Herr Gür belyser i dagens Kolumn i Svenska Dagbladet illavarslande tecken om den rättstillämpning, som alltsomoftast kan noteras i utslag från våra domstolar. Utgångspunkter är det bestialiska dåd, som förekom i Kortedala, där några elaksinnade yngre slynglar, näst intill misshandlade en 60-årig medborgare till döds. För detta synnerligen grova brott erhöll nämnda slynglar 140 timmar ungdomstjänst, ett straff som vara sig står i proportion till brottets grovhet lika lite som det visar respekt för det drabbade brottsoffret. Det hela är således icke något annat än ett totalt haveri av rättstillämpningen.
Vad än värre är, och som herr Gür pekar på, är att en medlem i Högsta Domstolen, justitierådet Borgeke, tar den milda domen i försvar och ger sig inom ramen för nämnda argumentation in i ett resonemang där justitierådet i princip inkompetensförklarar hela domarkåren, som enligt justitierådets mening icke förmår att formulera sina domar. Justitierådet har i en intervju blandannat låtit uttala:
”Det gäller för domaren och domstolen att få ner allt av betydelse på papper, så att den som sedan läser kan förstå hur det var. Men det är ganska svårt att bara läsa en dom och få alla nyanser. Du måste ha klart för dig att här finns det ett informationsbortfall. Man kan få en viss uppfattning om man bara får kännedom om den här mannens förfärliga skador. Får man sedan ytterligare information – förspelet, hur allt gick till – får man en mer nyanserad bild av hur pass allvarlig handlingen var.”
Det hela är så anmärkningsvärt att det i ord saknas att beskriva. Justitierådet synes icke vara medveten om att det som föregått händelsen, vad det än må ha varit, icke på något sätt kan motivera att någon slås sönder och samman. Icke heller finns i domen minsta antydan om att nödvärn skulle kunna åberopas. Med detta faller justitierådet Borgekes hela resonemang platt till marken och sorgesamt nog måste konstateras en synnerligen stor kompetensbrist hos justitierådet rörande rättstillämpning. Med denna uppenbara brist på kunskap om grundläggande principer för rättstillämpning måste slutsatsen bli att justitierådet icke besitter den skicklighet, som hans höga ämbete kräver. Justitierådet bör därför skyndsamt inlämna sin ansökan om avgång.
För tilltron till rättssamhället och rättsskipningen måste följande princip tillämpas när det gäller utmätande av rättvisa straff: Prioritetsordningen kan icke vara någon annan än följande:
Vad än värre är, och som herr Gür pekar på, är att en medlem i Högsta Domstolen, justitierådet Borgeke, tar den milda domen i försvar och ger sig inom ramen för nämnda argumentation in i ett resonemang där justitierådet i princip inkompetensförklarar hela domarkåren, som enligt justitierådets mening icke förmår att formulera sina domar. Justitierådet har i en intervju blandannat låtit uttala:
”Det gäller för domaren och domstolen att få ner allt av betydelse på papper, så att den som sedan läser kan förstå hur det var. Men det är ganska svårt att bara läsa en dom och få alla nyanser. Du måste ha klart för dig att här finns det ett informationsbortfall. Man kan få en viss uppfattning om man bara får kännedom om den här mannens förfärliga skador. Får man sedan ytterligare information – förspelet, hur allt gick till – får man en mer nyanserad bild av hur pass allvarlig handlingen var.”
Det hela är så anmärkningsvärt att det i ord saknas att beskriva. Justitierådet synes icke vara medveten om att det som föregått händelsen, vad det än må ha varit, icke på något sätt kan motivera att någon slås sönder och samman. Icke heller finns i domen minsta antydan om att nödvärn skulle kunna åberopas. Med detta faller justitierådet Borgekes hela resonemang platt till marken och sorgesamt nog måste konstateras en synnerligen stor kompetensbrist hos justitierådet rörande rättstillämpning. Med denna uppenbara brist på kunskap om grundläggande principer för rättstillämpning måste slutsatsen bli att justitierådet icke besitter den skicklighet, som hans höga ämbete kräver. Justitierådet bör därför skyndsamt inlämna sin ansökan om avgång.
För tilltron till rättssamhället och rättsskipningen måste följande princip tillämpas när det gäller utmätande av rättvisa straff: Prioritetsordningen kan icke vara någon annan än följande:
- att skydda medborgare och samhälle för återupprepande av brott. Samhället får aldrig ta risken att släppa ut grova våldsbrottslingar, som berövat andra människor livet eller som på andra sätt vållat stor skada och lidande, till sistnämnda kategori hör utan tvekan grova narkotikabrott. För de illgärningsmän, som med berått mod begått nämnda slag av brott, kan intet annat straff än livstids fängelse komma ifråga. För de allra grövsta brotten bör det ock finnas ett livstidsstraff utan möjlighet till benådning
- att visa respekt för brottsoffret. Samhället måste här utmäta ett straff som står i proportion till brottets natur. Denna princip är av avgörande betydelse för tilltron till rättsstaten och därmed ett fundament i hela samhällets existens.
- att återanpassa brottslingen. Under strafftiden skall straffången behandlas på ett rättvist sätt och ges möjlighet till förkovran i syfte att då straffet är avtjänat kunna framleva sina dagar såsom en laglydig medborgare. Viktigt är dock att punkten (3) aldrig får sättas före punkterna (1) och (2) då den som begått missgärningar måste finna sig i dess konsekvenser.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar