Varje år inträffar ett stort antal olyckor i vägtrafiken. Det senaste år för vilket statistik föreligger är 2011 och här låter Transportstyrelsen kungöra att 319 människoliv förspilldes medan 3127 människor skadadades svårt såsom en följd av vägtrafikolyckor. Totalt omkom och skadades icke mindre är 22679 personer. Även om det i sammanhanget, jämfört med människors lidande, icke betyder mycket torde det ock vara klart att ävenledes de ekonomiska skadeverkningarna är högst betydande.
Ett känt faktum är ock att förtäring av starka drycker, före eller i samband med framförande av vägtrafikfordon, har en stor inverkan på olycksstatistiken. Såldes visar Trafikverken i en sammanställning att det årligen omkommer 70 personer i alkoholrelaterade olyckor och att en femtedel av de omkomna fordonsförarna varit alkoholpåverkade samt att risken att omkomma i en trafikolycka är femton gånger större för den som förtärt starka drycker före eller i samband med framförande av fordon.
Nämnda område, starka drycker och vägtrafik, är ett av de områden där statsmakten har ett stort ansvar att genom lagstiftning, övervakning samt då så krävs, lagföring, så långt det går begränsa den stora risk som nämnda problemområde innebär. Särskilt stort är detta ansvar då helt oskyldiga människor löper risk att drabbas av de omdömeslösa personer som framför vägtrafikfordon i berusat tillstånd eller då förmågan till uppmärksamhet och reaktion är nedsatt på grund av förtäring av ifrågavarande dryckesvaror.
Då oskyldiga människor kan lida skada får statmakten icke lämna någon möda ospard. Således har här allänintresset i detta fall företräde framför den personliga friheten. Då det helt uppenbart finns omdömeslösa fordonsförare, vilka icke förstår allvaret i att påverkad framföra vägtrafikfordon, måste och de som har omdömet i bevar finna sig i att utsättas för kontroller.
I ett aktuellt utslag i Arbetsdomstolen har fastlagits att en nyttjare av ett kommersiellt transportföretag har rätt att kräva att det kontrolleras att nämnda företags förare icke är påverkade av droger. Mot detta utslag ropar högeligen fackförbundet och korporationen Transport, som i sitt inskränkta särintresse icke har förmågan att förstå att det hela ytterst är en fråga om respekten för människolivet. Säkerställandet av att en yrkesförare icke är påverkad måste här ha företräde framför den olägenhet som en kontroll innebär. Den som icke är påverkad har här intet att frukta och kan så endast ett människoliv sparas, genom nämnda förfarande, då är det i sanning värt priset.
Fackförbundet och korporationen Transport uppvisar i detta avseende in i det närmaste infernalisk dumhet och en korttänkthet som är obegriplig. Här visar särintresset upp sig på allra sämsta sätt. Statsmakten har genom lag, som tolkats av den dömande makten, stipulerat de ordningar som gäller för att på bästa sätt söka förhindra att någon dödas eller skadas såsom följd av drogpåverkade förare. Detta har särintresset, fackförbundet och korporationen Transport, att finna sig i.
Ett känt faktum är ock att förtäring av starka drycker, före eller i samband med framförande av vägtrafikfordon, har en stor inverkan på olycksstatistiken. Såldes visar Trafikverken i en sammanställning att det årligen omkommer 70 personer i alkoholrelaterade olyckor och att en femtedel av de omkomna fordonsförarna varit alkoholpåverkade samt att risken att omkomma i en trafikolycka är femton gånger större för den som förtärt starka drycker före eller i samband med framförande av fordon.
Nämnda område, starka drycker och vägtrafik, är ett av de områden där statsmakten har ett stort ansvar att genom lagstiftning, övervakning samt då så krävs, lagföring, så långt det går begränsa den stora risk som nämnda problemområde innebär. Särskilt stort är detta ansvar då helt oskyldiga människor löper risk att drabbas av de omdömeslösa personer som framför vägtrafikfordon i berusat tillstånd eller då förmågan till uppmärksamhet och reaktion är nedsatt på grund av förtäring av ifrågavarande dryckesvaror.
Då oskyldiga människor kan lida skada får statmakten icke lämna någon möda ospard. Således har här allänintresset i detta fall företräde framför den personliga friheten. Då det helt uppenbart finns omdömeslösa fordonsförare, vilka icke förstår allvaret i att påverkad framföra vägtrafikfordon, måste och de som har omdömet i bevar finna sig i att utsättas för kontroller.
I ett aktuellt utslag i Arbetsdomstolen har fastlagits att en nyttjare av ett kommersiellt transportföretag har rätt att kräva att det kontrolleras att nämnda företags förare icke är påverkade av droger. Mot detta utslag ropar högeligen fackförbundet och korporationen Transport, som i sitt inskränkta särintresse icke har förmågan att förstå att det hela ytterst är en fråga om respekten för människolivet. Säkerställandet av att en yrkesförare icke är påverkad måste här ha företräde framför den olägenhet som en kontroll innebär. Den som icke är påverkad har här intet att frukta och kan så endast ett människoliv sparas, genom nämnda förfarande, då är det i sanning värt priset.
Fackförbundet och korporationen Transport uppvisar i detta avseende in i det närmaste infernalisk dumhet och en korttänkthet som är obegriplig. Här visar särintresset upp sig på allra sämsta sätt. Statsmakten har genom lag, som tolkats av den dömande makten, stipulerat de ordningar som gäller för att på bästa sätt söka förhindra att någon dödas eller skadas såsom följd av drogpåverkade förare. Detta har särintresset, fackförbundet och korporationen Transport, att finna sig i.
Inlägg
På samma sätt som vi har rätt att veta vilket kött som finns i lasagnen måste vi försäkra oss om att chauffören som kör våra skolbarn är nykter och icke-drogad. Detsamma gäller lastbilschauffören i lastbilen som skolbussen möter på vägen till skolan. Det kanske rent av är mera farligt för skolbarn om dessa chaufförer är berusade än om en pedofil arbetar på skolan.
SvaraRadera