport, som hart nog kan beskrivas som en socialistisk stridsskrift, synes vara att ställa allt under politikens kontroll. I förlängningen inskränker detta den enskildes möjligheter vilket åter kommer att leda till en känsla av vanmakt hos medborgarna i det att allt, smått och stort och på det ena eller andra sättet, kommer att styras av politiker. Vad det leder till är de 51's diktatur över de 49.

Redaktör Linder uttrycker härvid följande tänkvärda ord: "Men för den som sätter värde på maktdelning och mångfald finns förstås inget självklart i att politisering och demokratisering är en och samma sak. God demokrati är att staten står under medborgarnas kontroll och respekterar deras fri- och rättigheter, inte att man har största möjliga stat."

Medan socialdemokraterna nu synes vilja gå i en riktning där all makt av någon betydelse på alla områden lägges under politiken bör riktningen vara den motsatta. Först och viktigast i detta är att tydligt åtskilja lagstiftande och verkställande makt. I dag finnes här en sammanblandning som äventyrar rättsäkerheten.

Den lagstiftande makten, inkluderande beviljning av skatter, bör tillkomma Riksdagen.

Den verkställande makten, under lagarna, med oväld myndighetsutövning, fri från politiska ränkspel, bör ytterst ställas under Konungen.

Svea Hovrätt borde gjort än hårdare bedömning

Svenska Dagbladet låter meddela att Svea Hovrätt i sitt utslag beslutat att skärpa påföljderna för flera av de brottslingar som begick det avskyvärda så kallade "Helikopterrånet". För de straffångar, piloten och den våldverkare som kan beläggas ha varit inne i den lokal som rånats, har straffen skärpts från 7 till 8 år.

Även om denna skräpning givetvis är välkommen är det en gåta att hovrätten i detta högst spektakulära och illvilliga brott icke anse den högsta straffskalan, 10 års fängelse, vara tillämplig. För mig förefaller det närmast självklart att den högsta straffskalan bör tillämpas då det icke råder något som helst tvivel om att detta avskyvärda brott var noga planerat och då en mycket stor summa penningar, som mig veterligt ej återfunnits, stals. Till detta kommer de arma människor, som arbetade på den aktuella värdedepån, och som hotades till liv och lem av dessa illgärningsmän.

För denna typ av brott borde straffskalan skärpas väsentligt, i synnerhet som det är vanligt att den kategori av brottslingar som begå denna typ av brott, ofta återfaller i begåendet av onda och för allmänheten farliga illdåd. Ett rimligt straff torde vara 15 till 20 års fängelse vid första brottet och livstids fängelse vid återfall. Statsrådet Ask borde därför skyndsamt agera i denna fråga och bereda ett förslag om straffskärpning för grova rån.

Publicisten Assange bör utlämnas

Så har då den rättsliga hanteringen av den svenske åklagaren Nys begäran om utlämning av den för synnerligen allvarliga brott misstänkte publicisten herr Assange inletts i Storbrittanien.

I media synes nu ett synnerligen klandervärt spektakel taga sin början där herr Assange publicistiska verksamhet, om vilken visserligen mycket kan sägas, ihopblandas med den anklagelse om synnerligen allvarliga brott som riktas mot Assange. Rättsäkerheten kräver att nämnda områden icke på något sätt beblandas. Det viktiga i detta är att utröna om herr Assange begått de synnerligen allvarliga brott han misstänkes för.

Det enda rimliga i denna situation är att den aktuella brittiska rättsvårdande instansen fattar ett beslut som möjliggör utlämning av den för synnerligen allvarliga brott misstänkte herr Assange. Här efter bör herr Assange, med vederbörlig fångtransport för att stävja flyktförsök, överföras till svenskt häkte och kvarstanna där tills åklagaren fattar sitt beslut om åtal eller eventuell nedläggning. Att herr Assange hålles i häkte, under hela förundersökningstiden, synes högst rimligt då herr Assange visat sig obstinat och vägrat samverka med åklagarmyndigheten.

Slutligen må en en gång framhållas att det faktum att herr Assange råkar vara uppmärksammad inom ett annat område icke på det ringaste sätt får tas till intäkt för att herr Assange särbehandlas i förhållande till andra misstänkta för samma typ av allvarliga brott.

Lovvärt initiativ av Svenska Dagbladet

Svenska Dagbladet låter meddela att man ämnar öppna ett nytt historiskt forum, en så kallad blogg, med den ytterst komptente professor Harrison som redaktör. Detta forum kommer att ha en bredare omfattning än det forum, den så kallade "Kungabloggen", som professor Harrison tidigare förestod.

Kunskapen om vår historia är en förutsättning för att vi skall vara istånd att förstå vår samtid och en grundförutsättning för att den framtida utvecklingen kan ledas på en säker väg. Det är då ytterst lovvärt att fackhistoriker, som professor Harrison, medverkar i denna fundamentala folkbildning. Dessvärre har understundom allt för många "populärhistoriker", av vilka en del varit okunniga amatörer, fått härja fritt.

Professor Harrison är en ytterst kompetent historiker med hög integritet. Om detta vittnar professorns mycket klargörande recension av den nidskrift mot Hans Majestät Konungen, som publicerades under hösten.

Det finnes alltså all anledning att önska professor Harrison all lycka i arbetet med Svenska Dagblades nya forum för historia.

Redaktör Linder drager icke fulla slutsatsen

På Svenska Dagbladet ledarsida har sedan en tid en intressant ideologisk diskussion pågått där förutsättningarna för ett framtida borgerligt idébygge studeras. Detta i skenet av att den under stora delar av förra seklet, på många håll och i många olika former utformade, socialistiska ideologien nu synes ha nått vägs ände vilket framgå såväl av historien som av den totala avsaknaden av idéer inför framtiden.

I dagens artikel kommer redaktör Linder in på betydelsen av att fördela makten på en mångfald av händer. Redaktör Linder skriver:

"Enligt ett borgerligt sätt att se på saken är det bättre att makten finns fördelad på individer, familjer, frivilligorganisationer, kulturinstitutioner, universitet, bolag och stiftelser än att den samlas i några få mötesrum där votering begärs och klubbslagen dånar. Demokrati är det enda rimliga politiska styrelsesättet, men det är inte önskvärt att politiken expanderar i syfte att styra allt mellan himmel och jord."

Dessvärre utvecklar icke redaktör Linder förutsättningarna för den politiska demokratin vidare. Den stora anomalin i den parlamentariska demokratin, att den lagstiftande makten utövas av samma händer som den verkställande, förbigås med tystnad. Att lismande politiker, ofta sysselsatta med diverse ränkspel, kan använda den verkställande makten för att nå sina syften utan att detta har egentligt lagstöd är i sanning en fråga som även redaktör Linder borde lyfta.

Den verkställande makten, eller myndighetsutövningen som denna även kunna benämnas, måste skiljas från den lagstiftande makten. Här skall för tydlighets skull sägas att jag alls icke ifrågasätter den politiska demokratin vad gäller stiftande av lagar eller beviljning av skatter utan blott vad gäller den djupt olyckliga sammanblandningen med myndighetsutövning.

För mig framstår det tydligt att den verkställande makten under lagarna, eller myndighetsutövningen, måste ställas under en obunden instituition. I vårt land finnes denna instution att tillgå genom Monarkin. Således bör arbetet med en förändring av vår konstitution i denna riktning skyndsamt påbörjas.

Kommunistpartiet förnekar sig icke

Svenska Dagbladet låter meddela att Hovets jurister föranstaltat om en granskning av exempellöst förtal mot Hans Majestät Konungen som publicerats i kommunistpartiets organ "Vänsterpress". Det som skett är att kommunistpartiets organ icke nöjt sig med de obelagda och kränkande påståenden som publicerats i den uppmärksammade nedskriften mot Hans Majestät utan publicerat än värre smädelser och förtal. Det språkbruk som de, uppenbarligen djupt obildade och lögnakiga, kommunistiska journalisterna använt sig av är högst anmärkningsvärt och så grovt att detta forum icke skall befläckas med en beskrivning.

Nu synes kommunistpartiets partisektererare, Anki Alsten, tillika ansvarig utgivare för nämnda partis organ, insett sitt grova brott såsom ansvarig för denna publisering. Partisekreteraren säger sig nu vara beredd att be Hans Majestät Konungen om ursäkt.

En ursäkt är givetvis det minsta som kan begäras men på inget sätt nog. Åklagare bör ofördröjligen inleda en förundersökning rörande förtal så att nämnda partisekreterare kan lagföras och näpsas med laga dom.

Om det fanatiskt republikanska kommunistpartiet haft någon form av heder, vilket dessvärre icke kan begäras, skulle denne partisekreterare ofördröjligen ha avlägsnats från sin post. Vidare skulle det även varit på sin plats att även kommunistpartiets ordförande, herr Ohly, underdånigt uttryckt sin ursäkt till Hans Majestät.

Det är uppenbart att de fega republikanerna desperation över Monarkin starka ställning tar sig allt värre uttryck och det går icke upphöra att förundras över hur lågt dessa fega uslingar är beredda att gå i främjandet av sin smutsiga sak.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fädeneslandet!

Mass- och barnamördarens lekamen flyttas?

Enligt vad som meddelas i Svenska Dagbladet verkar det finnas möjlighet att det som borde skett för längesedan, nu änteligen kommer att ske, nämligen avlägsnandet av mass- och barnamördaren Lenin, en av den röde satans allra trognaste och mest blodsbesudlade lakejer, från det smaklösa mausoleet vid Röda Torget i den ryska huvudstaden. Det enda rimliga är att bränna denna barn- och massmördarlekamen och sprida askan för vinden för att förhindra vidare hyllning av denne, en av historiens vidrigaste tyranner.

Allt sedan 1924 har mass- och barnamördaren Lenins döda lekamen funnits till allmänt beskådande på Röda Torget i Moskva. Att icke denne simple mördares lekamen avlägsnades redan då ondskans imperium, Sovjetunionen, bringades på fall år 1991 är en gåta. Allt sedan dess har det varit en stor skam att ett fortsatt hyllande av denne mass- och barnamördaren varit möjligt. Det hela är fullt jämförbart med att tyska myndigheter i Berlins centrala delar skulle ha utställt tyrannen Hitler till allmänt beskådande och hyllande.

Hans Kejserliga Höghet Arvingen, Tserarevich och Storfurste Alexej

Bland de tusen- och åter tusen illgärningar som mass- och barnamördaren Lenin berodrat hör det besinningslösa mordet i Jekaterinburg 1918 på Tsarfamiljen. Kallblodigt mördades familjen med skott och fasansfulla baljonettstick. Detta öde mötte även de oskyldiga barnen med bland vilka fanns Hans Kejserliga Höghet Arvingen, Tserarevich och Storfurste Alexej, vilken icke ännu fyllt 14 år. Så grym var således satanslakejen Lenin att han icke drog sig för att mörda barn.

Kommunismen, den röde satans egen lära, är så avskyvärd att det saknas ord att uttrycka då den har miljoner och åter miljoners oskyldiga människors blod på sin händer. Ett avlägsnande av mass- och barnamördaren Lenins lekamen, en av den röde satans allra trognaste och mest blodsbesudlade lakejer, från dess upphöda plats skulle tvivelsutan vara ett tecken på återupprättande av alla de mördades heder och anseende.