Varje tillskyndare av rikets försvar måste nu protestera högeligen emot den händelse där krigsmakten synbarligen icke gjort minsta anstalt för att reagera mot ryska flygstridskrafters övningar i ett vederstyggligt scenario där vår Fädernesland nyttjades som anfallsmål. `
Dessvärre har chefen för Försvardepartementet, statsrådet Enström, icke övertygat i tidigare uttalanden om vår försvarsförmåga men i sitt nu gjorda uttalande synes måttet vara mer än rågat. Den flathet som statrådet visar är i sanning icke något som ökar förtroendet för vår krigsmakt. Statsminister Reinfelt måste nu ta konsekvensen och avskilja statrådet från det viktiga ämbete vilket statrådet helt uppenbart icke mäktar med.
Icke heller krigsmaktens insatschef, general Silwer, övertygar. Skall officerare som denne vaka över rikets säkerhet blir det i sanning svårt att sova gott om natten. För den som har någon insikt om säkerhetspolitik och försvarpolitiska överväganden är det en självklarhet att den provokation som Ryssland iscensatt måste mötas med fasthet. Då den provokativa ryska övningen, enligt nämnde general, dessutom var känd i förväg skulle general Silwer, som närmast ansvarig i situationer som denna, tillsett att enheter ur flygvapnet ständigt fanns i luften i den del av rikets luftrum, som angränsade mot det ryska övningsområdet. Här är det icke så att flygvapnet saknar resurser utan hela problemet synes bestå i krigsmaktsledningens oförlåtliga flathet. Har general Silwer någon insikt fattar han genast sin penna och författar sin avskedsansökan.
Den inträffade händelsen visar nu med all tydlighet att kraftfulla åtgärder måste tas för att stärka rikets försvarsförmåga. Förvisso finns resurser att möte en provokation som denna, om viljan finns, men i ett större sammanhang är bristerna så stora att de icke kan tolereras. Dock är det så att vare sig finansiella eller tekniska förutsättningar torde föreligga för att riket på egen hand förmår detta under en rimlig tidsperiod. Åtgärder bör därför skyndsamt initieras i syfte att nogsammare utreda och förbereda en anslutning till den Nordatlantiska fördragsalliansen (NATO).
Dessvärre har chefen för Försvardepartementet, statsrådet Enström, icke övertygat i tidigare uttalanden om vår försvarsförmåga men i sitt nu gjorda uttalande synes måttet vara mer än rågat. Den flathet som statrådet visar är i sanning icke något som ökar förtroendet för vår krigsmakt. Statsminister Reinfelt måste nu ta konsekvensen och avskilja statrådet från det viktiga ämbete vilket statrådet helt uppenbart icke mäktar med.
Icke heller krigsmaktens insatschef, general Silwer, övertygar. Skall officerare som denne vaka över rikets säkerhet blir det i sanning svårt att sova gott om natten. För den som har någon insikt om säkerhetspolitik och försvarpolitiska överväganden är det en självklarhet att den provokation som Ryssland iscensatt måste mötas med fasthet. Då den provokativa ryska övningen, enligt nämnde general, dessutom var känd i förväg skulle general Silwer, som närmast ansvarig i situationer som denna, tillsett att enheter ur flygvapnet ständigt fanns i luften i den del av rikets luftrum, som angränsade mot det ryska övningsområdet. Här är det icke så att flygvapnet saknar resurser utan hela problemet synes bestå i krigsmaktsledningens oförlåtliga flathet. Har general Silwer någon insikt fattar han genast sin penna och författar sin avskedsansökan.
Den inträffade händelsen visar nu med all tydlighet att kraftfulla åtgärder måste tas för att stärka rikets försvarsförmåga. Förvisso finns resurser att möte en provokation som denna, om viljan finns, men i ett större sammanhang är bristerna så stora att de icke kan tolereras. Dock är det så att vare sig finansiella eller tekniska förutsättningar torde föreligga för att riket på egen hand förmår detta under en rimlig tidsperiod. Åtgärder bör därför skyndsamt initieras i syfte att nogsammare utreda och förbereda en anslutning till den Nordatlantiska fördragsalliansen (NATO).
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar