Till rättsstatens försvar

Riksdagsledamöterna Skånberg, Szyber och von Arnold låter i en debattartikel i Svenska Dagbladet belysa en synnerligen angelägen och viktig fråga, frågan om en författningsdomstol. Författningsdomstolen, som borde vara en självklarhet för varje stat som gör anspråk på att kalla sig rättsstat, har till uppgift att avgöra huruvida en lag är förenlig med en stats konstitution.

Sveriges Rikes Riksdag

I vårt land finns icke detta institut. Det som finns är lagrådet men detta har enbart en granskande funktion. Lagrådets uppgift stipuleras i Regeringsformens åttonde kapitel som förtjänar att citeras in extenso:

"20 § För att lämna yttranden över lagförslag ska det finnas ett lagråd, där det ingår domare eller, vid behov, tidigare domare i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen. Närmare bestämmelser om Lagrådets sammansättning och tjänstgöring meddelas i lag. Lag (2010:1408).

21 § Yttrande från Lagrådet inhämtas av regeringen eller, enligt vad som närmare anges i riksdagsordningen, av ett riksdagsutskott.

Ett yttrande ska inhämtas innan riksdagen beslutar

1. grundlag om tryckfriheten eller om motsvarande frihet att yttra sig i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt tekniska upptagningar,

2. lag om begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar,

3. lag som avses i 2 kap. 14-16 §§, 20 § eller 25 §,

4. lag om behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad,

5. lag om kommunal beskattning eller lag som innebär åligganden för kommunerna,

6. lag som avses i 2 § första stycket 1 eller 2 eller lag som avses i 11 eller 12 kap., eller

7. lag som ändrar eller upphäver en lag enligt 1-6.

Bestämmelserna i andra stycket gäller dock inte, om Lagrådets granskning skulle sakna betydelse på grund av frågans beskaffenhet eller skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men uppkommer. Föreslår regeringen att riksdagen ska meddela lag i något av de ämnen som avses i andra stycket och har Lagrådets yttrande dessförinnan inte inhämtats, ska regeringen samtidigt redovisa skälen för detta för riksdagen. Att Lagrådet inte har hörts över ett lagförslag utgör aldrig hinder mot att lagen tillämpas. Lag (2010:1408).

22 § Lagrådets granskning ska avse

1. hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt,

2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,

3. hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav,

4. om förslaget är utformat så att lagen kan antas tillgodose de syften som har angetts, och

5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen. Lag (2010:1408)."

Bland det från ett ur rättsäkerhetsperspektiv mest stötande i detta lagrum är skrivningarna "...eller skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men uppkommer" och "Att Lagrådet inte har hörts över ett lagförslag utgör aldrig hinder mot att lagen tillämpas". Detta ger Riksdagen rätt att sätta sig över Konstitutionen vilket är oacceptabelt i en rättsstat.

Herr Winston Churchill, KG, OM, CH, TD, PC, DL, FRS, Hon. RA, brittisk Försteminister och en av förra århundradets stora konservativa politiker

I det folkstyre som tillämpas gäller principen om majoritetsbeslut en metod vi benämner demokrati. Detta är den bästa metod vi känner men det innebär på intet sätt att den skulle vara perfekt. Den framlidne brittiske försteminstern Herr Winston Churchill uttryckte problematiken på följande sätt i ett tal inför Underhuset den 1 november 1947:

"Många typer av styrelseformer har prövats och kommer att prövas i denna värld av synd och bedrövelse. Ingen påstår att demokrati är perfekt eller allsmäktigt. Det har sagts att demokrati är den sämsta styrelseformen som har prövats, bortsett från alla de övriga formerna som prövats genom tiderna."

Problemet med majoritetsbeslutet är att det när det gäller lagstiftande församlingar ofta finns en stor minoritet.   I vissa fall kan det ock vara så att majoriteten i den lagstiftande församlingen, på grund av anomalier i valsystemet, har ett mindre röstunderlag än vad minoriteten har. Understundom är orsaken härtill majoritetsvalssystem medan det i andra fall kan vara frågan om ren valmatematik i de fall valresultatet är synnerligen jämt. Det kan ock vara så att valsystemet ger de segrande långt fler mandat än vad röstetalet, från ett matematiskt perspektiv, skulle berättiga. Ett aktuellt exempel på detta utgörs av det nyligen genomförda valet i Italien. Ett citat från redaktör Linders ledare i Svenska Dagbladet ger ett slående exempel:

Det italienska valsystemet belönar den här gången 29,5 procent av rösterna med 55 procent av platserna i deputeradekammaren. I så måtto är vänsterledaren Pier Luigi Bersani valets vinnare.

Ett annat känt exempel på valsystemens ofullkomlighet utgörs av presidentvalet i Förenta Staterna år 2000. Här erhåll vinnaren, herr Bush, 47.9 procent av rösterna medan förloraren, herr Gore, erhöll 48.4 procent av rösterna. I detta fall var utgjordes orsaken av den högst komplicerade ordningen med elektorer som tillämpas i nämnda statsbildning.

Vidare vet vi att att det i de länder där folkstyre med majoritetsbeslut tillämpas näst intill, över tiden, alltid uppkommer en situation med två i praktiken jämnstora grupperingar. Dessa grupperingar befinner sig ömsom i majoritetsställning och ömsom i minoritetsställning. Då samhället icke är en organism som låter sig styras på ett enkelt sätt, om ens alls i vissa avseenden, uppkommer förr eller senare ett missnöje med majoritetsgrupperingen, som icke lyckats uppfylla sina vidlyftiga, och ibland rent utopiska, löften. Följden blir ett skifte i majoritetsförhållandena varpå i princip samma cykel återupprepas. På detta sätt fungerar folkstyret och vi vet icke av någon bättre ordning att beställa med våra gemensamma angelägenheter varför vi måste finna oss i denna situation, som ändock torde säkerställa en någorlunda harmonisk samhällsutveckling.

Slutsatsen av det som redovisas ovan kan icke bli något annat är att en Författingsdomstol är en nödvändighet för varje stat som gör anspråk på att kalla sig rättsstat. Det kan icke tillåtas att lismande politiker, som på grund av anomalier i valsystemen icke ens nödvändigtvis har stöd i en majoritet av medborgarnas röstetal, tillåts åsidosätta Konstitutionen. Viktigt att förstå här är att det i en rättsstat och finns särskilda ordningar för förändring av Konstitutionen. I vårt land är denna ordning att en ändring i Konstitutionen kräver två beslut i Riksdagen med ett mellanliggande riksdagsval. Andra ordningar som tillämpas är att kvalificerad majoritet, en större andel av rösterna än hälften, krävs för en förändring.

Rent implementeringsmässigt torde det vara att föredra att en Författningsdomstol organsiseras inom ramen för Högsta Domstolen.