Svenska Dagbladet låter meddela att Hovets jurister föranstaltat om en granskning av exempellöst förtal mot Hans Majestät Konungen som publicerats i kommunistpartiets organ "Vänsterpress". Det som skett är att kommunistpartiets organ icke nöjt sig med de obelagda och kränkande påståenden som publicerats i den uppmärksammade nedskriften mot Hans Majestät utan publicerat än värre smädelser och förtal. Det språkbruk som de, uppenbarligen djupt obildade och lögnakiga, kommunistiska journalisterna använt sig av är högst anmärkningsvärt och så grovt att detta forum icke skall befläckas med en beskrivning.
Nu synes kommunistpartiets partisektererare, Anki Alsten, tillika ansvarig utgivare för nämnda partis organ, insett sitt grova brott såsom ansvarig för denna publisering. Partisekreteraren säger sig nu vara beredd att be Hans Majestät Konungen om ursäkt.
En ursäkt är givetvis det minsta som kan begäras men på inget sätt nog. Åklagare bör ofördröjligen inleda en förundersökning rörande förtal så att nämnda partisekreterare kan lagföras och näpsas med laga dom.
Om det fanatiskt republikanska kommunistpartiet haft någon form av heder, vilket dessvärre icke kan begäras, skulle denne partisekreterare ofördröjligen ha avlägsnats från sin post. Vidare skulle det även varit på sin plats att även kommunistpartiets ordförande, herr Ohly, underdånigt uttryckt sin ursäkt till Hans Majestät.
Det är uppenbart att de fega republikanerna desperation över Monarkin starka ställning tar sig allt värre uttryck och det går icke upphöra att förundras över hur lågt dessa fega uslingar är beredda att gå i främjandet av sin smutsiga sak.
Leve Monarkin!
Gud bevare Konungen och Fädeneslandet!
Inlägg
PATRIK ENGELLAU En berättelse
-
Självklart är jag medveten om att det inte är god ton att visa någon sorts
nyfikenhet över de […]
17 timmar sedan
Jag noterar försiktigtvis att h:r Fältmarskalken inta ställer alltför höga krav på vad som kan anses vara ett kommunistparti.
SvaraRaderaHerr Rune,
SvaraRaderaFör mig synes det fullständigt klart att det parti som idag benämnes vänsterpartiet icke är något annat än en ulv i fårakläder. Detta parti är samma parti som grundades 1917. Hyser herr Rune något tvivel kring detta faktum ber jag att få hänvisa till sidan 31 i nämnda partis program. Således är detta parti inget annat än det förädiska kommunistparti vars historia är till den grad befläckad med skamligheter att det saknas ord att uttrycka den avsky som varje hedervärd medborgare känner.
Nämnda parti har under sin historia uttryckt exempellösa hyllningar till allsköns tyranner inkluderande mass- och barnamördaren Lenin och dennes efterträdare, världshistoriens störste mördare, Stalin.
När vårt kära östra broderland Finland år 1939 överfölls och våldtogs av tyrannen Stalin uttryckte detta skammens parti, som idag har namnet vänsterpartiet, sitt stöd för detta oförlåtliga brott mot freden.
Intill dess att den röde satans kommunistiska regimer i Östeuropa föll i nådens år 1989 framförde detta skammens parti, som idag har namnet vänsterpartiet, regelmässigt diverse hyllningar till de östeuropeiska tyrannerna och deras avskyvärda anhang.
Även nuvarande partiledare, för detta skammens parti, som idag har namnet vänsterpartiet, herr Ohly, har klart och tydligt uttryckt sin sympati för t.ex. mass- och barnamördaren Lenin. Under 1980-talet uttryckte herr Ohly ett exempellöst och oreseverat stöd för mass- och barnamördaren Lenin. "Marxsism-leninismen är ett bra, riktigt och viktigt begrepp" skrev herr Ohly 1983.
Så sent som 1999 uttryckte herr Ohly, ordförande för detta skammens parti, följande: "Jag står för en modern leninism baserad på klasskamp".
Och om nu någon till äventyrs skulle tro att herr Ohly, ordförande för detta skammens parti, gjort bot och bättring och tagit avstånd från sina exempellösa åsikter ochuttalanden under t.ex. 1980-talet, ja då måste denne göras högst besviken. I en intervju i Ekot den 24/1 2004 säger herr Ohly, ordförande i detta skammens parti, följande: "För mig så handlar det om att vara trogen de ideal jag har varit trogen ända sedan jag blev politiskt aktiv i vänstern på 70-talet"
Med ovanstående anser jag det vara fullt och entydigt klarlagt att detta skammens parti, som idag går under namnet vänsterpartiet, icke är något annat än ett kommunistparti och det skall då också nämnas efter sin rätta ideologi.
Det äger sin oavvisliga riktighet att vänsterpartiet har varit ett kommunistparti. Det är av ingen förnekat.
SvaraRaderaDärefter redovisar h:r Fältmarskalken en del historiska åsikter och ståndpunkter härstammande från detta parti, varav några nästan samtida. Men konstituerande och avgörande för ett kommunistparti är inte bara åsikter utan också, och rentav fastmer: organisation, struktur och funktionssätt. Vänsterpartiet uppvisar därvidlag allvarliga brister. Partiet skulle, som det ser ut idag, med sin parlamentariska inriktning, sin pacifistiska syn på politisk kamp liksom sin öppna, okritiska medlemsrekrytering (och annat liknande), aldrig ha godkänts av Komintern såsom ett medlemsparti på 1920-talet. Noga taget borde h:r Fältmarskalken inte uppröras över vänsterpartiets förment kommunistiska karaktär utan snarare förfasa sig över dess traditionslöshet.
Herr Rune,
SvaraRaderaHuruvida Komintern skulle godkänna det här diskuterade partiet eller icke kan säkerligen diskuteras men detta är icke min poäng. Min poäng är att partiet i sitt program tar utgångspunkt från 1917 och att man allt sedan dess endast ändrat åsikt när man varit därtill "nödd och tvungen" för att uttrycka det med gamle biskop Brasks ord.
Avståndstagandet från tyrannen Stalin kom först när herr Chrusjtjov och Moskavregimen i vars ledband partiet gick, i någon mån tog avtånd från förutnämnde massmördare.
Slopandet av kommunist i partinamnet kom först sedan tyrannregimerna i Östeuropa bringats över ända i nådens år 1989.
Och märk väl herr Rune, att det dröjde ända intill år 2008 och detta års kongress innan partiet "officiellt" förmådde att göra en mild form av avståndstagande från tyrannen Castros regim på Kuba. Det hela får anses som en taktiskt manöver inför den valsamverkan, med icke helt så vänsterinriktade partier, som då fanns på agendan.
Partiets "omvändelser" har således alltid skett under galgen vilket ger noll och intet i trovärdighet.
För mig är det uppenbart att partiet är en ulv i fårakläder där den kommunistiska övertygelsen brinner i partiets hårda kärna. En kärna till vilken givetvis ordföranden herr Ohly kan räknas.
Slutligen herr Rune kan jag visst förfasa mig över partiets traditionslöshet i den meningen att partiet icke vågar stå upp för sin övertygelse. Detta är dock strängt taget en intern fråga för ett parti som jag aldrig på minsta sätt haft någon sympati för.
Dock förbehåller jag mig fortsatt rätten att med all kraft taga avstånd från kommunismen som är en genuint ond lära och som bär ansvaret för miljoner och åter miljoners oskyldiga människors liv!
Rättvisa är aldrig en ond lära. Kan däremot leda till olika resultat.
SvaraRaderaVidare kan man ägna en tanke åt h:r Fältmarskalkens något fantasifulla bild av vänsterpartiet, en bild vilken jag har svårt att få att gå ihop med vänsterpartisterna i stadsdelsnämnden som godkände nya reklampelare på Fridhemsplan i Stockholm efter att de borgerliga sockrat sitt förslag medelst ett löfte om bänkar att sitta på under den braskande reklamen.
Herr Rune,
SvaraRaderaVarje lära måste ses utifrån vad den åstadkommit och då är och förblir kommunismen en ond lära. För den som har fränder som mördats i kommunismens dödsläger är detta en självklar slutsats. För dessa mina fränder, bäste herr Rune, fanns ingen rättvisa, var god och betänk det.
Utan att på något sätt vilja förlänga detta lilla ordskifte må nämnas att h:r Fältmarskalken lär få svårigheter i sitt uppsåt att bekämpa vänsterpartiet om han framhärdar i att uppfatta exempelvis ledamoten (v) i stadsdelsnämnden såsom en blodtörstig bolsjevik benägen att vid första bästa tillfälle bringa hans (h:r Fältmarskalkens) släktingar om livet. Ointresse för motståndaren befordrar minst av allt syftet att besegra honom.
SvaraRaderaHerr Rune,
SvaraRaderaDet må erkännas att jag bliver något brydd av Eder argumentation. Det jag vill fästa uppmärksamheten på är den kommunistiska ideologien och de brott mot mänskligheten denna renderat i och det faktum att det så kallade vänsterpartiet allt sedan 1917 varit en medlöpare i detta smutsiga värv.
Varför herr Rune drager in en enskild vänsterpartiskt ledamots göranden i en perifer stadsdelsnämnd övergår mitt förstånd och är, såsom jag ser det, ett ämne utanför denna diskurs.
När det gäller kommunalpolitiken må dock nämnas att denna, enligt mitt förmenande, är allt för politiserad. Här skulle jag hellre se att valen skedde på enskilda kompetenta och dugliga personer och icke på politiska partier.