Så har då president Chavez i Venezuela, efter tålmodigt buret lidande lämnat detta jordiska. När det gäller den mänskliga dimensionen av denna händelse förtjänar det att instämma i statsrådet Bildt uttalande: "Det är alltid en tragedi när en inte alltför gammal människa
går bort i cancer". För hans nära och kära är detta givetvis ett hårt slag vilket förtjänar deltagande och respekt.
Om istället blicken riktas åt president Chavez politiska gärning finns mycket att invända för den som står upp för rättsstaten, maktdelningsprincipen samt respekten för minoriteten. President Chavez bidrog till en utveckling som ofta kan observeras i stater där vänsterinriktade regeringar, förvisso inom folkstyrets ramar, sammanblandar lagstiftande, verkställande och dömande makt varigenom rättsstatens grundvalar undermineras.
President Chavez tillskansade sig och makten över etermedia och tillät sig där regelbundet och under långa sändningar plädera för sin sak, en möjlighet som på intet sätt tillkom minoriteten.
Statsminister Reinfeldt sammanfattar nämnde förhållanden på ett mycket förtjänstfullt sätt:
"När väl sorgearbetet är, för det tror jag vi får kalla det, över så hoppas jag på en annan utveckling för Venezuela med en demokratisering när det gäller respekt för oliktänkande, mänskliga rättigheter, domstolars självständighet, mediers möjligheter att agera självständigt och obundet, många saker som behöver förändras."
I en stat där majoriteten enväldigt sätter sig över minoriteten, såsom varit fallet i Venezuela, blir icke en harmonisk statsbildning. I denna typ av samhällen saknas nyans, sans och balans, här är allt svart eller vitt. Således kan vi i ett samhälle som Venezuela skåda en långtgående polarisering mellan ytterligheter. Våldsamheter utbryter och en ohälsosam personkult utvecklas. En personkult som går så långt att ledande i personer, i sin sorg, förfaller till befängda dumheter såsom att anklaga Förenta Staterna för president Chavez sjukdom.
Icke oväntat höjer vårt eget vänsterparti, genom riksdagsledamoten herr Linde, utvecklingen i Venezuela till skyarna och låter i sin stora naivitet uttrycka:
"Jag tycker att det ibland funnits en svartmålning av honom från den svenska högern, där man på ett ganska märkligt sätt utmålat Hugo Chávez som en diktator. Det är en bild som inte har någon grund i verkligheten. Vi pratar om en folkvald president som vunnit val efter val i öppna och demokratiska val"
Man kan i detta sammanhang fråga sig hur herr Linde hade ställt sig om majoritetens företrädare i vårt land, statsminister Reinfeldt tillskansat sig kontrollen över etermedia och utnyttjat detta för att oemotsagd plädera för sin sak, utan att låta minoriten, med bland annat herr Linde, komma till tals. Hade herr Linde då talat om "öppna och demokratiska val". I bland är i sanning den svenska vänsterns företrädare mer än lovligt naiva och direkt korttänkta.
Om istället blicken riktas åt president Chavez politiska gärning finns mycket att invända för den som står upp för rättsstaten, maktdelningsprincipen samt respekten för minoriteten. President Chavez bidrog till en utveckling som ofta kan observeras i stater där vänsterinriktade regeringar, förvisso inom folkstyrets ramar, sammanblandar lagstiftande, verkställande och dömande makt varigenom rättsstatens grundvalar undermineras.
President Chavez tillskansade sig och makten över etermedia och tillät sig där regelbundet och under långa sändningar plädera för sin sak, en möjlighet som på intet sätt tillkom minoriteten.
Statsminister Reinfeldt sammanfattar nämnde förhållanden på ett mycket förtjänstfullt sätt:
"När väl sorgearbetet är, för det tror jag vi får kalla det, över så hoppas jag på en annan utveckling för Venezuela med en demokratisering när det gäller respekt för oliktänkande, mänskliga rättigheter, domstolars självständighet, mediers möjligheter att agera självständigt och obundet, många saker som behöver förändras."
I en stat där majoriteten enväldigt sätter sig över minoriteten, såsom varit fallet i Venezuela, blir icke en harmonisk statsbildning. I denna typ av samhällen saknas nyans, sans och balans, här är allt svart eller vitt. Således kan vi i ett samhälle som Venezuela skåda en långtgående polarisering mellan ytterligheter. Våldsamheter utbryter och en ohälsosam personkult utvecklas. En personkult som går så långt att ledande i personer, i sin sorg, förfaller till befängda dumheter såsom att anklaga Förenta Staterna för president Chavez sjukdom.
Icke oväntat höjer vårt eget vänsterparti, genom riksdagsledamoten herr Linde, utvecklingen i Venezuela till skyarna och låter i sin stora naivitet uttrycka:
"Jag tycker att det ibland funnits en svartmålning av honom från den svenska högern, där man på ett ganska märkligt sätt utmålat Hugo Chávez som en diktator. Det är en bild som inte har någon grund i verkligheten. Vi pratar om en folkvald president som vunnit val efter val i öppna och demokratiska val"
Man kan i detta sammanhang fråga sig hur herr Linde hade ställt sig om majoritetens företrädare i vårt land, statsminister Reinfeldt tillskansat sig kontrollen över etermedia och utnyttjat detta för att oemotsagd plädera för sin sak, utan att låta minoriten, med bland annat herr Linde, komma till tals. Hade herr Linde då talat om "öppna och demokratiska val". I bland är i sanning den svenska vänsterns företrädare mer än lovligt naiva och direkt korttänkta.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar