Det trångmål, som Socialdemokratiska arbetarpartiet genom avsättandet av herr Mustafa har försatt sig i, tar nu allt märkligare vändningar. Inom nämnda parti finns en sidoorganisation benämnd "Tro och hopp", det som tidigare var den uttalat kristna organisationen Broderskapsrörelsen men nu som förvandlats till någon form av generisk gruppering för människor vilka hyser en religiös övertygelse av vad slag det vara må. Ordföranden för nämnda intressegrupp, herr Weiderud, kritiserar nu sitt partis ledning och den förment klandervärda behandlingen av herr Mustafa.
Man hade här kunnat förledas till antagandet att herr Weiderud, kristen bekännare och tidigare utrikeschef inom Svenska kyrkan, skulle ta sin utgångs punkt i en religions sanna väsen och dess läroskrifter, vars okränkbarhet är självklar för den troende. Ett antagande av denna art visade sig dock vara högst felaktigt. Utifrån ett betraktelsesätt, som vi känner ifrån liberalteologisk argumentation, förklarar herr Weiderud trosvisst:
"Svenska muslimer hör till de mest progressiva i världen, och Omar Mustafa tillhör de mest progressiva"
Nu går herr Wiederud icke in på vad som avses med progressivitet i nämnda avseende. Görs en jämförelse med diskursen inom Svenska kyrkans liberalteologiska kretsar innebär progressivitet otvivelaktigt att tidens nycker sätts framför läran. Progressivitet är här att förespråka mot Bibeln tydligt stridande villoläror och avarter som innefattar exempelvis samkönade äktenskap. Utan att vara särdeles insatt i vad som predikas i vårt lands moskéer skulle det förvåna storligen om det finnes någon imam som propagerar för nämnda exemplifierade dumhet. Herr Weiderud synes i sanning i detta måtto vara ute på den halaste av isar.
Dock är icke herr Weiderud ensam inom sitt parti vad gäller nämnda argumentation. Samma respektlösheter förekommer i ett uttalande undertecknat av 29 socialdemokratier, om än icke företrädare för de högre hierarkierna inom det ifrågavarande partiet.
Herr Wiederuds besynnerligheter stannar dock icke vid märkliga uttalanden om svenska muslimska bekännares förmenta progressivitet. Tvärtom avslöjar herr Weiderud, med beräknande kyla, att socialdemokrater icke främst ser människor som självständiga individer utan som varelser vilka tilldelas kollektiva egenskaper i en gruppering. En av dessa grupperingar av individer, sammanfösta närmast såsom boskap, är "muslimerna" om vilka den kallhamrade och beräknade herr Weiderud, utan respekt för individen, förklarar:
"Vi har i dag ett större förtroende bland muslimerna än i någon annan grupp. 70–75 procent av Sveriges muslimer röstar socialdemokratiskt. Ur det perspektivet är det självklart oerhört viktigt att vi åtminstone har en muslim som sitter i partistyrelsen. Det hade vi fram till i går"
Här avslöjar sig alltså företrädare för Socialdemokratiska arbetarpartiet på ett högst beklämmande och synnerligen respektlöst, för att icke säga rent skamligt, sätt. Det är således icke alls förunderligt att nu muslimska trosbekännare, vilka i alla fall till dags dato stött Socialdemokratiska arbetarepartiet, protesterar högeligen.
Man hade här kunnat förledas till antagandet att herr Weiderud, kristen bekännare och tidigare utrikeschef inom Svenska kyrkan, skulle ta sin utgångs punkt i en religions sanna väsen och dess läroskrifter, vars okränkbarhet är självklar för den troende. Ett antagande av denna art visade sig dock vara högst felaktigt. Utifrån ett betraktelsesätt, som vi känner ifrån liberalteologisk argumentation, förklarar herr Weiderud trosvisst:
"Svenska muslimer hör till de mest progressiva i världen, och Omar Mustafa tillhör de mest progressiva"
Nu går herr Wiederud icke in på vad som avses med progressivitet i nämnda avseende. Görs en jämförelse med diskursen inom Svenska kyrkans liberalteologiska kretsar innebär progressivitet otvivelaktigt att tidens nycker sätts framför läran. Progressivitet är här att förespråka mot Bibeln tydligt stridande villoläror och avarter som innefattar exempelvis samkönade äktenskap. Utan att vara särdeles insatt i vad som predikas i vårt lands moskéer skulle det förvåna storligen om det finnes någon imam som propagerar för nämnda exemplifierade dumhet. Herr Weiderud synes i sanning i detta måtto vara ute på den halaste av isar.
Dock är icke herr Weiderud ensam inom sitt parti vad gäller nämnda argumentation. Samma respektlösheter förekommer i ett uttalande undertecknat av 29 socialdemokratier, om än icke företrädare för de högre hierarkierna inom det ifrågavarande partiet.
Herr Wiederuds besynnerligheter stannar dock icke vid märkliga uttalanden om svenska muslimska bekännares förmenta progressivitet. Tvärtom avslöjar herr Weiderud, med beräknande kyla, att socialdemokrater icke främst ser människor som självständiga individer utan som varelser vilka tilldelas kollektiva egenskaper i en gruppering. En av dessa grupperingar av individer, sammanfösta närmast såsom boskap, är "muslimerna" om vilka den kallhamrade och beräknade herr Weiderud, utan respekt för individen, förklarar:
"Vi har i dag ett större förtroende bland muslimerna än i någon annan grupp. 70–75 procent av Sveriges muslimer röstar socialdemokratiskt. Ur det perspektivet är det självklart oerhört viktigt att vi åtminstone har en muslim som sitter i partistyrelsen. Det hade vi fram till i går"
Här avslöjar sig alltså företrädare för Socialdemokratiska arbetarpartiet på ett högst beklämmande och synnerligen respektlöst, för att icke säga rent skamligt, sätt. Det är således icke alls förunderligt att nu muslimska trosbekännare, vilka i alla fall till dags dato stött Socialdemokratiska arbetarepartiet, protesterar högeligen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar