Krigsmaktens ruin

Svenska Dagbladet låter meddela att situationen hos Krigsmakten nu synes vara så ansträngd att rekryteringen av soldater måste stoppas i brist på medel. Det är fullständigt häpnadsväckande att politiker icke bättre förmå taga ansvar för Fädeneslandets långsiktiga försvarsförmåga. Det politiker, oavsett vilket parti de tillhöra, som bidraget till detta synes mig icke värdiga det ansvar de anförtrotts.

Dessvärre är denna synnerligen allvarliga situation icke något som kommit såsom "en blixt från en klar himmel", för att uttrycka det hela med ett gammalt talesätt, utan något som tog sin början redan vid 1925 års försvarsbeslut. Det var i detta beslut som första angreppet gjordes mot de försvarstankar som i grunden lades av Konung Gustaf II Adolf genom inrättandet av landsskapsregementena. Detta följdes så av Konung Karl XI's indelningsverk vilket förbandsmässigt också kom att utgöra grunden för vår Krigsmakt även då indelningsverket stegvis kom att ersättas av beväring och värnplikt.

Då den socialdemokratiske stastministern herr Sandler drev igenom det olycksaliga beslutet 1925, både mot sunt förnuft och sin Konungs vilja, skrev den hedervärde tidningmannen herr Segerstedt följande i Göteborgs Handels och Sjöfartstidning:

"Bort rida Smålands ryttare. Det förflutnas skuggor jaga förbi. Kvar står ministären Sandler och myser i solskenet."

Detta olycksaliga beslut höll på att stå vårt Fädernesland mycket dyrt i det att Krigsmakten då nya ofredstider, orsakade av såväl den brune som röde satan, drabbade vår värld. Med nöd och näppe och stora uppoffringar kunde Fäderneslandets försvarsförmåga hjälpligt återställas. Här visade sig med all önskvärdhet tydlighet konsekvensen av kortsiktigt tänkande lismande politikers galenskaper.

Efter ett någorlunda vidmakthållande av försvarsförmågan under 50- och 60-talen, då icke ens socialdemokrater kunde förneka hotet från den röde satans tyranniska stater, påbörjades den urholkning av vår Krigsmakt som nu nått vägs ände.

Nu kräves att något sker. Ett första steg i detta torde vara att återrusta lanskapsregementena för att på detta sätt säkerställa såväl att hela rikets territorium ha förband i sin närhet som ock att sörja för en god och spridd rekryteringsbas. Utifrån detta måste sedan en organisation, vilken garanterar slagkraft på såväl divisons- som brigadnivå, genomföras.